Medierna beskriver Bad Bunnys två spelningar i Stockholm som en stor fest. De missar helt den politiska dimensionen av hans musik, för att inte tala om förbandet, skriver Celina Ortega Soto.

Ett års väntan hade passerat och i juli höll Benito Antonio Martínez Ocasio, även kallad Bad Bunny, två konserter i Stockholm från sitt DeBÍ TiRAR MáS FOToS (DtMF) album, vilket kan översättas till ’jag borde ha tagit fler bilder’. Den samlade kritiken har över lag varit mycket positiv och konserterna har beskrivits av Lana Zand som ”en folkfest” och enligt Hasan Ramic ”flyttar ett kvarter i Karibien till Solna”.¹

De flesta verkade uppskatta konserten, oavsett om de förstod vad som sades. När jag stod där längst fram vid huvudscenen och lyssnade på förbandet för första gången förstod jag att det här skulle bli något alldeles speciellt. Förbandet Chuwis texter beskriver deras verklighet som kommer från reflektioner om diaspora och antikolonialism. Det tar mig tillbaka till frågor om landrättigheter, exotifiering och längtan att åka tillbaka till sina rötter. Samtidigt står jag bredvid en man från Bayamón med en puertoricansk flagga, runt om mig var unga tjejer som kunde de flesta av Bad Bunnys texter och bakom mig fanns en kille som åtminstone en gång behövde shazama ”Agosto” när den spelades som exklusiv låt.

Bad Bunnys konsert var inte bara en hyllning till latinamerikansk kultur, utan också ett konstnärligt verk fyllt av berättelser om kolonialism, migration, motstånd och tillhörighet.

I svensk kulturjournalistik beskrivs konserten av Anna Rosenström som att ”Hela arenan är med på fiestan”, Ramic skriver om hur latinamerikansk diaspora ”lärt Sverige sabor, salsa och till sist reggaeton.”² Zand beskriver Bad Bunny som en ”sexsymbol” och Tali Da Silva sammanfattar konserten som ”budskapet om nostalgi, saknad och att uppskatta de små sakerna i livet”.³ När jag läser igenom de svenska recensionerna som i många fall skrivs av journalister som själva påtalar sin egen språkbarriär blir det tydligt att de har gått miste om vad albumet DtMF egentligen handlar om. I recensionen i Göteborgs-Posten konstaterar Rosenström ”Särskilt mycket politik blir det inte ikväll – om jag med min skolspanska lyckats tolka de många mellansnacken rätt. Snarare lyfter han hur tacksam han är att få vara här och att han vill att vi ska njuta av nuet och dansa.”⁴

Det Bad Bunny och hans team satte ihop för denna turné och detta album var välgenomtänkt och bör förstås i det sammanhang det skapats. Albumet DeBÍ TiRAR MáS FOToS är nämligen ett nostalgiskt kärleksbrev till Puerto Rico som Bad Bunny skrev efter att ha bott i fastlandet i USA för första gången i sitt liv.⁵ Översättningen till albumet ’jag borde ha tagit fler bilder’ bör förstås mot bakgrund av gentrifieringen av ön. Det är en tragisk påminnelse om hur gentrifiering påverkar det puertoricanska samhället och kulturen. Detta tas upp i första låten för konserten: LA MuDANZA, som kan översättas till ’flytten’ på svenska, en låt där han hyllar sina föräldrar och visar sin stolthet över att vara från Puerto Rico. I låten säger han även ”aquí mataron gente por sacar la bandera” vilket går att översätta till ’här dödade de folk för att de hissade flaggan’ – en referens till ”la ley de la mordaza”, ’munkavlelagen’ på svenska. En lag som tillkom 1948 som bland annat innebar att politisk poesi, politiska tal och hissa den puertoricanska flaggan kunde leda till fängelse.⁶

Bad Bunnys album ’Jag borde ha tagit fler bilder’ bör förstås mot bakgrund av gentrifieringen av Puerto Rico.

Som fortsatt referens till flaggan säger han att om han dör vill han ha ’den ljusblå flaggan’ på sin kista. Bad Bunny syftar på den ljusblå versionen av Puerto Ricos flagga, som i dag används som en symbol för den puertoricanska självständighetsrörelsen. Den ljusblå flaggan betraktas av många som den ursprungliga revolutionära versionen av flaggan, medan den mörkare blå nyans som senare blev vanligare förknippas med den officiella flaggan under Puerto Ricos status som amerikanskt territorium.⁷

Låten avslutas med texten ”de aquí nadie me saca, de aquí yo no me muevo. Dile que está mi casa, donde nació mi abuelo. Yo soy de P fucking R” som går att översätta till “ingen kommer att ta mig härifrån, jag kommer inte flytta på mig. Säg till dem att det här är mitt hem, där min morfar föddes. Jag är från P fucking R” vilket är en direkt referens till gentrifieringen på ön. Öppningslåten för konserten är en av hans mest politiska låtar som tillsammans med den kortfilm Bad Bunny släppte och regisserade i samband med albumet berör identitet, gentrifiering, motstånd och folkets självständighet. I huvudrollerna för kortfilmen följer vi en äldre puertoricansk man och paddan Concho.⁸

Bad Bunny säger att om han dör vill han ha ’den ljusblå flaggan’ på sin kista. Han syftar på den ljusblå versionen av Puerto Ricos flagga, som i dag används som en symbol för den puertoricanska självständighetsrörelsen.

Concho, den lilla paddan som återkommer i Bad Bunnys musikvideor och guidar publiken under konserten, fungerar också som en symbol för Puerto Rico. Concho är nämligen en puertoricansk tafspadda som blivit en kulturell symbol och är akut utrotningshotad till följd av att livsmiljön för paddan har krympt bland annat som konsekvens av stadsutbyggningar, föroreningar och extrema väderförhållanden.⁹

Även om det stämmer att Bad Bunny uttryckligen inte sade något särskilt politiskt på scen blir min samlade uppfattning om de svenska recensionerna att mycket av den politiska och historiska kontexten bakom albumet går förlorad. För kultur, likt konst, handlar inte bara om det som sägs i ”mellansnacken”. Såväl Chuwi som Bad Bunnys musik bär på ett rikt symbolspråk där berättelser om Puerto Rico, migration och tillhörighet vävs samman med poetiska metaforer i allt från texter, instrument, scenografi och färger. Många av de svenska recensionerna har lyckats fånga upplevelsen av konserten men ibland så handlar de inte endast om det som syns eller känns.

Det faktum att Bad Bunny vägrar prata engelska är ett politiskt ställningstagande i sig.

Sett till recensionerna beskrivs Bad Bunnys politiska ställningstaganden som en fotnot snarare än som kärnan för hela konserten. Rosenström skriver bland annat att ”Många uppskattar förmodligen även hans politiska ställningstaganden mot Trump och den amerikanska migrationspolisen ICE.” och Da Silva från SVT beskriver Bad Bunny som ”Trumps stora hatobjekt.”¹⁰ Samtidigt skriver Markus Larsson från Aftonbladet att ”På många sätt är det den bästa uppvisningen i dans och musik som en protest- och frihetsrörelse jag sett på den svenska nationalarenan sedan Beyoncé 2016.” Någon närmare kontext till varför konserten kan förstås som en ”protest- och frihetsrörelse”, utöver att Bad Bunny beskrivs som antikolonial, ges dock inte.¹¹

Det faktum att Bad Bunny vägrar prata engelska är ett politiskt ställningstagande i sig, något som noteras i recensionerna men görs snarare ur ett perspektiv där journalisten inte förstår vad som sägs. Samtidigt verkar han själv i en amerikansk kontext där ICE utför razzior och gripanden av migranter, något som skapat stor oro inom den latinamerikanska diasporan. Människorättsorganisationer har riktat återkommande kritik mot ICE för rasprofilering och för att latinamerikaner i oproportionerligt hög grad blir föremål för myndighetens ingripanden.¹² Mot den bakgrunden blir hans konsekventa val att tala spanska och att inte turnera i USA en del av en större politisk berättelse.

Även om det stämmer att Bad Bunny uttryckligen inte sade något särskilt politiskt på scen blir min samlade uppfattning om de svenska recensionerna att mycket av den politiska och historiska kontexten bakom albumet går förlorad.

Bland recensionerna ges förbandet Chuwi nästan inget utrymme alls. Vid en snabb sökning nämns förbandet Chuwi endast en gång av Rosenström vid Göteborgs-Posten och då som en del av kvällens låtlista med låten ’WELTiTA’ med Bad Bunny, i SVT:s liverapport av Moa Lindstedt nämns de som förband¹³. Även om Chuwi gått så långt som att översätta alla sina låttexter till svenska på storbildskärmen verkar deras uppträdande och budskap förbisedda för svensk publik – och inte minst för de som läser recensionerna efteråt. Chuwi är ett puertoricanskt band bestående av syskonen Willy, Lorén och Wester Aldarondo Torres och deras vän Adrián López. Bandet bildades år 2019 och släppte sin första EP 2022. Det är ingen slump att just de får spela förband för Bad Bunny i hans DtMF-turné. I en intervju säger Lorén att Bad Bunny gillar deras musik och har lyssnat på dem i flera år.¹⁴

Under sin spelning tar Adrián upp en svartvit puertoricansk flagga och visar upp den för publiken. Puerto Ricos officiella flagga är blå, röd och vit, samma färger som USA:s flagga, men den svartvita versionen har under de senaste åren blivit en symbol för motstånd mot kolonialism, åtstramningspolitik och USA:s inflytande över ön.¹⁵ Ön är alltså inte en självständig stat, utan ett amerikanskt territorium. Den puertoricanska befolkningen saknar därför flera av de politiska rättigheter som medborgare i delstaterna har, däribland rösträtt i presidentval och full representation i kongressen.¹⁶ I kombination med naturkatastrofer som orkanerna Irma och María, gentrifiering av ön och ekonomisk åtstramning har det växt fram en känsla av maktlöshet och motstånd, teman som återkommer i både Chuwis och Bad Bunnys låttexter.

Bad Bunny vägrade turnera i fastlandet i USA eftersom han var orolig att ICE skulle komma till hans spelningar.

Att Chuwi nästan helt försvinner ur den svenska rapporteringen blir därför talande. De är inte bara ett förband, utan en del av samma konstnärliga berättelse som Bad Bunny försöker berätta om Puerto Rico. Även om förband kan ses som oviktiga i jämförelse med en artist i Bad Bunnys kaliber är det inte ovanligt att de nämns i recensionerna. Min poäng är dock inte att förband alltid måste nämnas, utan att vi i just Bad Bunnys fall kan fråga oss varför han valde att ta med ett så pass litet band på en så stor turné. Chuwi säger ganska mycket om vilken kulturell och politisk inramning han försökte skapa kring konserten, och därför blir frånvaron av dem i recensionerna intressant.

En annan återkommande punkt från recensionerna är även antalet olika flaggor som setts över Strawberry arena som beskrivs av Zand som ”All världens flaggor vajar i arenan, man kan tro att det är VM.”¹⁷ De är dels en konsekvens av den latinamerikanska diasporan i Sverige, att detta är hans enda spelningar i Norden, men även det faktum att Bad Bunny vägrade turnera i fastlandet i USA eftersom han var orolig att ICE skulle komma till hans spelningar.¹⁸ Detta resulterade i att cirka 50% av platserna på Strawberry arena var köpta utomlands.¹⁷ Flera gånger under kvällen skickar Benito även hälsningar till alla latinamerikaner i arenan: för utan oss hade han inte kommit till Stockholm.

När det kommer till Bad Bunnys egen aktivism sträcker den sig långt tillbaka. Mitt tidigaste minne av hans aktivism var när han dök upp i en intervju med Billboard 2017 i en t-shirt där de stod ”¿TU ERES TWITERO O PRESIDENTE?” vilket kan översättas till ’är du twittrare eller president?¹⁹ Där han kritiserade Trump för att spendera mycket av sin tid och kommunikation på Twitter. År 2019 när Bad Bunny var ute på sin senaste Europa-turné pausade han turnén för att åka till Puerto Rico och demonstrera i ”Ricky Renuncia” rörelsen, översatt till ’avgå-Ricky’ på svenska, tillsammans med artisterna Ricky Martin och El Residente. Denna rörelse riktades mot den dåvarande puertoricanska guvernören Ricardo Rosselló till följd av chattar som läcktes och visade hur politiker hade uttryckt misogyna, sexistiska, homofoba meddelanden, undanhållit bistånd till medborgare som drabbats av orkanerna Irma och María samt gjort narr av offren. Protesterna ledde slutligen till Rossellós avgång.²⁰

2024, sju år efter orkanerna släpper Bad Bunny singeln ”Una velita”, översatt till ’ett ljus’, som ett minne för de som föll offer för orkanen María och kritiserar regeringen för dess ineffektivitet i hanteringen av orkanen. Det kom senare fram att Donald Trump hade fördröjt 20 miljarder dollar till Puerto Rico efter orkanen, och mycket av den hjälp som sedan anlände kom alldeles för sent.²¹ Låten riktar stark kritik mot regeringen där Bad Bunny säger ”Det var fem tusen som man lät dö, och det kommer vi aldrig att glömma”.

Låten ’El Apagón’, Strömavbrottet, var en av låtarna som Bad Bunny framförde under kvällen. En av de långvariga konsekvenserna av orkanerna 2017 var att elnätet på Puerto Rico slogs ut. Det tog totalt 328 dagar för alla hushåll att få tillbaka sin elektricitet.

En av de långvariga konsekvenserna av orkanerna Irma och María 2017 var att elnätet på Puerto Rico slogs ut. Det tog totalt 328 dagar för alla hushåll att få tillbaka sin elektricitet, vilket gör det till det längsta strömavbrottet i USA:s historia.²² Låten ’El Apagón’, som betyder strömavbrottet, var en av låtarna som framfördes under kvällen. Den börjar med en hyllning till allt från vanliga medborgare, grannar, till kända puertoricaner som Tego Calderón. I låten nämner han att ”el sol es taíno” vilket går att översätta till ’solen är taino’ – ett sätt att hylla urbefolkningen på ön. Låten övergår till partymusik för att sedan avslutas med ”Yo no me quiero ir de aquí, que se vayan ellos” som betyder ’jag vill inte åka härifrån, låt de andra åka’. Låten är en av Bad Bunnys mest kända protestlåtar och berör Puerto Ricos strömavbrott och gentrifiering av ön.

I låten ”LO QUE LE PASÓ A HAWAii” från hans senaste album, översatt till ’det som hände i Hawaii’ drar han en parallell kring svårigheterna som både Puerto Rico och Hawaii möter när de kommer till gentrifieringen av öarna. Sedan 2012 så infördes ’Act 22’ vilket gav omfattade skatteförmåner till personer som flyttade till Puerto Rico och etablerade sig ekonomiskt på ön.²³ Samtidigt som Puerto Rico lider av gammal infrastruktur på ön som påverkar deras tillgång till vatten och el, fortsätter fastigheter och land att köpas upp av rika människor som flyttar in till ön. Flera delar av ön privatiseras, vilket driver bort puertoricaner från deras hem och driver upp priserna på boende.²⁴ Under samma period lades dessutom 1 484 skolor ner mellan 2011 och 2021, något som också lyfts i reportaget Aquí Vive Gente av Bianca Graulau.²⁵ Reportaget släpptes som en del av musikvideon till ’El Apagón’ och blivit en symbol för hur nedskärningar påverkat det puertoricanska samhället.²⁶

När mediernas fokus stannar i en beskrivning av en exotisk ‘fiesta’ riskerar de historiska och politiska lager som genomsyrar Bad Bunnys musik att reduceras till bakgrund.

När en av världens största artister kom till Stockholm beskrev flera svenska kulturjournalister konserten som en folkfest fylld av dans, färger och energi. Men när fokus stannar i en beskrivning av en exotisk ”fiesta” riskerar de historiska och politiska lager som genomsyrar både Chuwi och Bad Bunnys musik att reduceras till bakgrund. Konserten var inte bara en hyllning till den latinamerikanska kulturen genom salsa, plena och perreo, utan också ett konstnärligt verk fyllt av symboler, historiska referenser och berättelser om kolonialism, migration, motstånd och tillhörighet.

Bad Bunny placerar sig därmed i en lång tradition av latinamerikanska artister som låter musiken bära samhällskritik och politiska erfarenheter, allt från Víctor Jara och Calle 13 till Rubén Blades och Ana Tijoux. Att förstå konserten kräver därför mer än att återge publikens jubel eller artistens mellansnack. Det kräver en vilja att förstå den kontext ur vilken musiken vuxit fram. Först då går det att recensera verket i sin helhet.