I Storbritannien är migranter en blomstrande marknad. Flyktingförläggningar drivs helt i privat regi och det är mer lönsamt att ha kvar migranterna än att deportera dem. Ruth Hopkins har granskat förhållandena på anstalterna och två av företagen som driver dem, Serco och G4S.

”Brook House är en ”pengamaskin”, det ligger i deras intresse att du blir kvar, inte lämnar.”
Så beskriver en man från Ghana sin erfarenhet av den anläggning för migranter som ska utvisas, som drivs av det brittiska multinationella företaget Serco. Han var intagen där mellan mars och juli 2024.

Mer än hälften av de intagna friges och får återgå till samhället snarare än deporteras. Cirkuleras migranter med flit i all evighet för att man ska kunna tjäna pengar på dem?

Under sin vistelse såg han fem eller sex andra intagna ge upp sin väntan på deportering för att i stället boka sina egna returbiljetter. Serco och inrikesministeriet tog alldeles för lång tid på sig.
Hans uppfattning stöds av statistik: Mer än hälften av de intagna på Brook House friges och får återgå till samhället snarare än deporteras, enligt den oberoende övervakningsnämnden (Independent Monitoring Board). Frågan är, är detta ett exempel på ineffektiv myndighetspolitik, eller cirkuleras migranter med flit i all evighet för att man ska kunna tjäna pengar på dem?

Mary Bosworth, professor i kriminologi vid universitetet i Oxford, tror det senare gäller.
Hon har anlitats som expert i granskningen av Brook House och är författare till den nyligen publicerade boken ”Supply Chain Justice” (Rättvisan i leveranskedjan). Bosworth argumenterar för att den helt privatiserade migrationssektorn i Storbritannien kan förefalla kaotisk, men bäst kan förstås som en högeffektiv leveranskedja. ”Migranter hanteras som paket: eskort, transport, internering och deportering. Allt måste vara effektivt”, säger hon.

En blomstrande marknad
Uppgifter stöder Bosworths analys. I Storbritannien är hela migrationssektorn fullt privatiserad.
År 2019 anlände uppskattningsvis 35 000 asylsökande till Storbritannien. 2024 var antalet ca 108 000, så inflödet har tredubblats under perioden. Men regeringens budget växte betydligt mer. Justitiedepartementets budget för asylsökande, gränskontroll och passärenden har exploderat från 230 miljoner pund (261 miljoner euro) 2019–2021 till nästan 8 miljarder pund 2021-2024, 35 gånger så mycket. 2019 skrev regeringen kontrakt gällande asylmottagande med enbart tre företag: Serco, Mears och Clearsprings Ready Homes, värda 4 miljarder pund under en tioårsperiod.

Graham King, VD för Clearspring, kvalade in på tidningen The Times lista över de allra rikaste tack vare dessa kontrakt. ”Asylkungen” rapporteras ha tjänat 74 miljoner pund på asylsökande och hans förmögenhet uppgår till totalt 750 miljoner pund. Clearsprings nettovinst ökade 413 gånger till 60 miljoner pund, enligt en undersökning som civilsamhälleorganisationen Refugee Action offentliggjort.
Brook House drivs av det brittiska multinationella företaget Serco och är beläget nära flygplatsen Gatwick. Kontraktet, som företaget vann 2020, är värt 276 miljoner pund.

Brook House-utredningen kom fram till att Sercos föregångare G4S, hade en vinstmarginal på 20 procent, något man uppnådde genom att systematiskt skära ner på personal – anläggningen var allvarligt underbemannad.

Brook House-utredningen kom fram till att Sercos föregångare G4S, hade en vinstmarginal på 20 procent, något man uppnådde genom att systematiskt skära ner på personal – anläggningen var allvarligt underbemannad. Trots att Serco vägrade svara på frågor om sin bemanning kom utredningen fram till att Serco hade 75 vakter anställda – miniminivån enligt kontraktet – och tio arbetsledare dagtid.

Bedrägeri, misslyckanden och nya kontrakt
Ironin i det privatiserade systemet är slående: Serco har självt ett kriminellt förflutet.
2013 blev Serco och ett annat privat säkerhetsföretag, det multinationella G4S, påkomna med att fakturera regeringen för övervakning av icke-existerande fångar med elektroniska fotbojor. Det handlade om miljoner för mycket. Serco återbetalade 70 miljoner pund och ytterligare straffavgifter på 23 miljoner pund för att undvika att dras inför rätta. (oerhörda summor, hm?) Trots detta bedrägeri belönade den brittiska regeringen Serco med Brook House-kontraktet 2020.

Kontraktet vanns efter att G4S orsakat en nationell skandal. En BBC-dokumentär avslöjade 2017 att vakter hade behandlat migranter illa, förödmjukat och hotat dem. En oberoende utredning bedömde det 2023 som omänsklig och förnedrande behandling.

Kontraktet vanns efter att G4S orsakat en nationell skandal. En BBC-dokumentär avslöjade 2017 att vakter hade behandlat migranter illa, förödmjukat och hotat dem. En oberoende utredning bedömde det 2023 som omänsklig och förnedrande behandling. G4S förlorade kontraktet, men drabbades inte av några ytterligare konsekvenser och 1923 återfick såväl G4S som Serco kontraktet.

Fast för ingenting
Observatörer från EU har talat med sex migranter som varit intagna på Brook House de senaste två åren, och med en som var där 2010/2011. Alla utom en ville vara anonyma. Kazeem Akimwale från Nigeria var intagen fyra månader 2024, trots att han var villig att återvända till Nigeria efter att ha avtjänat ett nioårigt straff för bedrägeri. ”Inrikesministeriet kontaktade mig. De sa att jag inte skulle få återvända förrän jag betalat tillbaka de pengar jag bedrägligt kommit över. Men jag har suttit nio år i fängelse och jag har inga pengar eftersom jag inte får arbeta i Storbritannien. Jag har ingen aning om hur jag ska kunna betala tillbaka pengarna”, säger Akimwale. Eftersom han bär en elektronisk fotboja skulle han bli arresterad vid passkontrollen om han försökte boka sitt eget flyg hem.

En somalisk man vistades på Brook House från september 2024 till januari 2025. Han kom till Storbritannien 2002, vid 14 års ålder efter att hans familj mördats i Somalia. Han erkändes som offer för tortyr genom hälsoklassificeringen Rule 35 (Regel 35). ”På Brook House sa de att de skulle skicka tillbaka mig till landet där min familj mördats och där jag torterats. Detta hade en mycket dålig inverkan på min mentala hälsa. Posttraumatisk stress höll mig vaken på natten”, säger han. En domare fann att deportation var omöjlig eftersom han saknade pass. ”Jag satt fast fyra månader på Brook House för ingenting.”

I Storbritannien finns ingen laglig gräns för hur länge migranter kan frihetsberövas. Människor kan hållas i förvar på obestämd tid, och vissa förblir frihetsberövade i åratal utan att deporteras.

I Storbritannien finns ingen laglig gräns för hur länge migranter kan frihetsberövas. Människor kan hållas i förvar på obestämd tid, och vissa förblir frihetsberövade i åratal utan att deporteras.
En man från Ghana visste att deportation var omöjligt, han hade permanent uppehållstillstånd, ändå skickades han till Brook House i juli 2024. ”De deporterar inte så många, det handlar om pengar. De föredrar att skicka runt oss i landet eftersom de profiterar på det.”

Droger och våld
En man från Ghana, som tjänstgjort i den brittiska armén inklusive i Afghanistan, dömdes till ett års fängelse efter att ha ”lånat ut” sitt pass för att hjälpa en asylsökande vän att hitta ett arbete.
Han hölls på Brook House från juli till november 2024. Under tiden han var frihetsberövad dog en fransman, enligt uppgift efter en överdos. ”Det var så mycket droger på Brook House. Jag lärde känna vakterna och de berättade för mig att de jobbade mycket övertid för att klara ekonomin. En del av dem tjänade extra genom att smuggla in droger på Brook House, särskilt syntetisk cannabis som spice. Drogerna kom in via köket, förklarar den fd militären.

En del av dem tjänade extra genom att smuggla in droger på Brook House, särskilt syntetisk cannabis som spice. Drogerna kom in via köket.

En polsk man tillbringade över ett år i Brook House, från juli 2013 till september 2024.
”Första natten i Brook House upptäckte jag att min cellkamrat höll på att brygga 15 liter vodka i cellen. Alla intagna missbrukade spice, du kunde känna lukten i byggnaden.” I juli 2024 blev han vittne till hur tre rumänska asylsökande hoppade ner i ett antisjälvmordsnät i protest efter att ha varit frihetsberövade ett år. ”Två av männen kröp av nätet, men den tredje stannade där han var. Sercos personal pepparsprejade honom”. Sercos personal förnekar att man använder pepparsprej i Brook House. Sex av sju intervjuade migranter hade sett människor hoppa i nätet. Serco uppger: ”Vid ett mindre antal tillfällen har intagna hoppat i nätet. De gör det av många olika skäl, huvudsakligen för att undvika att bli förflyttade.”

Vittnesmål från anställda
Tre tidigare anställda på Serco har talat med mig. Alla bekräftade att spice är fritt tillgängligt i Brook House. En kvinnlig anställd som arbetade där från september 2024 till april 2025 hörde en kollega kalla en man från Ghana för en ”svart apa”. Hon rapporterade detta till sin arbetsledare, men Serco hävdar att man inte har några uppgifter om incidenten. Den fd anställda hävdar också att hon sett vakterna slå en migrant från Albanien i slutet av 2024. ”De anklagade honom för att ha cannabis. Migranten svarade: ”Cannabis? Det är ni som för in det här.” De började de slå honom och han placerades efteråt i isoleringscell. Arbetsledaren frågade mig varför jag ville ge de intagna förstklassig behandling när jag undrade varför han tillät detta våld.” Serco svarade: ”Utan exakt datum för den påstådda händelsen kan vi inte undersöka den och svara.”

De började de slå honom och han placerades efteråt i isoleringscell. Arbetsledaren frågade mig varför jag ville ge de intagna förstklassig behandling när jag undrade varför han tillät detta våld.

Samtliga tre anställda bekräftade att personal smugglade in droger i byggnaden. 2024 dog en fransk migrant i Brook House, enligt uppgift av en överdos av spice. Serco förnekar såväl att droger smugglas in som dödsorsaken. ”Vi har gedigna rutiner på plats för att hindra att illegala substanser kommer in i Brook House.” Tidningen The Guardian har dock rapporterat att Serco distribuerat lappar som varnar de intagna för farorna med droger efter fransmannens död.

Som ett kategori B fängelse
Dessa berättelser antyder att få lärdomar har dragits av Brook House-utredningen, där Kate Eaves, utredningens ordförande, fann bevis för att ledningen (dåvarande G4S) och inrikesministeriet varit ”medvetna om tillgången på droger på Brook House”. Och faktiskt, år 2024 publicerade civilsamhälleorganisationen Medical Justice (Medicinsk rättvisa) en rapport med titeln “Om han dör, dör han” baserad på intervjuer med 66 intagna i Brook House. Som även andra har påpekat, noterar Bosworth: ”Det är byggt som ett kategori B fängelse (näst högsta säkerhetsklassen). Boendeenheterna är inte öppna vid varje given tidpunkt, eftersom man i högsäkerhetsfängelser bara får gå ut några timmar om dagen.” Av de 66 intervjuade i rapporten ”Om han dör, dör han.”, hade 84 procent utsatts för tortyr eller människohandel och 95 procent hade problem med sin mentala hälsa. Självmordsrisken var extremt hög. 74 procent hade självmordstankar eller hade genomfört självmordsförsök. 17 hade skadat sig själva. Det senaste självmordsförsöket inträffade i maj 2025.

Självmordsrisken var extremt hög. 74 procent hade självmordstankar eller hade genomfört självmordsförsök. 17 hade skadat sig själva. Det senaste självmordsförsöket inträffade i maj 2025.

Lönsamt
Vad gäller lönsamhet så har professor Bosworth klart för sig hur man uppnår den:
“Man kan göra vinster i en anläggning för frihetsberövade om man låter bli att anställa tillräckligt med personal.” Serco rapporterade en vinstmarginal på sju procent, när man tillfrågades i det brittiska parlamentet gällande kontrakten för asylboende. Hur mycket Serco tjänar på just Brook House förblir oklart – företaget och regeringen vägrar att informera om saken. Det är sannolikt mindre än G4S vinstmarginal på 20 procent, som man uppnådde genom allvarlig underbemanning.

Bosworth hävdar: ”Förvar för migranter är inte nödvändiga. Den stora majoriteten papperslösa i olika länder frihetsberövas inte ens vid ett utvisningsbeslut.” Inrikesministeriet vägrar svara på specifika frågor och meddelar enbart: ”Det är avgörande att frihetsberövanden och utvisningar sker med värdighet och respekt, och vi fortsätter att vidta kraftfulla åtgärder för att förbättra förhållandena och skyddsåtgärderna i anläggningar för frihetsberövade migranter.”

Texten har tidigare publicerats i EU Observer. Översättning från engelska: Eva Berlin.