Är det omvändelse att fråga varför en ung människa vill byta kön – eller är det könsbytet som är den verkliga omvändelsen? I debatten råder förvirring – och inte hjälper EU:s nya strategi, som söker kriminalisera föräldrar som ifrågasätter varför ett barn vill ta hormoner. Karin Nilsson från XXantippas Vrede har läst en blommig rapport.

EU:s nya LHBTQ+strategi för 2026-2030 får konsekvenser för Sverige. Varför får transrörelsen allt större utrymme, trots feministers ifrågasättanden? Kommer vi i framtiden ha rätt att diskutera transfrågor, eller kommer all diskussion att etiketteras som hat?

I slutet av förra året släpptes ett dokument signerat Europeiska Kommissionen, titulerat ”LGBTIQ+ Equality Strategy 2026-2030”.¹ Strategin är ett trevande steg mot nya lagstiftningar i EU:s medlemsländer, däribland Sverige, när det gäller HBTQI-frågor. Inom XXantippas Vrede, en feministisk organisation, är vi oroliga för de konsekvenser som den nya strategin kan få för kvinnors rättigheter. Vi ser också att det har varit väldigt tyst om strategin, knappt något alls är skrivet om vart EU vill ta oss när det gäller HBTQI-frågor.

Som feminister kritiserar vi ofta transrörelsen, eftersom vi vet att ens biologiska kön inte kan ändras. Vi borde istället tillåta både barn och vuxna att vara fria från sociala förväntningar på hur män och kvinnor ska vara.

Vi vill lyfta flera alarmerande punkter från dokumentet; vi måste våga ifrågasätta EU:s strategier, speciellt när de kommer att påverka oss inom en snar framtid. Som feminister kritiserar vi ofta transrörelsen, eftersom vi vet att ens biologiska kön inte kan ändras. Vi borde istället tillåta både barn och vuxna att vara fria från sociala förväntningar på hur män och kvinnor ska vara. Det är en oroande utveckling där vi i Europa kommer längre och längre bort från en verklighet där socialt kön är avskaffat.

Vem ska omvändas och vad innebär det?
Det första vi ser i den nya strategin är att omvändelseförsök ska förbjudas. Innebär det att det ska bli förbjudet att försöka förmå en transperson att inte vara trans? Eller är det att ställa frågor för att försöka förstå varför en transperson vill vara trans? Eller att vilja undersöka om sjukdom, neuropsykiatrisk funktionsnedsättning eller mentala problem kan ligga bakom en upplevd könsidentitet?

Så kallad omvändelse av transpersoner skulle kunna innebära att ifrågasätta om ett barn verkligen har en realistisk idé av vad det innebär att transitionera, och att poängtera att barnet kan växa ur transidentiteten efter några år, till exempel efter puberteten. Detta ska alltså vara förbjudet.

Det här är en fråga som felaktigt jämförs med de omvändelseförsök av homosexuella som gjordes förr. Studien som detta stycke i strategin bygger på är inte representativ eller slumpvis utvald, utan självselekterad, där forskarna själva sökt upp intervjupersonerna. Enkäten de stöder sig på frågar inte om faktiska “omvändelseförsök”, den frågar om någon upplevt försök att påverka dem gällande sexualitet eller könsidentitet.² Det kan betyda vad som helst, som en oskyldig kommentar eller en vanlig diskussion mellan vänner eller ett samtal med någon med en annan tro.

Så kallad omvändelse av transpersoner skulle kunna innebära att ifrågasätta om ett barn verkligen har en realistisk idé av vad det innebär att transitionera, och att poängtera att barnet kan växa ur transidentiteten efter några år, till exempel efter puberteten. Med den nya strategin kan det bli förbjudet för föräldrar att ifrågasätta, något som varje förälder måste ha rätt att göra för att förhindra onödiga medicinska interventioner som kan skada på lång sikt, ett ansvar vuxna har då barn ännu inte utvecklat konsekvenstänk.

Används intersex som hävstång för transfrågan?
Vi ser också en oärlig diskussion kring intersexkirurgier, som benämns som ”intersex genital mutilation” och som blandas in i HBTQI-gruppen. Men “intersex genital mutilation” är inte medicinskt definierat, inte en klinisk term, utan ett aktivistbegrepp. Inom EU är det redan etablerad praxis att kirurgi på intersex-barn endast görs om det finns medicinska skäl, och kirurgier utförs inte av kosmetiska skäl eller rutinmässigt.³

Operation av medfödda missbildningar i könsorganen kan vara nödvändigt i vissa fall. EU-kommissionen vill påskina att något hemskt pågår fast så inte är fallet. Det blir också att man felaktigt likställer intersexpersoner och transpersoner, där de två grupperna har helt olika förutsättningar medicinskt. Intersexpersoners medicinska behov av eventuellt livräddande operationer likställs i strategin med transpersoners anspråk på medicinska interventioner.

Som feminister, måste vi få ifrågasätta frågor om kön utan att bli tystade och kriminaliserade.

Vad menas med hat och diskriminering?
I strategin kan man också läsa att hatspråk mot HBTQI-personer ska kriminaliseras. Vi ser att det delvis finns ett behov av detta, då tonen speciellt på internet kan gränsa till hot, våld och hat. Men vi hyser en oro för att begreppet ”hatspråk” blir en urskillningslös etikett på allt som är ifrågasättanden och diskussion. En öppen debatt om ideologi, lagstiftning och medicinsk praxis klumpas då ihop med regelrätt hat mot grupper eller individer. Som feminister, måste vi få ifrågasätta frågor om kön utan att bli tystade och kriminaliserade. Vi efterfrågar därför en tydligare beskrivning av vad som menas med hatspråk, och en markering att denna beskrivning inte kan innefatta rimlig diskussion.

På liknande sätt, vill vi också ha en tydligare beskrivning av vad diskriminering mot transpersoner innebär. I dokumentet kan man läsa: ”Inequalities in employment, healthcare, education, access to housing, and access to services continue to restrict opportunities for LGBTIQ+ people. In FRA’s third LGBTIQ survey, the respondents who reported experiencing discrimination said it occurred most frequently at work, in school, in healthcare settings or in public places.” Om en transkvinna vill gå till gynekologen, till exempel, men inte tillåts, skulle det räknas som diskriminering? Eller om en transman blir kallad till cellprovtagning och därmed ”felkönad” som kvinna, eller om en läkare inte vill göra specifika ingrepp som ingår i transvård på grund av etiska eller personliga skäl?

Juridiskt kön ska alltså enligt strategin erkännas genom självbestämmande, och detta ska ske utan åldersgränser.

Felköning, det vill säga att inte gå med på transpersonens bild av vilket kön hen upplever sig tillhöra och istället benämna hen som det kön hens kropp signalerar, är fortsatt en grund för diskriminering som behöver ifrågasättas. Som feminister, kan vi se att det är orimligt att personens självbestämmande till kön står över ens biologiska verklighet, som vi behöver förhålla oss till.

Kan en nyfödd välja sitt kön?
Alarmerande är även följande stycke: “Requirements for legal gender recognition vary significantly across Member States. While a number of Member States have adopted self-determination models, others impose medical procedures, which the European Court of Human Rights has found may infringe human rights. The Commission will facilitate exchanges of best practices among Member States to support the development of legal gender recognition procedures based on self-determination that are free from age restrictions”.

Juridiskt kön ska alltså enligt strategin erkännas genom självbestämmande, och detta ska ske utan åldersgränser. Det är ett stort problem när EU inte kan se de risker som tas med ungas identiteter, där istället för att lära sig acceptans för och frihet inom sitt biologiska kön, så ges man möjlighet att ändra kön, en väg som längre fram kan leda till riskfyllda medicinska interventioner såsom pubertetsblockerare eller kirurgiska ingrepp.

Utan tydlighet inga lika rättigheter
Strategin, tror vi, är med flit skriven på ett sätt som är svårt att tyda. Det blir för jobbigt att orka förstå texten, vilket leder till att texten inte ifrågasätts på djupet. En strategi behöver generellt tydlighet för att kunna förstås och underlätta diskussioner. Som det är formulerat nu uppfylls inte detta alls. Det vi vill uppnå är främst att vi ska orka ställa frågor: Varför får transrörelsen allt större utrymme, trots feministers ifrågasättanden? Har farhågor om så kallade transbarn tagits i åtanke när strategin togs fram? Kommer vi i framtiden ha rätt att diskutera transrörelsen, eller kommer all diskussion att etiketteras som hat? Läs gärna strategin själv, och upprörs över hur otydligt och ”blommigt” texten är skriven.

Karin Nilsson
talesperson för XXantippas Vrede – XXV