Den globala elkonsumtionen fortsätter att öka, och det är främst sol- och vindkraft som står för expansionen. Samtidigt brottas kärnkraften med stigande kostnader och kraftigt försenade nybyggen, skriver Thordis Samuelsson.

All fakta pekar entydigt på att det som mest gynnar klimat och elpriser är en snabb utbyggnad av förnyelsebara källor och tillhörande lagringsmöjligheter. Tiden för nödvändig klimatomställning börjar rinna ut och elektrifiering av industri och transporter måste ske snabbt. Då duger inte en elproduktion som kan vara på plats om 15-20 år och som kräver ofantliga statssubventioner för att bli prisvärd.

Kärnkraften dras i stället med stora kostnadsökningar och försenade nybyggen. Nybyggnationen håller knappt jämna steg med den uttjänta kärnkraft som tas ur drift. 

Beskrivningen gäller inte bara Sverige utan hela världen. I den årliga rapporten World Nuclear Industry Status Report kan man följa utvecklingen vad gäller kärnkraft och förnyelsebar elproduktion. I rapporten från 2025 konstaterar man att installationen av solpaneler och batterier har ökat lavinartat. Detta på grund av kraftigt sjunkande kostnader. Kärnkraften dras i stället med stora kostnadsökningar och försenade nybyggen. Nybyggnationen håller knappt jämna steg med den uttjänta kärnkraft som tas ur drift. 

Rapporten WNISR 2025 kom i september och har ett komplement med statistikuppgifter fram till 1 januari 2026, allt på engelska. Nu finns också en svensk översättning av den inledande sammanfattningen.¹

År 2024 stod sol och vind för 15 % av elproduktionen i världen medan kärnkraft bidrog med 9 %. Vattenkraft och annat icke-fossilt bidrog med 17 %. Fossila bränslen står fortfarande för den största delen, knappt 60 %. Siffror för EU var 28 % för sol och vind (lika mycket som för fossil el) och 23 % för kärnkraft. Elkonsumtionen ökar i världen och ökningen har till största delen täckts med hjälp av sol och vind.

Kostnaderna för batterier har fallit dramatiskt under senare år. Detta tillsammans med sjunkande kostnader för solpaneler och en snabb utveckling av kraftelektronik gör det fullt möjligt att ha ett energisystem som helt förlitar sig på förnybar el, vattenkraft och bioenergi inräknad. För svensk del behövs ytterligare lagringsmöjligheter, där vätgas är en bit. Tekniken finns men kostnaderna för elektrolysörer är fortfarande för hög för att lagring av överskottsel den vägen ska vara lönsam. Det finns dock gott hopp om att det ska lossna även för den tekniken.

De sex kärnkraftsreaktorerna i Sverige är alla över 40 år gamla och har tillstånd att drivas till de är 60 år, om de klarar säkerhetskontrollerna.

Vid årsskiftet fanns det 404 kärnkraftsreaktorer i drift i världen varav 94 i USA, 59 i Kina och 57 i Frankrike. De 404 reaktorerna har totalt en kapacitet på 396 GW. En tredjedel av dem har varit i drift i över 40 år. De 6 kärnkraftsreaktorerna i Sverige är alla över 40 år gamla och har tillstånd att drivas till de är 60 år, om de klarar säkerhetskontrollerna. På grund av de stigande kostnaderna för att bygga nytt pratar man nu om att förlänga livstiden för befintliga reaktorer. Om detta är möjligt praktiskt och säkerhetsmässigt får framtiden utvisa.

Just nu pågår det 63 kärnkraftsbyggen i världen, varav hälften i Kina. Kina och Ryssland (Rosatom) står för 61 av dem, franska EDF för resterande 2. Mer än en tredjedel av byggena har meddelat förseningar. De två reaktorerna i Hinkley Point C i Storbritannien ligger nu minst fem år efter plan. Kostnaderna har mer än fördubblats och ligger runt 600 miljarder kronor, långt över vad den svenska regeringen räknar med behövs för ny svensk kärnkraft i samma storleksordning.

WNISR 2025 har också en genomgång av läget för de omtalade små modulära reaktorerna, SMR. Det finns fortfarande inga sådana i kommersiell drift utom ett par i Ryssland respektive Kina.

SMR kallas sådana reaktorer som har en installerad effekt på 1– 300 MW. Som jämförelse är vår största reaktor Oskarshamn 3 på 1450 MW. Ett vindkraftverk på land har en effekt på ca 5 MW. Dessutom ingår det i definitionen att de ska vara gjorda som moduler. Dessa ska kunna byggas i fabrik, transporteras till lämplig plats och sättas ihop till större eller mindre enheter. Precis som våra nuvarande reaktorer använder de klyvbart material som bränsle och producerar både el och värme. Värmen måste kylas bort, eller användas, på något sätt.

Det OECD-anknutna National Energy Agency, NEA, har i sin senaste upplaga av Small Modular Reactor Dashboard listat 56 olika SMR:er som konkurrerar om att bli kommersiellt gångbara. Den serieproduktion som skulle göra att SMR:er blir en billigare variant av kärnkraft lär vi få vänta på. Det är en uppsjö av olika tekniker i NEA:s lista. En tredjedel bygger på samma teknik som våra stora reaktorer vad gäller kylning och bränsle. Det är två sådana Vattenfall har valt att titta vidare på. Så kallade fjärde generationens kärnkraft finns i många av projekten. Där används andra typer av bränslen och kylning och det finns många problem kvar att lösa. Bränslet är ofta en form av högre anrikat uran, mellan 10 och 20%, jämfört med lättvattenreaktorernas 3 – 5 %. Sådant bränsle görs för närvarande nästan bara i Kina och Ryssland.²

I ett globalt perspektiv skulle det innebära att det under de närmaste 15 åren startas byggande av minst 40 stora reaktorer, varje år! Det är helt orealistiskt sett till att det under lång tid bara startats 5 reaktorbyggen årligen.

Videberg Kraft AB har lämnat in en ansökan om statligt stöd för sina tänkta SMR:er vid Ringhals. Två andra företag förbereder en sådan ansökan genom att först ansöka om regeringens principgodkännande av en etablering av kärnkraft på respektive plats. Det är Blykalla som vill bygga sina blykylda SMR:er i Norrsundet utanför Gävle och Kärnfull Next, numera ägt av Studsvik AB, som vill bygga SMR:er utanför Valdemarsvik. De anger att reaktorerna ska vara av vanlig vattenkyld typ, som vid Ringhals, men anger ingen specifik tillverkare.

De listade reaktorerna har kommit olika långt i förverkligandeprocessen. En del finns fortfarande bara på ritbordet, vissa har nått olika typer av myndighetsgodkännande i olika länder. Men på marken finns ännu inget. I Kanada (Darlington Ontario) har arbetet för mark och kringutrustning startat. Det är en omfattande process. Långt ifrån reklamens beskrivning av att det i princip bara är att placera ut moduler. Eftersom det är det första SMR-projektet som närmar sig verkligheten följs det noga av alla intressenter. Inte minst av Videberg Kraft AB (Vattenfall) som har den reaktor som byggs här, BWRX-300, som en av de två som övervägs vid Ringhals.

Kärnkraftsindustrins branschorganisation, World Nuclear Association, tog 2023 initiativ till en deklaration om att tredubbla kärnkraftens elproduktion till 2050.³ Detta motiverades med behovet att minska växthusgasutsläppen. 38 stater, däribland Sverige, har hittills undertecknat. Det är begripligt att organisationen tilltalas av en sådan våldsam expansion av kärnkraftsbyggande men inte begripligt hur man har tänkt sig att det ska gå till. I ett globalt perspektiv skulle det innebära att det under de närmaste 15 åren startas byggande av minst 40 stora reaktorer, varje år! Detta om man räknar med 10 års byggtid, vilket är optimistiskt sett till erfarenheterna hittills. Och helt orealistiskt sett till att det under lång tid bara startats 5 reaktorbyggen årligen.

WNISR 2025 konstaterar sammanfattningsvis att teknikutveckling och kostnadsminskningar för sol, vind, batterier och kraftelektronik möjliggör ett annat, mer decentraliserat och därmed mindre sårbart elsystem. Ett system där svårreglerad och dyr kärnkraft passar dåligt in.