Parabols intervju med den palestinske journalisten Mohammed Al-Lahham väckte stort engagemang. Tiotusentals läsare har tagit del av intervjun på vår sajt och i våra sociala medier. Göteborgs-Postens grävchef Hans Peterson Hammer hör dock inte till de uppskattande läsarna. I ett genmäle, som publiceras separat i detta nummer, riktar han kritik mot intervjun. Här bemöter Francisco Contreras hans invändningar.

Parabol gjorde det Göteborgs-Postens grävjournalister misslyckades med. Nämligen att ge den palestinske journalisten Mohammed Al-Lahham en schysst möjlighet att kunna bemöta anklagelserna om ”hat mot judar och terrorhyllning”. Vi ringde hans arbetsplats på Freedoms Committee på Palestinska journalistförbundet och fick direkt kontakt med honom. Al-Lahham fick först läsa Göteborgs-Postens artikel och därefter genomförde jag en intervju med just de frågor som vi anser grävjournalisterna borde ha ställt innan artikeln i Göteborgs-Posten publicerades.

Parabol gjorde det Göteborgs-Postens grävjournalister misslyckades med. Nämligen att ge den palestinske journalisten Mohammed Al-Lahham en schysst möjlighet att kunna bemöta anklagelserna om hat mot judar och terrorhyllning.

Vår intervju fick ett genomslag långt över förväntan. Tiotusentals människor har tagit del av innehållet på vår sajt och i våra sociala medier.

Göteborgs-Posten grävchef Hans Peterson Hammer menar nu i sitt genmäle att Parabol trasslar in sig i konspirationsteorier. Det är en märklig anklagelse. För det första rör det sig om en intervju, och intervjupersonen har rätt till sin analys. Det är inte Parabol som framför analysen och argumentationen, utan den intervjuade journalisten själv. Vi står för frågorna och han står för svaren.

Vår intervju utgår dessutom från de konkreta anklagelser som GP själva riktar mot Mohammed Al-Lahham och som spridits vidare till medier som Aftonbladet och SVT Nyheter. Al-Lahham, som är en offentlig person, svarar rakt och tydligt på de anklagelserna.

Göteborgs-Posten grävchef Hans Peterson Hammer menar nu i sitt genmäle att Parabol trasslar in sig i konspirationsteorier. Det är en märklig anklagelse. För det första rör det sig om en intervju, och intervjupersonen har rätt till sin analys.

Det är också märkligt att avfärda Al-Lahhams svar och redogörelser för att vara konspirationsteorier. Han är journalist till yrket och arbetar till vardags med frågor som rör pressfrihet, journalisters säkerhet och människorättsarbete inom den palestinska journalistkåren. Han är expert på de villkor och den utsatthet som palestinska journalister möter. I intervjun framför han två huvudsakliga argument.

Det första handlar om journalistiken. Han konstaterar att GP trots allvarliga utpekanden inte bemödat sig om att göra research, undersöka saken närmare eller kontakta honom. Detta är en allvarlig kritik mot grävande journalister. GP-journalisterna Sofia Boo och Tobias Andersson Åkerblom hävdar i en e-postkontakt med Parabol att det är en felaktig uppgift: “Vi har givetvis försökt nå honom i god tid innan publicering. Vi har sökt honom via Fatahs officiella kontaktvägar och har självklart detta dokumenterat”. Mohammed Al-Lahham som är en offentlig person och representerar en etablerad offentlig organisation uppger till oss att han inte blivit kontaktad. För Parabol tog det bara några minuter att hitta honom för en intervju.

Varför menar då Al-Lahham att det är ett beställningsjobb? Det har att göra med källorna som GP använde: Palestinian Media Watch (PMW) och MEMRI. Det är två kontroversiella israeliska aktivistorganisationer med tydliga politiska agendor. Deras arbetsmetoder är att kontakta internationella medier för att svartmåla palestinska journalister och aktivister. Direktören för PMW, Itamar Marcus, har starka kopplingar till de israeliska bosättarna och till den av EU-sanktionerade organisationen Lehava. Den israeliska dagstidningen Haaretz menar att PMW bildades av israeliska militärer. MEMRI bildades av underrättelseofficeren Yigal Carmon och högerextremisten Meyrav Wurmser. GP undviker att säga vad det är för typ av organisationer och i stället används deras uppgifter som om de vore självklart trovärdiga och oberoende källor.

Källorna som GP använde, Palestinian Media Watch och MEMRI, är två kontroversiella israeliska aktivistorganisationer med tydliga politiska agendor. Deras arbetsmetoder är att kontakta internationella medier för att svartmåla palestinska journalister och aktivister.

Det som är intressant att veta i sammanhanget är: hur sköttes kontakten mellan PNW och GP? Var det PNW som kontaktade GP för att placera dessa uppgifter i en svensk tidning och därför dels svartmåla palestinska journalister, och dels svartmåla Vänsterpartiet? Eller var det GP som initierade kontakten? Varför valdes just PNW ut? Och ännu intressantare: hur fick GP uppgifter och bilder från mötet, som inte har publicerats tidigare?

Det andra som den palestinske journalisten Mohammed Al-Lahham gör är att sätta GP:s artikel i ett sammanhang där ockupationsmakten Israel aktivt agerar internationellt för att svartmåla alla som protesterar mot folkmordet och för att undergräva palestinska företrädares trovärdighet.

GP:s artikel publiceras inte i ett vakuum utan i ett sammanhang där såväl svenska-palestinier som palestinska företrädare återkommande pekas ut som antisemiter och terrorhyllare, samtidigt som den svenska regeringen har både ekonomiska och politiska relationer med staten Israel som begår folkmord enligt de flesta experter och människorättsorganisationer. Svenska Dagbladet hävdade exempelvis i en ledare att det svenska Palestinska föreningarnas förbund är i själva verket en kuliss för en främmande makt (läs Palestina) som försöker påverka svensk politik och det svenska valet. Det bör också sägas att det är ytterst få gånger som svenska palestinier får komma till tals i medierna för att försvara sig från anklagelser och utpekanden.

Vilket riksdagsparti kommer nu våga träffa palestinska företrädare med risken att under pågående valkampanj hängas ut?

En grundförutsättning för att uppnå fred är att båda parter tillåts delta i dialoger. Att förhindra palestinska företrädare att träffa västerländska politiker bidrar inte till fred. Detta gäller för oss i Sverige också. Vilket riksdagsparti kommer nu våga träffa palestinska företrädare med risken att under pågående valkampanj hängas ut? Det är ingen konspiration utan ett faktum.

Sverige och svenska politiker och diplomater har i olika sammanhang och tidsperioder bidragit till fred i regioner som drabbas av krig. Jag har god kunskap och erfarenhet av de insatser som Sverige gjorde för freden i El Salvador, Guatemala och Colombia. Jag vågar påstå att samtliga riksdagspartier träffade stridande parter utan att för den delen dela värderingar, åsikter eller politiska ställningstaganden. De träffade både representanter för gerillorna FMLN, FARC eller URNG och militärregimerna som åtalats för mord på jesuitiska präster, försvinnande av uppemot 200 000 människor och utomrättsligt avrättande av tusentals oskyldiga som sedan presenterades som dödade gerillasoldater. Inget parti hängdes ut då.

Vår intervju med Al-Lahham publicerades den 14 september, alltså dagen efter valet. Det hade varit lätt att kontrollera detta innan man riktade så allvarliga anklagelser mot mig. Det om inte annat är att trassla in sig i konspirationer.

Det är dessutom rent felaktigt när GP påstår att jag ”under pågående valkampanj bidrar i kampanjer mot journalister som granskar hans och andra partier.” Vår intervju med Al-Lahham publicerades den 14 september, alltså dagen efter valet. Det om inte annat är att trassla in sig i konspirationer.

Parabol är politiskt och religiöst obunden. Vårt motto är “Tysta inte – säg emot!” Det viktiga för oss är en intellektuellt hederlig hållning. Vår övertygelse är att alla argument kan bemötas med argument och att samhället inte tjänar på att någon tystnar eller tystas.