Norska konstnärer i upprop: Vi vill inte ha Fotografiska!

Denna bild är ett resultat av ett AI-samarbete mellan Blundlund och Parabol.
Illustration: Blundlund. Läs mer om vårt samarbete här.

Fotografiska Museet planerar att etablera sig i Oslo. Det har mött starkt motstånd från norska konstnärer. I en debattartikel i norska Klassekampen skriver 27 konstnärer och kulturarbetare dels att Fotografiska inte är ett museum, och dels att de motsätter sig ägarens kopplingar till Israel. Parabol har talat med två av dem.

Fotografiska grundades i Stockholm 2010 av bröderna Jan och Per Broman, och har idag filialer i New York, Tallinn, Berlin och Shanghai. 2020 lämnade bröderna Broman företaget och sedan 2017 är den tyske entreprenören Yoram Roth koncernens ordförande. 2027 planerar han att öppna även i Oslo, genom ett avtal som ingåtts med Møller Eiendoms samlingar, där några av Norges främsta fotografers verk ingår. Detta har fått norska konstnärer att protestera. Fotograferna Karoline Hjort och Ayman Alazraq är två av dem.

Varför vill ni inte ha Fotografiska i Norge?

Karoline: Först och främst: all heder åt Harald Møllers insats för fotografiet, vilken har resulterat i en av Skandinaviens största samlingar, och som han nu vill göra tillgänglig för folket i det gamla biblioteket på Hammersborg, som Møller Eiendom har köpt.

Med det sagt följer också ett ansvar med det ägarskapet. När Møller har valt att hyra ut lokalerna till Fotografiska, med de uppgifter som kommit fram om Yoram Roth, styrelseledamot och majoritetsägare i Fotografiska, och Roths stöd till organisationen Taglit Birthright Israel (som bland annat delar ut kartor till besökare där Västbanken inte längre existerar) är detta något också Møller behöver förhålla sig till. Under tiden vi har ett pågående israeliskt folkmord mot palestinier, var det därför självklart för mig att skriva under konstnärsuppropet mot Fotografiska.

Karoline Hjorth är fotograf och konstnärlig ledare för Fotografihuset i Oslo. Bland hennes verk märks Mormormonologene (Press 2011), Eyes as Big as Plates och Time is a ship that never casts anchor.

Ayman: Israel har dödat 160 journalister, många av dem är fotografer. De har också stängt ner medier som Al Jazeera. Det här gör att Fotografiskas närvaro i Norge blir problematisk, när dess ledarskap är direkt inblandat i stöd till organisationer som upprätthåller Israels förtryck av palestinier. Det skulle vara olämpligt i en sådan historisk byggnad. Taglit Birthright Israel främjar ju den israeliska statens agenda och det innebär att Roth och Fotografiskas ledning är medskyldiga till krigsbrott.

Ayman Alazraq är fotograf och filmare. Bland hans verk finns
Into My Lungs och Oslo Syndrome. Hans senaste verk
visades på Uppsalas kortfilmsfestival nu i oktober.

Ni menar också att Fotografiska inte är ett museum, varför då? Här i Stockholm kallas det museum.

Ayman: Ni i Sverige kanske kallar det “museum”, men det uppfyller inte den internationella definitionen av museum. Ett museum är en icke vinstdrivande institution vars mål är att bevara och utbilda. Fotografiska är ett kommersiellt, vinstdrivande företag utan någon permanent utställning och utan curators. Den har bara roterande utställningar som drivs av vinstintresse vilket suddar ut gränsen mellan konst och underhållning.

Karoline: Fotografiska är inte ett museum utan ett galleri. Som Preus, det norska statliga fotomuséet har uttryckt det: Preus museum brukar stora resurser på samlingar, forskning och förmedling till en bred publik, på ett helt annat sätt än institutioner som Fotografiska.

Ayman: Fotografiska är mer ett lyxgalleri. Visst visar man upp fotografier där, men de säljer osignerade och massproducerade prints till överpris.

Varför är norska konstnärer så engagerade i detta? I Sverige blev det debatt om Fotografiska för tio år sedan, då de ertappades med att ha lurat fotografer som ställts ut, men om det här har ingen höjt rösten.

Ayman: Norska artister har länge engagerat sig i globala rättvisefrågor, inte minst palestiniernas situation. Norge har en stark politisk tradition inom konstvärlden. Konstnärer här tar tydlig politisk ställning i olika frågor. Den svenska konstscenen verkar vara mindre konfrontativ, eller så finns inte utrymmet för en etisk diskussion om kultur, som i fallet Fotografiska. Sen är det ju naturligtvis så att eskaleringen av situationen i Gaza har gjort att vi konstnärer blivit mer medvetna om behovet att stå emot institutioner som stödjer sionismen.

Karoline: Jag har inget tydligt svar på detta, men jag vill tacka den norska gruppen Kultur mot Folkemord, som tog initiativet till det här uppropet mot bakgrund av sin research och sitt arbete för att sätta press på kulturinstitutioner och deras samhällsansvar. Gruppen har sitt ursprung hos anställda på det norska Nasjonalmuseet, har ni inget liknande i Sverige?

Bli prenumerant!

Parabol är öppen och gratis att läsa. När du delar en artikel från Parabol för att diskutera den med dina vänner ska de inte mötas av en betalvägg. Vi vill att våra skribenters texter skall kunna läsas av så många som möjligt.

Tack vare att du blir prenumerant kan detta bli möjligt:

  • Finansierade omkostnader

  • Spännande och bättre reportage

  • Råd att betala våra skribenter

Latte 50 kr/mån Dagens lunch 100 kr/mån Super delux 500 kr/mån

Här kan du läsa mer om Parabol och hur du kan stötta oss.