Palmemordet är fortfarande inte löst. Utredarna gav upp - det gör inte Gunnar Wall. Varje månad publicerar han det senaste i Palmefallet.

Det är ganska länge sen nu, den gången då jag gör en längre intervju med Stig Edqvist. Året är 2010 och han är den tidens spaningsledare i Palmeutredningen. Edqvist har efterträtt Hans Ölvebro 1997. Efter vårt samtal kommer han att leda mordspaningarna i två år till, fram till 2012.

Det betyder att Edqvist sitter sammanlagt femton år som ledare för spaningarna efter statsministerns mördare. Ingen annan polis, varken förr eller senare, har haft det uppdraget så länge.

Under samtalet kommer vi in på på den internationella hotbilden som funnits mot Olof Palme. Och Stig Edqvist nämner att Palme funnits uppsatt på mer än tjugo olika dödslistor runtom i världen. Jag hajar till, något sådant har jag inte hört förut.

”Vad var det för typ av dödslistor?” frågar jag.

”Han fanns på en lista från Sydafrika för sitt motstånd mot apartheid, exempelvis”, svarar Edqvist.

”Och den listan var av en typ som man skulle ta på allvar?” undrar jag, kanske lite naivt.

”Ja, det är klart, sätter en stat eller en säkerhets- eller underrättelsetjänst upp en person på en dödslista så måste man ta det allvarligt”, svarar Edqvist på sin tämligen diskreta värmlandsdialekt. ”Och det kan jag mycket väl förstå att apartheidregimen ville ha bort en kritiker som var så pass internationellt känd och som gick ut i världsmedierna, det var ju helt naturligt.”

Jag känner till att Edqvist varit i Sydafrika och är rejält insatt i hur det kunde gå till där under 80-talet. Så jag säger inte emot honom i just det fallet. Men så många som tjugo olika dödslistor …?

”Tjugotvå, tror jag”, preciserar Edqvist.

Och det var inte enskilda tokstollar som skrivit ihop någonting, utan stater och underrättelsetjänster?

”Just det”, svarar Edqvist bestämt.

Mycket tydligare kan det inte bli. Exakt vilka stater det handlade om berättar inte Edqvist – med undantag för Sydafrika.

Edqvist nämner inte det här för att han vill hävda att det var en underrättelsetjänst som låg bakom mordet. Han bara redovisar en omständighet i samband med att Palmes internationella fiender kommer upp i vårt samtal. Och det är en omständighet han tar på visst allvar, det är tydligt.¹

Långt senare, tidigare nu i vår, kommer jag plötsligt att tänka på det där samtalet med Edqvist. Och det slår mig att jag självklart måste begära ut de där dödslistorna från polisen. Palmeutredningen är ju nedlagd och förundersökningssekretessen borta.

Härom veckan fick jag svar från handläggaren på polisens rättsavdelning: ”Jag bedömer att förekomsten av de uppgifter du efterfrågar omfattas av sekretess, varför begäran avslås” heter det.²

Det ska alltså alltså vara fortsatt hemligt vilka stater eller hemliga tjänster som för flera årtionden sedan hade planer på att ta livet av Sveriges statsminister.

Varför det? I åtminstone ett fall vet vi att den regim som var ansvarig är borta: apartheidstyret i Sydafrika. Vad finns det för skyddsvärda intressen som gör att vi, allmänheten, inte ska få veta vilka planer det funnits från det hållet på att ta livet av Palme?

Det normala är att polisen anger vilken lagparagraf som sekretessbeslutet vilar på. Så inte i det här fallet.

Nåväl. Det jag fått är trots allt bara ett tjänstemannabesked. Jag har mailat polisen och bett om ett myndighetsbeslut. Vi får se vad som händer.