Två ensamma mördare – var god välj

Palmemordet är fortfarande inte löst. Utredarna gav upp - det gör inte Gunnar Wall. Varje månad publicerar han det senaste i Palmefallet.

Jag är född i början på 50-talet, några år efter andra världskriget. Det där var tider då man gärna talade om Förenta Nationerna i skolan, om fred, om att vi levde i en värld där vi skulle hjälpas åt och om att alla människor var lika värda.

Visserligen – och kusligt nog – pågick samtidigt det kalla kriget. Men båda sidor gjorde på något sätt anspråk på att stå för de idealen.

Det där präglade min skoltid. Men jag som läste mycket hittade böcker för barn, ungdomar och vuxna som var skrivna årtionden tidigare. Fram trädde bilden av att det i Sverige funnits andra tider där de etablerade idealen sett annorlunda ut: konservatism, högernationalism, rasism och militarism.

I dag har det mesta av idéerna om jämlikhet, solidaritet och internationalism bleknat bort som sammanbindande normer. Dagens unga får leta i i äldre texter för att förstå att det skett en djupgående förändring i Sverige – och att dagens politiska klimat uttrycker att samhället på många sätt gått ett varv runt och återvänt till de gamla spökena från det tidiga 1900-talet.

Den dramatiska förändringen symboliseras på olika sätt av det fortfarande olösta mordet på Olof Palme.

Vi vet inte vad som låg bakom det. Men en självklar fråga restes förstås från början – handlade det om organiserade krafter som velat rikta ett slag mot Palmes politik?

Det skulle snart visa sig att det fanns olika uppfattningar om värdet av att den frågan ställdes.

Under långa tider – framför allt under de många åren med Hans Ölvebro som spaningsledare, hävdades det från Palmeutredningens sida kategoriskt att mördaren var en impulsstyrd ensam gärningsman.

Senare spaningsledare har dock inte varit så säkra. När jag gjorde en utförlig intervju med Stig Edqvist redovisade han sitt starka intresse för Sydafrikaspåret.1 Och Dag Andersson sa 2016 att walkie-talkietipsen var helt centrala för utredningsarbetet.2

I Thomas Petterssons fall finns det en ironi över det hela. Han hade i åtskilliga år trott att Stig Engström mördat Palme för Stay Behindnätverkets räkning och samlat på sig uppgifter som skulle ge stöd för det. Och han framförde den åsikten så sent som i ett långt förhör som Palmeutredarna höll med honom hösten 2017.3

Det märkliga var vad som skedde sedan.

Petterssons problem var att han inte lyckats publicera sig om sin teori trots ihärdiga försök. Men så kom han i kontakt med tidskriften Filter och dess chefredaktör Mattias Göransson. Denne var intresserad av Palmemordet men lockades inte av tesen om Stay Behind. Lösningen borde vara enkel och trivial. Polisen hade klantat sig under alla år men Filter kunde avslöja mördaren – det skulle vara en bra och slagkraftig story.

Thomas Pettersson tog inte lång tid på sig att vända på en femöring. Självklart hade Engström varit ensam. Bara några månader efter förhöret med Palmeutredarna var han i full färd med sin långa artikel i Filter. Den publicerades i maj 2018.

Filters artikel fick, precis som senare Jordås bok, ett lysande mottagande i media. Det var först senare som hypotesen börja falla i vanrykte.

Mot den bakgrunden var det trots allt en tröst för Thomas Pettersson att han kunde bilda gemensam front med den nya stjärnan Jon Jordås om en sak: det var absolut ett meningslöst mord av någon ensam galning. Oavsett vilket av alternativen man trodde på så var ju gåtan uppklarad.

Fotnoter


  1. Wall, Gunnar: Mordgåtan Olof Palme. Semic 2010, sid 8.[]
  2. ”Polisen: Mordkommando kan ha mördat Olof Palme” av John Granlund. Aftonbladet den 25 februari 2016.)

    När Krister Petersson tog över som Palmeåklagare riktade han först fokus på en komplott med kretsar från det svenska Stay Behindnätverket. Men utredningen av det uppslaget körde fast, de som kunde ha vetat något ville inte prata. Och till sist blev det i stället ett utpekande av Stig Engström.

    Den ensamme gärningsmannen var alltså tillbaka – nu som officiell sanning. Men Peterssons utpekande var så svagt att det inte landade särskilt väl. Samtidigt fanns det många som gärna ville hitta en trivial förklaring till mordet för att sedan kunna städa undan det. Så kom Jon Jordås ut med räddningen: en rappt skriven bok med en helt annan ensam mördare. Den togs emot med förtjusning i de stora medierna.

    Två ensamma gärningsmän var i vilket fall en för mycket. Och givetvis var det därför en tacksam idé att sammanföra Jordås och Thomas Pettersson, den journalist som mest förknippas med utpekandet av Stig Engström. Det skedde på årets bokmässa.

    Det blev lite underhållning: bägge två stod på sig, den andre hade totalt fel.

    Thomas Pettersson försökte för sin del i efterhand släta över oenigheten och ta fasta på en sak: ”Till övervägande del tycker jag att vi spelar på samma planhalva och det är en viktig grej. För det är så många som ser det här som en konspiration.”((”Här ryker de ihop om Palmemordet” av Anna Friberg. Expressen den27 september 2024.[]

  3. Spaningsuppslag i Palmeutredningen E63-05-A, förhör med Thomas Pettersson den 29 september 2017.[]
Gunnar Wall
Författare belönad med Grävande Journalisters Guldspaden

Bli prenumerant!

Parabol är öppen och gratis att läsa. När du delar en artikel från Parabol för att diskutera den med dina vänner ska de inte mötas av en betalvägg. Vi vill att våra skribenters texter skall kunna läsas av så många som möjligt.

Tack vare att du blir prenumerant kan detta bli möjligt:

  • Finansierade omkostnader

  • Spännande och bättre reportage

  • Råd att betala våra skribenter

Latte 50 kr/mån Dagens lunch 100 kr/mån Super delux 500 kr/mån

Här kan du läsa mer om Parabol och hur du kan stötta oss.