Både medier och människorättsorganisationer har spridit påståendet att prostitutionen nu ökar i Gaza. Detta har fördömts av ett antal skribenter – men vid närmare granskning saknar påståendet belägg och kvinnogrupper i Gaza menar att det inte stämmer. Det är farligt när fokus skiftas från Israels folkmord, skriver Vally Ghanem.

Den 21 december publiceras en debattartikel i Aftonbladet som riktar skarp kritik mot Gazas muslimska män och anklagar dem för både hyckleri och förräderi.¹ Skribenten, Feras Abdullah, hävdar att kvinnor i Gaza, drivna av desperation, tvingas sälja sina kroppar i utbyte mot bröd och ställer frågan ”Vem är ni som köper sex i ett sönderbombat Gaza?” Texten är fylld av starka fördömanden, känslomässiga bilder och religiösa referenser, men den saknar det mest grundläggande: belägg.

Abdullah nämner inte källan till sina uppgifter utan återger, som om de vore givna fakta och utan någon kritisk granskning, de påståenden som UN Women via sin ordförande Parul Sharma framförde i TV4 den 13 augusti.² Påståenden som senare visade sig helt sakna belägg. Jag följde själv upp intervjun med Sharma direkt efter sändningen, och samtalet som följde var minst sagt märkligt.

När jag ställde frågor Till Parul Sharma från UN Women om källor till påståendet att prostitutionen nu ökar i Gaza, fick jag inte några klara svar. I stället skickade hon en länk till en genererad ChatGPT-lista med olika rapporter som hade koppling till Gaza, men som inte innehöll något stöd för hennes uttalanden.

När jag ställde sakliga frågor om vilka underlag och källor som låg till grund för hennes påståenden fick jag inte några klara svar. I stället skickade hon en länk till en genererad ChatGPT-lista med olika rapporter som på något sätt hade koppling till Gaza, men som inte innehöll något konkret stöd för hennes uttalanden. Utöver det möttes jag av personliga anklagelser. Eftersom jag på mina sociala medier hade ifrågasatt UN Womens uttalanden påstod Sharma att jag skulle ha orsakat henne flera dödshot på nätet. Hon ville tysta mig.

Än mer anmärkningsvärt var hennes försök att relativisera frågan genom att göra jämförelser med sitt eget folk. Hon menade att indierna, precis som palestinierna idag, hade genomgått kolonialism, och att även deras kvinnor tvingats till liknande “överlevnadsstrategier” som de hon påstod nu sker i Gaza. Detta sätt att dra paralleller, istället för att besvara sakfrågan, gjorde det ännu tydligare att hennes uttalanden inte vilade på faktiska belägg utan på egna tolkningar och känslomässiga narrativ.

När Sharma, till följd av mina fortsatta krav på att se beläggen, till sist blockerade mig hänvisade UN Women Sverige mig vidare till generalsekreterare Ulrika Grandin. Men även där upprepades samma mönster. Både Sharma och Grandin hänvisade till rapporter som, när man faktiskt gick igenom dem, inte innehöll några som helst belägg för att sexköp i Gaza skulle förekomma och Grandin slutade helt svara på mina mejl. Tystnaden och undanmanövrerna talar sitt tydliga språk. Om det hade funnits verkliga belägg hade de självklart presenterats. Än mer avslöjande blev det när UN Women, kort efter vår kommunikation, raderade intervjun med Sharma från sina sociala medier.

Att hävda att prostitution breder ut sig i ett utplånat Gaza utan att hänvisa till källor eller fakta är inte bara oseriöst, det är djupt problematiskt och stigmatiserande. Det riskerar att sprida fördomar om en redan hårt drabbad befolkning, och att ignorera de verkliga orsakerna till nöden: ockupationen, blockaden och folkmordet som begås av Israel.

Att hävda att prostitution breder ut sig i ett utplånat Gaza utan att hänvisa till källor är inte bara oseriöst, det är att ignorera de verkliga orsakerna till nöden: ockupationen, blockaden och folkmordet som begås av Israel.

När påståenden förs fram utan belägg förvandlas de snabbt till rykten – och rykten är ett farligt vapen i desinformationens tidevarv. När de dessutom kommer från en betrodd aktör som FN uppfattas de omedelbart som fakta. Därifrån är steget kort till att dessa osanna påståenden sprids vidare och blir grund för ovärdiga artiklar, som den jag hänvisar till ovan. Inte bara sprider den en bild av Gaza som saknar stöd i verkligheten, utan dessutom underblåser islamofobiska och rasistiska föreställningar om en hel befolkning som redan lever under outhärdliga förhållanden.

För att ytterligare granska riktigheten i de påståenden som Parul Sharma och UN Women förde fram tog jag kontakt med Najwa Jumaa Ghanem, författare och kvinnorättsaktivist från Gaza som arbetat med dessa frågor i många år. Hennes svar lämnar inget utrymme för tvekan: de påståenden som framförts om att palestinska kvinnor i desperation tar till prostitution är helt enkelt falska och saknar grund i verkligheten.

I sitt svar skrev hon bland annat: ”De senaste påståendena från UN Women Sverige, om att palestinska kvinnor i Gaza skulle tvingas sälja sina kroppar i utbyte mot mat, är en falsk anklagelse som helt saknar en verklig eller insatt förståelse av det palestinska samhällets natur i allmänhet och Gazas samhälle i synnerhet. Det palestinska samhället i Gaza vilar på starka moraliska, religiösa och kulturella grunder, rotade i värderingar som solidaritet, motståndskraft och osjälviskhet. Den palestinska kvinnan kan uthärda hunger och mätta sina barn med smulor, men hon säljer inte sin kropp. Tvärtom tar hon stolthet i sin uthållighet och styrka och har genom historien varit ett exempel på den tålmodiga modern, den kämpande hustrun, fången och martyrens roll.”

Att UN Women saknar underlag för sina påståenden om sexköp i Gaza är ett obestridligt faktum. Den påstådda verkligheten existerar helt enkelt inte. Vad som däremot finns väl dokumenterat, genom flera internationella rapporter, är att Israel sedan oktober 2023 systematiskt har använt sexuellt, reproduktivt och annat könsbaserat våld mot palestinska kvinnor och flickor – övergrepp som Sharma väljer att tiga om.³

Detta framgår i flera internationella rapporter, bland annat från FN och Amnesty, men nämns över huvud taget inte av Sharma i intervjun. Utöver påståendet om sexköp reducerar hon dessutom palestinska kvinnors död och svält till ”patriarkala normer” -en förklaring som bygger på att kvinnor äter minst och sist, efter barn och män. I stället för att peka ut den verkliga förövaren, Israel, lägger hon därmed skulden för kvinnornas misär under folkmord på deras landsmän. Att skuldbelägga de palestinska män som vi i snart två år har sett med sina bara händer gräva fram döda ur spillrorna, och själva offra livet för att skydda kvinnor och barn, är inte bara absurt. Det är en skymf mot både deras uppoffringar och mot sanningen själv. Och en del av den avhumanisering som gör fortsatta övergrepp möjliga.

Det här är inte ett isolerat misstag. Det är en förlängning av samma mönster som vi såg efter den 7 oktober, då påståenden om systematiska våldtäkter spreds i internationella medier trots att de saknade faktiska belägg. På samma sätt då förvandlades obekräftade rykten till ”sanningar”, som sedan användes
för att rättfärdiga folkmord och redan pågående folkrättsbrott.

Vid varje tillfälle som ett rykte framställs som sanning flyttas fokus bort från den verkliga förbrytelsen: det pågående folkmordet i Gaza. Därför måste vi säga ifrån. I en samtid då varje uttalande kan bli en del av det narrativ som rättfärdigar massakrer och etnisk rensning, är sanningen det enda vi inte har råd att ge avkall på.