Under månaden före valet hade Expressen en tydlig linje: smutskasta V och få in L i riksdagen. Den linjen drevs inte bara på ledarplats utan även på nyhetsplats. Kamal El Salim har gått igenom samtliga texter från Expressen månaden före valet och ser en oroväckande tendens.

Efter valet har otillåten påverkan varit ett hett debattämne – hur politiker och andra kan ha påverkat väljare i en viss riktning. Vad som däremot inte diskuterats är medierna. Hur påverkar de oss? Jag har studerat hur Expressen skrivit om två partier: Vänsterpartiet och Liberalerna, under månaden före valet. Skillnaden är hårresande.

Expressen skrev 40 positivt laddade artiklar om Liberalerna inför valet, ingen negativ. För Vänsterpartiet är bilden den omvända, 35 negativt laddade artiklar, ingen positiv. Detta gällde både ledare och nyheter.

Jag har studerat två typer av artiklar: nyhetstexter och ledare.¹ För Liberalerna hittar vi 40 positivt laddade artiklar. För Vänsterpartiet är bilden den omvända, 35 negativt laddade artiklar. I min genomgång av Expressen har jag inte hittat en enda positiv artikel till Vänsterpartiet eller Nooshi Dadgostar. Inte heller publicerade Expressen en enda negativ artikel om L, om man inte räknar “Valet blir en rysare för L” och liknande.

Artiklarna om Vänsterpartiet fokuserar på skandaler, kritik och ifrågasättanden. När det gäller Nooshi Dadgostar beskrivs hennes agerande i negativa termer som “Dadgostars angrepp”, “attack”, “storbråk” medan Simona Mohamssons handlingar mer beskrivs som “invit”, “sträcker ut en hand”, “slår tillbaka” och
“tydlig markering”.

Nooshi Dadgostars agerande beskrivs genomgående i Expressen i negativa termer som “Dadgostars angrepp”, “attack”, “storbråk”. Simona Mohamssons handlingar beskrivs som “invit”, “sträcker ut en hand” och “tydlig markering”.

På ledarplats driver Expressen en tydlig kampanj för att rädda Liberalerna in i riksdagen, något som intensifieras ju närmare valet vi kommer. Som exempel på positivt laddade ledarrubriker om Liberalerna och Simona Mohamsson kan vi läsa “Hoten mot Mohamsson visar att L tar rätt strid”, “Rädda L – för skolans skull.” En ledare av Patrik Kronqvist har rubriken: “Både Sverige och högern behöver Liberalerna”. Där skriver Kronqvist: “Liberalerna har gjort sig förtjänta av fyra nya år. Borgerliga väljare har starka skäl att hjälpa partiet över spärren. […] Liberalerna tog på sig en otacksam uppgift när partiet
valde Tidösamarbetet.”

För Vänsterpartiet och Dadgostar kan istället en ledare i Expressen se ut så här “Låt dig inte luras av Nooshis fantasier”. (Märk väl att medan Liberalernas partiledare omtalas med efternamn, är det vanligt att Vänsterpartiets ledare omtalas enbart med förnamn.) I den artikeln står: “Så nej. Vänsterpartiet är inte ett ett parti för företagare. Oavsett vilka retoriska knep Dadgostar tar till.” En annan ledarrubrik lyder “DADGOSTAR HAR FEL OM FÖRETAGEN”. Den 28 augusti kan vi läsa “LEDARE: Nooshi har inte koll på sin egen politik” och nästa dag: “HÅLL V BORTA FRÅN ROSENBAD”. Två dagar efter det: “Vänsterns recept är en mardröm för Sverige”.

På ledarplats driver Expressen en tydlig kampanj för att rädda Liberalerna in i riksdagen, något som intensifieras ju närmare valet vi kommer. Ledartexter kan ha rubriker som: Rädda L – för skolans skull.

På samma sätt som Expressens ledarsida driver kampanj för att få in Liberalerna i riksdagen, hetsar de särskilt mot Vänsterpartiet och ofta med rasistiska undertoner om att de som röstar på V är muslimer. Den 11 september lyder Sofie Löwenmarks ledarartikels rubrik gällande arabiskspråkiga kanaler på sociala medier som vädjar till att rösta på Vänsterpartiet så här: “Skräckpropaganda ska vinna invandrarnas röst”.

En ledare skriven av Ann-Charlotte Marteus den 9 september innehåller detta förbluffande citat “Alla riksdagspartier utom Liberalerna är utbildningspolitiskt svaga. Mycket svaga.” I en ledarartikel den 11 september kan vi läsa “Simona Mohamsson hade rätt när hon talade om ett ”rikslarm från företagare”. Den samlade skattehöjningen som partierna till vänster föreslår riskerar att slå mot investeringar, jobb och tillväxt.” Detta är både positivt till förmån för Mohamsson och en känga mot vänstern.

En av de mest uppenbart tendentiösa rubrikerna i en ledarartikel lyder “Vänstern lurar brallan av Wallenberg” följt av ingressen “Efter valet kan Sverige få en regering som driver en ruggig agenda för näringslivet. Varför ringer inte larmklockorna hos Svenskt Näringsliv?” Artikeln fortsätter: “Med veckor kvar till valet befinner sig Sveriges företagare nu i en utsatt position. Det rödgröna blocket leder stort och driver en agenda som är tydligt näringslivsfientlig: uppskattningsvis 145 miljarder i skattehöjningar, avskaffad självrisk för sjukersättning (karensen) och förkortad arbetstid. Inte nog med det: Vänsterpartiet kommer kanske för första gången ta plats i Rosenbad. Väl där är det osannolikt att Nooshi Dadgostar kommer att lyssna på näringslivet.”

Det kanske inte är konstigt att en tidning som är oberoende liberal driver valkampanj på ledarplats, även om artiklarna ofta snarare tenderar mot propaganda. Men anmärkningsvärt är att även Expressens nyhetsartiklar är negativt vinklade mot Vänsterpartiet och positiva för Liberalerna.

Det kanske inte är konstigt att en tidning som är oberoende liberal driver valkampanj på ledarplats, även om artiklarna ofta snarare tenderar mot propaganda. Men anmärkningsvärt är att även Expressens nyhetsartiklar är negativt vinklade mot Vänsterpartiet och positiva för Liberalerna.

Nyhetsartiklarna kan till exempel berätta för oss att L kommer att ge morötter till kärnkraftskommuner, vill stoppa pedofiler och naturligtvis att de kommer att komma in i riksdagen, ifall någon väljare nu var tveksam trots ledarsidans försäkringar om att de är det bästa partiet. “L närmar sig riksdagsspärren”, rapporterar Expressen entusiastiskt, några dagar därefter att “Liberalerna närmar sig spärren i ny mätning – gapet minskar” och ytterligare några dagar senare att “L klart över spärren i ny mätning – gapet minskar” (gapet minskar igen alltså). Inte att förglömma denna feelgoodrubriken från 12 sep: “Ebba Busch och Simona Mohamsson serverar öl på bar”.

När Vänsterpartiets förslag blir nyheter används inte “säger” eller “menar” utan “hävdar”, som när Dadgostars förslag på miljardärsskatt tas upp, och sedan att Dadgostar inte utvecklar hur en sådan skatt skulle utformas. När Mohamsson hävdar någonting så används istället benämningen “tycker” eller “menar”: “Simona Mohamsson tycker att Centerledarens röda linjer mot SD hör till en svunnen tid. […] Hon menar att Elisabeth Thand Ringqvist och hennes partikamrater är välkomna tillbaka – men då måste de släppa sitt nej till Sverigedemokraterna.” Vidare: “Simona Mohamsson (L) pekade på att flera kommuner där skolorna är allra sämst styrs av Socialdemokrater.” här “pekar” Mohamsson snarare än “hävdar”, vilket låter som om det vore ett väl etablerat faktum snarare än en åsikt.

Med en knapp vecka kvar till valet tar Expressen till storsläggan mot Vänsterpartiet. Nu är det inte bara olydnad mot Wallenberg som ska kritiseras utan nu ska partiet bindas vid inget mindre än – terrorism! Den 7 september läser vi Expressens nyhetsrubrik “Politikerna rasar mot V efter Expressens granskning” och samma dag kan ledaren berätta att “Alla ser mönstret – utom Dadgostar” vilket får det att likna ren mobbning – alla fattar utom du! Nästa dag får vi veta att “V bjöd in terrorhyllande politiker till riksdagen” då Vänsterpartiet bjöd in palestinska politiker och journalister från Fatah (se Parabols intervju med en av de utpekade journalisterna här). Dagenföre valet, den 12 september, kan vi läsa den chockerande nyheten att Magnus Ranstorp är emot Vänsterpartiet: “Magnus Ranstorp om nya V-avslöjandena: ‘Extremt olämpligt” Han hävdar nämligen att: “Det finns en invävd terrorromantik där man enögt ser på Israel–Palestina-konflikten. Och det är ju en problematik om man inte tar tag i i det och rensar ut på riktigt – och i och med att det dyker upp kontinuerligt så så visar ju det att de inte har tagit det på allvar”.

Att just den kontroversielle debattören Ranstorp bjudits in för att kommentera V är naturligtvis ingen slump. Han bjuds in eftersom tidningen vet att han ska säga precis detta. De flesta forskare på området skulle uttryckt sig mer nyanserat och utan att ta partipolitisk ställning.

Under perioden 14 augusti till 13 september 2026 mötte Expressens läsare två mycket olika bilder av de här partierna. Liberalerna förekom övervägande i positivt laddade artiklar och sammanhang medan Vänsterpartiet övervägande förekom i negativt laddade artiklar. Faktum är att Expressen inte skrev en enda positivt laddad text om Vänsterpartiet under månaden före valet.

Det här mönstret gäller inte bara Expressen. Faktum är att oproportionerligt många av våra tidningar är oberoende liberala. DN, Sydsvenskan, GP, Hallandsposten, Nerikes Allehanda, BLT och många fler. Även de drev liknande kampanjer både på ledarplats och nyhetsplats.

Liberalerna räddades återigen in i riksdagen, men fick tre procent mindre än V. Hur skulle det sett ut om våra dagstidningar inte hade använts för att driva liberal valkampanj?