Pojkar har länge halkat efter i den svenska skolan. Genusvetare och feminister lägger skulden på pojkarna själva samtidigt som satsningar på flickor hyllas. Nu krävs pedagogik för pojkar som hamnar i utanförskap och arbetslöshet, skriver Fredrik Zimmerman.

Lärare måste kunna kritisera feminismens förklaring av pojkars sämre prestationer i skolan. Feministiska perspektiv osynliggör flera elevers omständigheter, vilket missgynnar dessa elever, främst pojkar. Detta är problematiskt för att pojkar har hamnat efter i skolan, vilket främst syns i pojkars sämre avgångsbetyg på gruppnivå än flickor och att fler pojkar får underkända betyg. Detta har flera negativa följder för pojkar. En lyckad skolgång är ett av de bästa skydden mot utanförskap. Pojkar som inte lyckas i skolan är bland annat i majoritet när det gäller självmord, att bli inlåst på anstalt och att ha missbruksproblem. Pojkars sämre betyg leder också till minskade möjligheter att bilda familj och få jobb.¹

Sämre betyg gör att många pojkar inte kommer in på högre utbildning och missar de livsmöjligheter som detta ger.

Sämre betyg gör att många pojkar inte kommer in på högre utbildning och missar de livsmöjligheter som detta ger. I en rapport om högre utbildning av OECD står det att ”När det gäller ojämlikhet i utbildningen kan inte fokus längre bara vara på kvinnor om syftet är att främja lika möjligheter för män och kvinnor.”² Lärare måste därför tillåtas och kunna kritisera feministiska perspektiv för att skapa en mer jämställd skola.

Jag har forskat om hur skolan kan stödja pojkar för att prestera bättre. Jag menar inte att lärare helt ska sluta använda feministiska perspektiv då det stöttar flickor och kvinnor inom viktiga arenor. Det har varit ett viktigt perspektiv och fortsätter att vara det genom att lyfta kvinnors röster gällande exempelvis sexuella övergrepp. Men jag hävdar att inom vissa kontexter är perspektivet missvisande.

Satsningar på flickor i skolan har varit framgångsrika. Gällande de projekt som gjorts för att stödja flickors resultat i skolan skriver Myndigheten för skolutveckling att ”Flickors och kvinnors goda utbildningsresultat måste ses som en framgång, både för flickorna själva och för utbildningssystemet. Utbildning är en av grunderna för att förverkliga sig, individuellt och kollektivt samhälleligt senare i livet.”³ Skulle det göras liknande satsningar på pojkar skulle dessa också bli framgångsrika. Jag tror att det går att ha en diskussion om jämställdhet som innehåller utmaningar i både flickors och pojkars liv.

Min övertygelse är att detta är den enda vägen framåt för en konstruktiv jämställdhetsdiskussion. Jag är säker på att det går att diskutera flickors upplevelse av stress i skolan och samtidigt diskutera pojkars sämre betyg. Det går att diskutera att det behövs fler kvinnor inom s.k STEM-yrken (Science, Technology, Engineering and Mathematics) och samtidigt diskutera varför det är så få män inom läraryrket, speciellt inom de så viktiga lägre åldrarna.

Pojkar har på gruppnivå sämre resultat i skolan oavsett subgrupp. Det vill säga att pojkar från studieovana hem har sämre betyg än flickor från studieovana hem, och utlandsfödda pojkar har sämre betyg än utlandsfödda flickor. Att vara pojke ökar alltså risken att prestera sämre i skolan.¹

Det har sedan decennier tillbaka gjorts insatser för att stödja flickor i skolan och även idag finns flera projekt för detta. När flickor haft svårigheter i skolan har detta lett till slutsatsen att skolan behöver stödja flickorna. När pojkars sämre resultat förs på tal läggs skulden istället på pojkarna själva.

Det har sedan decennier tillbaka gjorts insatser för att stödja flickor i skolan och även idag finns flera projekt för detta. När flickor haft svårigheter i skolan har detta lett till slutsatsen att skolan behöver stödja flickorna. När pojkars sämre resultat förs på tal läggs skulden istället på pojkarna själva. Rickard Jonsson, professor i barn- och ungdomsvetenskap, har uppmärksammat detta och skriver att ”När flickor inte sköter sin skolgång förstås det sällan som en följd av genus, men för pojkars del verkar könet eller en modell om pojkars antiskolkultur tillskrivas stor betydelse.”⁴. Detta är en dubbel logik, det vill säga att det resoneras på ett sätt gällande flickorna, och ett annat gällande pojkarna, till pojkars nackdel.

Denna antiskolkultur som pojkar påstås ha menar feministisk forskning utgår ifrån att pojkar ser nedvärderande på sådant som uppfattas som feminint. Skolan påstås ses som feminin varför pojkar vill ta avstånd från skolan. Feministiska forskare skriver att lösningar som har fokus på ett pedagogiskt stöd inte kommer att hjälpa de misslyckade pojkarna. Detta då grundproblemet är pojkars nedvärderande syn på ”det feminina”.⁵

David Flato och Maria Hulth arbetar med jämställdhetsutbildningar och för en mer jämställd skola. De ger skolor som följer deras utbildning en ”jämställdhetscertifiering” skriver att ”Om pojkar fortsätter att ta avstånd från det som ses som feminint kommer deras skolresultat fortsätta att sjunka”⁶. Flatos och Hulths lösning är att skolan ska arbeta med att hylla det feminina för att: ”Alla behöver ta del av det feminina!”⁶ Detta är ett av många exempel på hur genusvetare skyller pojkars svårigheter i skolan på att de har en nedvärderande syn på ”det feminina”. 

När pojkars svårigheter i skolan sägs bero på pojkars nedvärderande syn på det feminina och i förlängningen kvinnor blir bekämpandet av kvinnors underordning lösningen på pojkars svårigheter i skolan. På så sätt ”räddas” det feministiska perspektivet vilket förklarar dominansen av pojkars påstådda antipluggkultur som förklaringsmodell till pojkars svårigheter.

Flera studier som gjorts visar att pojkar som har ett avståndstagande från skolan tappar i status. De vinner inte någon beundran av jämnåriga pojkar.

I själva verket visar inga undersökningar att pojkar som har det svårt i skolan på gruppnivå har en kränkande och nedvärderande syn på det som uppfattas feminint och/eller på kvinnor. Flera studier som gjorts visar att pojkar som har ett avståndstagande från skolan tappar i status. De vinner inte någon beundran av jämnåriga pojkar. Skulle det finnas en nedvärderande syn på det feminina bland pojkar, borde de som tar avstånd från skolan vinna någon form av maskulinitetspoäng hos andra jämnåriga pojkar, men så är inte fallet.⁷

Flera studier visar att får pojkar rätt pedagogiskt stöd förbättras deras skolresultat. I en undersökning granskades de vetenskapliga artiklar som publicerats under 2000-talet gällande flickors och pojkars prestationer i skolan. Denna granskning fick resultat att vid samtliga studier som visade att pojkars prestationer förbättrats så berodde detta på ett genomtänkt pedagogiskt stöd.⁸. En större undersökning kring könsgapet i skolan till pojkars nackdel fick följande resultat:

”Skillnaderna mellan könen i kunskapsresultat, frånvaro och avstängning är mindre i högkvalitativa skolor än i lågkvalitativa skolor. I de bästa skolorna finns knappt några skillnader alls. Att satsa på att höja skolkvaliteten skulle därmed kunna minska de könsrelaterade skillnaderna i skolresultat i grundskolan.”⁹

De här resultaten går direkt emot påståendet om pojkars antipluggkultur. Givetvis är det så att vissa pojkar visar ett avståndstagande mot skolan, men enligt dem själva beror detta oftast på en upplevd resursbrist, hos dem själva. Det vill säga att de upplever att de inte kommer att klara av uppgiften för att de inte förstår den. Därför är det viktigt att öka pojkars resurser för att klara skolan.

Insatser som har haft positiva effekter på pojkars resultat har varit att hjälpa dem att utveckla en bättre studieteknik (pojkar säger att detta hjälper dem att ta ansvar för sina studier), mer strukturerade instruktioner (inte att sänka målen, utan att göra uppgifterna i tydligare steg), att lärare arbetar uppsökande (alltså att vara på pojkarna och fråga om de förstått uppgiften för att få dem i arbete.) Alla insatser är viktiga, men måste jag nämna en favorit är det den sista. Den får pojkar, enligt intervjuer med dem, att uppleva att läraren tror att de kan lyckas och förbättrar den viktiga relationen mellan lärare och elev. Vidare har stödjande insatser för att öka pojkars språkliga förmåga god effekt (språket är nyckeln till att förstå alla ämnen). Jag vill dessutom understryka att dessa insatser också hjälper flickor som har det svårt i skolan.¹⁰

Det finns en skrämmande motvilja mot att diskutera utvecklandet av pedagogik som stödjer pojkar och det får följden att många pojkar hamnat i utanförskap.

Jag menar att det finns en skrämmande motvilja att diskutera utvecklandet av en pedagogik som stödjer pojkar och det får följden att många pojkar hamnat i utanförskap, då en fullgjord skolgång är ett av, om inte det bästa skyddet mot detta. Skolan är även viktig för att ge unga valmöjligheter i livet. När jag visar att det går att stödja pojkar med en genomtänkt pedagogik brukar motargumentet vara att kvinnor är underordnade på gruppnivå när det gäller maktpositioner i samhället. Det vill säga att det behövs inte läggas kraft på pojkarna för att de lyckas ändå. Alla pojkar som hamnar i utanförskap är förstås ett starkt argument mot detta påstående. Men låt oss också kika på påståendet om maktpositioner och koppling till högre utbildning.

Kvinnors högre betyg i grundskolan är en orsak till att kvinnor i flera decennier varit i majoritet på högre utbildning. Kvinnor är i majoritet på fyrtio av de mest eftertraktade utbildningarna i Sverige, förutom tre.¹¹ Nästan hela den minskade könssegregeringen efter yrke i Sverige beror på att kvinnor kommit in på eller tagit över allt fler yrken som kräver högre utbildning.¹² Kvinnors dominans på högre utbildning ökar deras valmöjligheter på ett sätt som inte motsvaras hos männen. Flickor har genom sina högre betyg i skolan fler valmöjligheter i livet. Men det är inte bara så att kvinnor kommer in på fler högre utbildningar, det arbetas också på att öka denna klyftan i ännu högre grad.

Kvinnors dominans på högre utbildning ökar deras valmöjligheter på ett sätt som inte motsvaras hos männen. Flickor har genom sina högre betyg i skolan fler valmöjligheter i livet. Men det är inte bara så att kvinnor kommer in på fler högre utbildningar, det arbetas också på att öka klyftan.

Universitetskanslersämbetet visar att nästan alla lärosäten i Sverige arbetar med att bryta traditionella könsbundna val av utbildning för att nå en jämnare könsfördelning på sina utbildningar. Men konstaterar samtidigt att nästan alla åtgärder är riktade till att få in fler kvinnor i mansdominerade utbildningar.¹³ Det är inte bara så att kvinnor kommer in på mansdominerande utbildningar, det har även gjorts ett viktigt arbete så att de har en social miljö som gör att de slutför dessa utbildningar.

Universitetskanslersämbetet (UKÄ) konstaterar att män på de kvinnodominerade utbildningarna till socionom, förskollärare och sjuksköterska har störst risk för avhopp. På socionomprogrammet är benägenheten att hoppa av dubbelt så hög för män som för kvinnor. Motsvarande verkar dock inte gälla på mansdominerade program som ingenjörsprogrammen, där kön inte påverkar risken för avhopp.¹⁴

Det är svårt att argumentera för kvinnors underordning i högre utbildning när de: 1. Är fler till antalet i högre utbildning, 2. dominerar de mest eftersökta utbildningarna 3. dominerar antal examen i högre utbildning, 4. det satsas mer resurser på att få in dem i högre utbildning och 5. de har en studiemiljö som medför att de slutför fler utbildningar vare sig utbildningarna är kvinno- eller mansdominerade.

De utbildningar som män ofta är i majoritet inom är STEM-utbildningar, alltså tekniska och naturvetenskapliga utbildningar. Den feministiska forskningen fokuserar på dessa utbildningar och det är just på dem som staten de senaste åren satsat extra resurser för att få in fler flickor och kvinnor.¹⁰ Givetvis är det viktigt att få in flera kvinnor inom STEM-yrken, då en jämställd representation gynnar alla yrken. Så när jag ger exempel på att det satsas resurser för att stödja flickor och kvinnor i utbildning kan jag få motargumentet att jag hävdar att det ska slutas satsas resurser på flickor och kvinnor. Detta är felaktigt. Men en fråga som jag ställer mig är var kvinnorna ska tas ifrån?

Kvinnor är i majoritet bland de som tar examen på de flesta utbildningar som läkare, jurist, arkitekt och veterinär.¹⁵ Ska kvinnorna tas från dessa utbildningar till STEM-utbildningar eller ska ännu fler kvinnor söka sig till högre utbildning? Eller kanske är det till och med så att utbildningar som läkar-, veterinär- och arkitektutbildningar, som kvinnor är i majoritet inom, borde definieras som naturvetenskapliga (läkar- och veterinärutbildningar) eller tekniska utbildningar (exempelvis arkitekt) som det hävdas att kvinnor inte väljer.

Givetvis behövs en kritisk diskussion om varför män är i majoritet bland professorer i Sverige. Men går det inte att samtidigt att föra en diskussion om en jämställd högre utbildning när det gäller vilka som tar examen?

Här kan det läggas till att det finns delar inom akademin som kvinnor inte är i majoritet. Det finns exempelvis fler män än kvinnor som är professorer. Därför har regeringen riktat nya rekryteringsmål till landets högskolor och universitet och gett resurser till att fler kvinnor ska bli professorer för att detta är viktigt för en jämställd högre utbildning. Givetvis behövs en kritisk diskussion om varför män är i majoritet bland professorer i Sverige. Men går det inte att samtidigt att föra en diskussion om en jämställd högre utbildning när det gäller vilka som tar examen? Påverkar inte vilka som tar examen vid högre utbildning samhället i lika hög, eller i högre grad? Jämställdhetsmyndigheten skriver att det är positivt att kvinnor ökar vid polisutbildningen för att detta ökar möjligheten till fler kvinnor inom mansdominerade jobb, vilket leder till en mer jämställd arbetsmarknad.¹⁶ Men detta verkar enbart gälla de områden där män är överrepresenterade.

Den svenska arbetsmarknaden är uppdelad i fyra sektorer utifrån att en individ är anställd inom någon av dessa sektorer, vilka är privat, kommunal, regional och statlig sektor. I den privata sektorn dominerar män chefspositionerna, 63 procent av cheferna inom denna sektor är män och 37 procent av cheferna är kvinnor.¹⁷. I två av de andra sektorerna, kommunal sektor och regional sektor, är över 70 procent av cheferna kvinnor. Det vill säga att kvinnorna dominerar dessa chefspositioner i högre grad än vad män dominerar den privata.¹⁸

Den fjärde och sista sektorn är den statliga sektorn. Denna sektor har länge ansetts vara den mest jämställda. 51 procent av cheferna är kvinnor, så här går det inte att säga att män dominerar. Men det faller inom jämställdhetsmåttet på 60/40. Men denna sektor håller på att förändras då det anställs allt fler kvinnor som chefer än män. Statistikmyndigheten skriver att ”För personer 45 år och yngre är staten på väg att inte längre vara en jämställd arbetsgivare i ett könsperspektiv.”¹⁹ Detta för att nya chefer rekryteras bland de med högre utbildning och här återfinns framförallt kvinnor.

Bland unga mellan 18-24 år är över 60 procent av de arbetslösa män och en stark orsak till detta är att de hamnat efter inom utbildning. Pojkars sämre resultat i skolan leder till att vi kommer allt längre från ett jämställt samhälle.

När det gäller arbete i sin helhet i Sverige så är det 10,6 procent av kvinnorna som är arbetslösa och 10,2 procent av männen som är arbetslösa, så här skiljer det mindre än en halv procent. Men bland unga mellan 18-24 år är över 60 procent av de arbetslösa män och en stark orsak till detta är att de hamnat efter inom utbildning. ²⁰ Pojkars sämre resultat i skolan leder till att vi kommer allt längre från ett jämställt samhälle. Om ett jämställt samhälle definieras av att flickor och pojkar ska ha samma livsmöjligheter. Det finns organisationer som arbetar med jämställdhet som definierar skolan som ojämställd om flickor har lägre snittbetyg i skolan än pojkar, men som jämställd om flickor har högre snittbetyg än pojkar. ²¹

Skolan ska vara till för alla och därför måste lärare kunna både presentera och kritisera ett feministiskt perspektiv. I läroplanen för svenska skolan står att lärare ska lägga fram olika perspektiv och utveckla elevers kritiska resonerande. Det feministiska perspektivets dominans i svenska skolan leder till en pedagogik som missgynnar pojkar. Elever som misslyckas på ett eller flera delprov i svenska i årskurs tre, är överrepresenterade bland de som går ut grundskolan utan fullständigt betyg. Tänk dig att du som åttaårig pojke har svårt i ämnet svenska och behöver ett pedagogiskt stöd som hjälper dig med detta. Men får höra att det är du själv som är problemet.

Det feministiska perspektivets dominans i svenska skolan leder till en pedagogik som missgynnar pojkar. Tänk dig att du som åttaårig pojke har svårt i ämnet svenska och behöver ett pedagogiskt stöd som hjälper dig med detta. Men får höra att det är du själv som är problemet.

Det finns skolor som arbetat med att ge pojkar rätt pedagogiskt stöd och lyckats att öka deras resultat. Samtidigt ökar flickornas resultat på dessa skolor (exempelvis visar statistiska undersökningar att vårdnadshavare som flyttar sina söner och döttrar till dessa skolor ser en ökning i betyg hos båda könen). Flickorna säger också i intervjuer att de trivs bättre på dessa skolor. Pedagogiken gynnar inte bara pojkar som har det svårare i skolan, utan även flickorna som har det.¹⁰ Det går att arbeta utefter viljan att skapa en bättre skolvardag för både flickor och pojkar samtidigt. Men då kan det inte enbart vara fokus på flickors och kvinnors underordning, utan vi måste även inkludera pojkarnas situation. Det sägs att jämställdhetsdiskussionen är till för alla, men den fokuserar på ett feministiskt perspektiv som utesluter pojkars värld. Lärare är viktiga för en fortsatt levande jämställdhetsdiskussion. Men då behöver de kunna tala för och ifrågasätta ett feministiskt perspektiv.

På många sätt är det pojkar som är i underläge i den svenska skolan, vilket har negativa följder för pojkarna. Det beror inte på en påstådd antipluggkultur utan på att vi inte stödjer dem på rätt pedagogiskt sätt. Att erkänna det skulle vara ett paradigmskifte inom jämställdhetsarbetet. Ett paradigmskifte som behövs för att förstå pojkars värld och kunna stödja dem på rätt sätt för att göra positiva livsval. Det är dags att vi satsar på pojkarna, också.