Colombias nyvalde president de la Espriella markerar en tydlig högersväng som riskerar att fördjupa de politiska motsättningarna i landet. Med löften om en återgång till en ökad olje-, gas- och gruvutvinning, samt en närmare koppling till Trump, går Colombia mot en period av ökad konfrontation, skriver Andrés Gómez.

Teresa kom till vallokalen den 21 juni klockan 13. Trots att den låg nära hennes hem tog hon en taxi. Hennes rörlighet är begränsad vid 96 års ålder. Hon gick dit tillsammans med sitt barnbarnsbarn Sofía som är 18 år gammal och som röstade för första gången. Båda röstade på vänsterkandidaten Iván Cepeda. Den stillsamma glädjen hos den äldre generationen stod i kontrast till den unga Sofías nervositet medan de väntade på de första valresultaten.

Men det stod snart klart att det inte skulle bli något firande. Högerpopulisten Abelardo de la Espriella vann med endast 250 000 rösters marginal och kommer att bli president i Colombia under de kommande fyra åren.

Colombias avgående president Gustavo Petro har uttryckt misstankar om att valmyndighetens datasystem kan ha utsatts för intrång och att detta skulle kunna ha möjliggjort manipulation av väljarnas identiteter till fördel för Abelardo de la Espriella.

Sofía brast i gråt av rädsla för att universitetet där hon studerar ska privatiseras och för att sociala konflikter ska återvända till gatorna till följd av regressiva politiska åtgärder. Hennes gammelmormor Teresa gick besviken till sängs tidigt och hoppas att det äldreomsorgsbidrag som den nu avgående presidenten Petro införde, och som har gett henne en viss ekonomisk självständighet, inte kommer att avskaffas av de la Espriella.

Rädslan är ingen överdrift. Det handlar inte bara om de möjliga nedskärningarna i den offentliga högre utbildningen av god kvalitet som Sofía fruktar, eller om minskade sociala garantier som skulle göra Teresa fattigare. Abelardo de la Espriella har lovat att ”slita sönder” vänstern, och under hans valkampanj har det framförts anklagelser om att han skapade ett nätverk för att trakassera journalister. Historiskt i Colombia leder förföljelse ofta till mord och försvinnanden. Många journalister har tvingats fly från landet.

I Colombia, ett av världens mest biologiskt mångfaldsrika länder fruktar många miljöorganisationer de la Espriellas förslag att återgå till den gamla modellen med utvinning av olja och gas samt intensiv gruvdrift.

Det finns även oro på landsbygden. I ett av världens mest biologiskt mångfaldsrika länder fruktar miljöorganisationer bland ursprungsfolken, bönder och afrocolombianer de la Espriellas förslag att återgå till den gamla modellen med utvinning av olja och gas samt intensiv gruvdrift. Detta riskerar att öka de sociala konflikterna mellan staten och dessa organiserade samhällen som motsätter sig åtgärder som påskyndar klimatförändringarna och förstör deras områden.

Oron växer ännu mer när det gäller mänskliga rättigheter. De la Espriella har meddelat att han vill göra landet till en del i Trumps och USA:s säkerhets- och försvarsstrategi i regionen kring ekvatorn. Detta skulle föra tillbaka Colombia till tiden för Plan Colombia på 1990-talet och gå samma väg som Ecuador med högerpresidenten Novoa och Honduras med den nyvalde presidenten Asfura Zablah.

Ironiskt nog syftar Trumps intervention till att hela Latinamerika ska tillämpa hans politik och betrakta karteller som interna fiender till USA och därmed legitima mål för direkt militär intervention. I Colombia tog sig denna politik uttryck i mars 2026 genom bombningar av bönder på colombianskt territorium vid gränsen till Ecuador. Dessutom minns man i Colombia erfarenheterna från Álvaro Uribes regeringstid, då amerikanska militära rådgivare ansvarade för mer än femtio övergrepp mot minderåriga. Dessa brott kan inte lagföras på grund av ett avtal som undertecknades mellan de två länderna 1975.

Samtidigt som våldet förväntas öka har de la Espriella, inspirerad av Bukele, lovat att bygga fler fängelser och genomföra statliga nedskärningar i Javier Mileis anda.

Samtidigt som våldet förväntas öka har de la Espriella, inspirerad av Bukele, lovat att bygga fler fängelser och genomföra statliga nedskärningar i Javier Mileis anda. Två högerprojekt som går hand i hand.

I världens tredje mest ojämlika land har högerpopulisten de la Espriella aviserat en skattereform som befriar höginkomsttagarna från skatter men lägger en större skattebörda på majoriteten av befolkningen. Ett liknande förslag från en tidigare högerregering ledde till stora protester där polisen sköt över hundra unga protesterande i ansiktet med vapen med så kallade begränsad dödlighet som orsakade svåra ögonskador och ett dussintal människor dödades.

Den optimism som präglade vänsterkandidaten Cepedas valkampanj, som sågs som en fortsättning på vänsterregeringens progressiva politik, grumlades av den knappa valförlusten med mindre än 1 procent. Den avgående presidenten Gustavo Petro har därefter uttryckt misstankar om att valmyndighetens datasystem kan ha utsatts för intrång och att detta skulle kunna ha möjliggjort manipulation av väljarnas identiteter till fördel för Abelardo de la Espriella.

Trots den sura förlusten har vänstern vuxit betydligt i Colombia och blivit en ledande politisk kraft. För tjugo år sedan fick vänstern 2,6 miljoner röster. Nu röstade över 10 miljoner människor på Iván Cepeda. Högern däremot har endast ökat med 5 miljoner röster. Det var vad Iván Cepeda gjorde anspråk på i hans tal den 24 juni när han erkände valförlusten men inte det som han beskrev som manipulation av valet:

”De progressiva krafterna har lett arbetet med att utvidga rättigheter, stärka de offentliga friheterna och försvara demokratin när den har hotats (…) Att acceptera valresultatet innebär inte att vi avstår från sanningen eller förblir tysta inför de händelser som vi anser vara allvarliga och som präglade denna presidentvalskampanj (…) Vi accepterar inte de metoder som skadade valprocessen och den nya regeringens legitimitet. Vi kommer att fortsätta att klarlägga dessa händelser.”

Trots valnederlaget kommer många att minnas de reformer som Gustavo Petro genomförde under den första vänsterregeringen i Colombias historia. En av dem gäller tillgången till odlingsbar mark. Hans regering hanterade över 700 000 hektar mark för jordbruksändamål och formaliserade nästan 1,8 miljoner hektar. Samtidigt skapades 133 nya ursprungsfolksreservat och 105 kollektiva markrättigheter beviljades afrocolombianska samhällen. I ett land där markkoncentrationen länge varit en av de djupaste orsakerna till ojämlikhet och väpnade konflikter har detta inneburit en lättnad för marginaliserade grupper.

Petro införde avgiftsfri utbildning för 80 procent av studenterna vid offentliga universitet från de socioekonomiska grupperna 1, 2 och 3, vilket gynnade över 680 000 ungdomar i hela landet.

En annan betydande förändring är den offentliga högre utbildningen. Petro införde avgiftsfri utbildning för 80 procent av studenterna vid offentliga universitet från de socioekonomiska grupperna 1, 2 och 3, vilket gynnade över 680 000 ungdomar i hela landet. Dessutom investerades över 750 miljoner euros i att stärka infrastrukturen vid de 64 offentliga universiteten. 12 nya stipendieprogram skapades för ursprungsfolk, afrocolombianer och landsbygdsbefolkning. I ett land där tillgång till högre utbildning historiskt varit ett privilegium för eliten, och där avhoppen från universitetet nådde 45 procent bland de mest utsatta grupperna, utgör detta ett viktigt steg mot att minska utbildningsklyftorna som länge har upprätthållit social ojämlikhet.

Den första vänsterregeringen lyckades sänka den monetära fattigdomen till 31,8 procent år 2024, som är den lägsta nivån i landets historia. Detta innebar att mer än 1,5 miljoner människor lämnade fattigdomen. Samtidigt sjönk den multidimensionella fattigdomen under 10 procent och uppgick till 9,9 procent år 2025, medan 793 000 människor inte längre klassificerades som multidimensionellt fattiga. I ett land som historiskt har varit ett av världens mest ojämlika och där fattigdom varit en strukturell orsak till väpnade konflikter och social utestängning representerar detta ett betydande framsteg mot bättre levnadsvillkor för befolkningen.

För tjugo år sedan fick vänstern 2,6 miljoner röster. Nu röstade över 10 miljoner människor på Iván Cepeda. Högern har endast ökat med 5 miljoner röster.

Organisationsnivån har vuxit storartad i Colombia, särskilt bland unga. Att skära ner eller avskaffa vunna rättigheter kommer att bemötas med motstånd. I städer som Bogotá och Cali är de sociala organisationerna oroliga. Motståndet kommer inte bara att ske på gatorna, universiteten, i bostadsområden och på landsbygden. Kampen kommer också att föras i kongressen, där vänsteralliansen Pacto Histórico fortfarande är det största partiet med 67 ledamöter.

Vägen är lång. En valförlust är inte en politisk förlust, säger organisationerna som stöttat Petro. Teresa och Sofía, liksom miljontals colombianer, vet att hoppet inte tar slut med ett valresultat. ”Det försvaras varje dag, i varje kvarter och i varje organisation som strävar efter ett värdigt liv”. Sofía är en av de unga som kommer göra motstånd till högerpolitik. Tre dagar efter valet och efter att Iván Cepeda erkänt sig besegrad säger hon till oss:

”Jag är rädd, men jag kommer att fortsätta studera för att bli jurist och göra motstånd, vi kan inte springa efter som en flock. Vi kommer inte att låta arbetsmarknadsreformerna rullas tillbaka, vi kommer att hindra förändringar av konstitutionen, och vi kommer inte att tillåta att minoriteters och HBTQI+-personers rättigheter försämras.”