Det är en konstig allians som nu är på väg att legalisera dödshjälp i Frankrike. Ultralibertarianer, lobbygrupper, högerextrema identitärer och vänstergrupper. Hur gick detta till och vad står på spel? Helena Brors fortsätter här sin artikelserie om dödshjälp.

Den 27 maj röstade den franska nationalförsamlingen ja till att legalisera dödshjälp. Under den första behandlingen av ledamoten Olivier Falornis (mittenpartigruppen Demokratiska rörelsen) lagförslag Proposition de loi n°1364 relative au droit à l’aide à mourir röstade 305 ledamöter för, 199 mot och 57 lade ned sina röster i en fri omröstning.

Legaliserad dödshjälp var ett av president Emmanuel Macrons vallöften inför presidentvalet 2022.

I december 2022 inrättade Frankrikes råd för ekonomiska, sociala och miljörelaterade frågor ett nationellt medborgarråd ”om livets slutskede” bestående av 184 slumpvis utvalda medborgare. Efter att medborgarrådet hade lagt fram sina slutsatser i april 2023 hamnade omsider ansvaret för att utarbeta lagstiftning om dödshjälp på Falornis bord. Macron presenterade den färdiga propositionen i april 2024.¹

15 vårdorganisationer uttryckte då ilska och bestörtning i ett gemensamt pressmeddelande. De beskrev propositionen som ”långt avlägsnad från patienter och vårdpersonalens dagliga verklighet” och alltför tillåtande.²

Lagpaketets villkor för tillgång till l’aide à mourir är att den dödssökande ska vara över 18 år, ha franskt medborgarskap och/eller fast hemvist i Frankrike, lida av ”en allvarlig och obotlig sjukdom, som oavsett orsak kan vara livshotande, långt framskriden eller dödlig”, uppvisa ”fysiskt eller psykiskt refraktärt lidande kopplat till denna sjukdom, vilket antingen är behandlingsresistent eller outhärdligt enligt personen” samt ”kunna ge ett frivilligt och informerat medgivande.”

Av Nationell samlings nationalförsamlingsledamöter röstade 19 för och 101 emot sagda lagpaket. I Macrons centerkoalition Tillsammans för republiken röstade 64 för och 11 mot. Vänsterkoalitionen Nya folkfronten hade röstfördelningen 62 för och en mot. I socialdemokratiska Socialisternas, de radikalas och medborgarnas grupp röstade 59 för och fyra mot. Kommunistiska Demokratisk och Republikansk vänster hade röstfördelningen 12 för och en mot.³

I flera sökningar har det dykt upp referenser till åsiktsområdet ”sådant som samkönade äktenskap och eutanasi.” Jag kan inte vara den enda som inte ser någon som helst ideologisk koppling mellan de två frågorna.

Hur blev dödshjälp vänster?
Hur legalisering av dödshjälp blev en vänsterståndpunkt i Frankrikes politiska landskap är gåtfullt och ett ämne värt närmare studier. Undertecknad har gjort åtskilliga utförliga sökningar i diverse akademiska databaser och sökmotorer utan att finna en förklaring. I flera sökningar har det dykt upp referenser till åsiktsområdet ”sådant som samkönade äktenskap och eutanasi.”⁴

Jag kan inte vara den enda som inte ser någon som helst ideologisk koppling mellan de två frågorna. I plenisalen den sjunde juni 2024 tillkännagav kommunistpartiets parlamentsledamot Pierre Dharréville att debatten om eutanasipropositionen var så människofientlig att den gav honom yrsel och att han inte längre tänkte delta däri eftersom alla hans inlägg mot dödshjälpslegalisering inte verkade ha gjort någon skillnad. Han beskrev det som att nationalförsamlingen befann sig på ett sluttande plan och för egen del skulle han sluta glida. ⁵ Dharréville lämnade sitt förtroendeuppdrag två dagar senare.

Den högerextrema tidskriften Frontières, ”Gränser”, grundad av den svenskfranska identitären Erik Tegnér, hyllar legaliserad eutanasi som ett sätt för staten att spara pengar.

En vänstergruppering som sticker ut i avlivningsfrågan är trotskistiska Révolution Permanente. Veckan före dödshjälpsvoteringen publicerade partiet en svidande artikel, vari lagpaketet skildras som ”en uppenbar fara för funktionsnedsatta, sjuka och gamla inom vår klass.”⁶ Partirepresentanten Paul Morao har uppmärksammat att den högerextrema tidskriften Frontières, ”Gränser”, (grundad av den svenskfranska identitären Erik Tegnér) hyllar legaliserad eutanasi som ett sätt för staten att spara pengar.⁷

Annars framförs vänsterargument mot dödspropositionen huvudsakligen av funktionsrättsorganisationer. I ett öppet brev till nationalförsamlingens ledamöter argumenterar folkfronten Front de gauche antivalidiste (FGA), ”Antiableistiska vänsterfronten”, att dödshjälpspaketets åtskillnad mellan funktionsnedsättning och sjukdom är helt artificiell. Medan funktionshinder härrör från samspel mellan personers begränsningar och hinder orsakade av funktionsmaktordningen är sjukdom en av de främsta orsakerna till sagda begränsningar.

”Vänstern kan inte ignorera det faktum att det inte finns någon frihet utan jämlikhet och att i ett så ojämlikt samhälle som vårt har inte alla samma frihet i sina val”, skriver FGA. ”Särskilt sjuka och funktionshindrade personers frihet är extremt begränsad på alla områden.”⁸

Före omröstningen om lagpaketet förkastades över 1 200 ändringsförslag. Bland de avvisade förslagen finns ett om att läkare ska försäkra sig om att den dödssökande är beslutskompetent.

Före omröstningen om lagpaketet förkastades över 1 200 ändringsförslag. Bland de avvisade förslagen finns ett om att läkare ska försäkra sig om att den dödssökande är beslutskompetent, ett om att en psykiatriker eller psykolog ska medverka i förfarandet, ett om att autism inte ska räknas som skäl för dödshjälp, ett om att utvecklingsstörning inte ska räknas som skäl för dödshjälp samt ett om att apotekspersonal inte ska vara skyldiga att medverka till att döda folk.⁹

Enligt den välrenommerade Société Française d’Accompagnement et de soins Palliatifs (SFAP), ”Franska föreningen för palliativ vård och omsorg”, är dödspropositionens tillgångskriterier vaga och tänjbara.”(K)an vara livshotande” blir ett meningslöst begrepp då tidsram saknas. Nivån på lidande ges ingen objektiv definition. Vem som är behandlingsresistent är öppet för kreativa terapeutiska tolkningar menar SFAP.¹⁰

Dödshjälpsdebatten har delvis varit semantisk. I november 2022 rapporterade Le Monde att Renaissance hade förbjudit ordet ”eutanasi” till förmån för den luddiga formuleringen ”livets slutskede”.¹¹ I samband med medborgarrådets inrättande gav dåvarande hälsominister Agnès Firmin Le Bodo franska akademiledamoten Érik Orsenna i uppdrag att sammanställa ett slutskedeslexikon för att reda ut oklarheter kring begreppen ”dödshjälp” och ”djup sedering”.¹²

På nationalförsamlingens webbplats är allt som rör lagpaketet lagt under rubriken ”Livets slutskede”, vilket ger det felaktiga intrycket att propositionen uteslutande rör personer vars naturliga död är nära förestående.

De tydligt definierade termerna ”eutanasi” och ”assisterat självmord” återfinns inte i Olivier Falornis lagtext. Han brukar istället de förvirrande uttrycken ”assisterat döende” och ”självadministration av en dödlig produkt”. I en parlamentarisk debatt den 17 maj beklagade sig Falorni över att ”eutanasi” och ”assisterat självmord” förekommer i flera ändringsförslag. ”Om vi inte vill använda ordet ’eutanasi’ så är det för att det ordet har besudlats av historien”, resonerade han. ”Nazisterna besudlade den termen och det vill inte vi.”¹³

På nationalförsamlingens webbplats är allt som rör lagpaketet lagt under rubriken ”Livets slutskede”, vilket ger det felaktiga intrycket att propositionen uteslutande rör personer vars naturliga död är nära förestående.

Olivier Falorni är sedan ett drygt decennium tillbaka ledamot i hederskommittén för eutanasilobbygruppen Association pour le Droit de Mourir dans la Dignité (ADMD), ”Förbundet för rätten till en värdig död”.¹⁴ Att Falornis dödskriterier innehåller orden ”som oavsett orsak” är ADMD:s förtjänst. Lobbyorganet fick åtta parlamentsledamöter för Socialistpartiet att lämna in ett ändringsförslag om att infoga formuleringen.¹⁵

Stiftelsefondens kapital uppgår till 6,7 miljoner euro. Fyra miljoner därav testamenterades av en viss André Bly 2015. Hans testamente var upptecknat och undertecknat av honom själv utan vittnen.

Den franska eutanasilobbyn utgörs främst av ADMD samt dess två utbrytargrupper Ultime Liberté, ”Slutgiltig frihet”, och Le Choix – Citoyens pour une mort choisie, ”Valet – Medborgare för en vald död”. 2011 bildade ADMD en stiftelsefond för mottagande av arv, donationer och livförsäkringsmedel. Fondmedlen är officiellt öronmärkta för utbildnings- och informationsverksamhet och stiftelsen beskattas därför som verksamhet av allmänintresse, separat från ADMD:s övriga förehavanden.

I slutet av 2024 uppgick stiftelsefondens kapital till 6,7 miljoner euro. Fyra miljoner därav testamenterades av en viss André Bly 2015. Vid sin död var Bly bosatt i en Parisförort och led av socialt sammanbrottssyndrom. Hans testamente var upptecknat och undertecknat av honom själv utan vittnen.¹⁶

Om somrarna brukar ADMD:s ungdomsförbund Jeunes ADMD turnera omkring på
musikfestivaler i hela Frankrike med sin mobila suicidutställning.

Om somrarna brukar ADMD:s ungdomsförbund Jeunes ADMD turnera omkring på musikfestivaler i hela Frankrike med sin mobila suicidutställning. Sommaren 2024 klädde de unga eutanasientusiasterna ut sig till superhjältarna Power Rangers och presenterade sig som ”Pro-Choix rangers”.¹⁷ Jeunes ADMD:s maskot är en ullig och gullig isbjörn som heter Max.

En tongivande person inom eutanasilobbyn är Jean-Louis Touraine, läkare och före detta parlaments-ledamot för Renaissance. Under ett offentligt möte organiserat av Le Choix den 30 november 2024 redogjorde han för lobbyns normaliseringsplan: ”Det gäller att få in så mycket som möjligt (i den första dödshjälpslagen) och framför allt, när vi väl har fått in en fot i dörren måste vi komma tillbaka varje år och säga att vi vill utvidga detta. För den första lagen kommer inte att innefatta minderåriga, psykiska sjukdomar eller ens Alzheimers.”¹⁸

Trots att det främsta alternativet till dödshjälp, palliativ vård, är en laglig rättighet i Frankrike sedan 1999 saknar 50 procent av dem som har behov därav tillgång därtill.¹⁹ 87 procent av Frankrikes territorium är att klassa som så kallad vårdöken, ett område där befolkningen har otillräcklig tillgång till vård. ²⁰

Ekonomiprofessor Frédéric Bizard, vars forskningsområde är social trygghet och folkhälsa, påpekar i The Conversation att i och med att medellivslängden ökar så ökar antalet levnadsår med ohälsa, i synnerhet för arbetarklasskvinnor. Enligt honom innebär dessa hälsomässiga klassklyftor ”att arbetarklassen och medelklassen potentiellt kommer att tillgripa dödshjälp tidigare än de välbärgade utan att ens beakta den möjliga verkan av socialt lidande i ett sådant beslut.”²¹

Handikappminister Charlotte Parmentier-Lecocq hävade på X att dödshjälp bör vara tillgängligt för alla personer med funktionsnedsättning i enlighet med FN- konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Sagda konvention erkänner ingen sådan rättighet.

I en video utlagd på 𝕏 den 14 maj hävdar handikappminister Charlotte Parmentier-Lecocq att dödshjälp ”bör vara tillgängligt för alla personer med funktionsnedsättning i enlighet med FN- konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.”²² Sagda konvention erkänner ingen sådan rättighet.²³

Propositionen förväntas gå vidare till en första behandling i senaten i höst. Efter en första läsning i senaten skickas propositionen tillbaka till nationalförsamlingen med eventuella ändringar från senatorer. Om eventuella ändringar inte godkänns av nationalförsamlingen skickas propositionen till ett gemensamt jämkningsutskott, som ska hitta en kompromiss kring vilka liv som är värda att leva.