En varas värde kommer från arbetet som är nedlagt i den, skrev Daniel Ankarloo i Parabol nr 12/25. Nu svarar Anders Ramsay: Först i bytet visar det sig om en produkt är en vara, det vill säga om den har värde.

I sin recension av antologin Samtida marxistisk teori gör Daniel Ankarloo invändningar mot de teoretiker som kan sägas företräda vad som brukar gå under namnet värdeformsteori, särskilt mot det av mig författade kapitlet om Michael Heinrich.¹ Kuriöst nog nämner inte Ankarloo mig som författare till den text han både citerar och kritiserar. Vem som helst som har boken i sin hand kan förstås konstatera att jag är upphovsman till kapitlet, varför jag här väljer att ”komma ut”, liksom jag enligt gängse praxis betecknar Daniel Ankarloo, i egenskap av recensionens författare, med hans efternamn.

Kuriöst nog nämner inte Ankarloo mig som författare till den text han både citerar och kritiserar.

Det är oklart om Ankarloos kritik även gäller de övriga kapitel han nämner, om Martha Campbell, Moishe Postone och Anwar Shaikh, men jag koncentrerar mig på det jag själv skrivit. Ankarloos kritik vänder sig mot något som inte står i artikeln och konstruerar en motsättning som inte finns. Ankarloo invänder mot ”själva idén att en varas värde inte uppstår i och med det arbete som producerar varan – utan först uppstår när varan byts”. Ankarloo tillskriver värdeformsteorin att den menar att värdet uppstår i bytet och han själv företräder positionen att ”värdet i varan har sin grund i produktionen”.

Nu presenterar jag i min artikel inte någon sådan idé om att värdet uppstår i bytet och Ankaloo återger inte här vad jag faktiskt skriver. Jag får därför citera vad jag i min text skriver om Heinrichs position: ”Ett vanligt missförstånd är att han skulle mena att varornas värde uppstår i cirkulationen och inte i produktionen, vad som kallas en cirkulationsteori om värdet, vilket skulle betyda att värdet av varorna uppstår i själva bytet. Detta tillbakavisar Heinrich. Värdet uppstår ingenstans. Det förutsätter både produktion och cirkulation.”² Trots att jag skriver detta, vilket Ankarloo underlåter att ens nämna, bygger han sin kritik på att polemisera mot just den position som jag understryker att Heinrich inte företräder.

Värdet varken uppstår eller skapas vare sig i produktionen eller cirkulationen, utan förutsätter hela den kapitalistiska produktionsprocessen med produktion och cirkulation. Däremot kan värdet endast finnas eller existera i det faktiska bytet.

Som bör framgå av citatet ovan från min artikel så gör Ankarloo sig här skyldig till vad man i argumentationsteori kallar ett straw-man argument, en halmdocka, eftersom jag uttryckligen understryker att det inte rör sig om en cirkulationsteori om värdet.³

Värdet varken uppstår eller skapas vare sig i produktionen eller cirkulationen, utan förutsätter hela den kapitalistiska produktionsprocessen med produktion och cirkulation. Däremot kan värdet endast finnas eller existera i det faktiska bytet (bytet kan inte enbart vara tänkt, utan praktiskt, måste förverkligas). Den kvalitativa bestämningen av värdet är bytesrelationen mellan två varor. En vara är ett ting vars bruksvärde, dess nyttiga egenskaper, även är bruksvärde för andra än producenten, ett samhälleligt bruksvärde, men också, för att kunna bytas med andra varor måste ha egenskapen att ha värde. Varan är ett föremål som har värde, eller har ”värdeföremålslighet”, som det heter hos Marx. Först i bytet visar det sig om en
produkt är en vara, dvs. om den har värde. Värdet är inte något som finns i produkten, utan endast som en relation med andra varor.

Ankarloo har här en ganska oortodox citatteknik, då det inte rör sig om endast några uteslutna ord, utan ungefär en halv sida eller ungefär 17 rader mellan de båda satserna.

Gör tankeexperimentet att fråga vad något är värt. Vi kommer inte att svara att det innehåller en viss mängd värde, eftersom det inte är något vi kan ta reda på. Vi kommer att svara att varan är värd en viss mängd av en annan vara eller att den har ett visst pris uttryckt i pengar. Marx ägnar de första fyra kapitlen av Kapitalet, över hundra sidor, åt att undersöka varan och varubytet, innan han i femte kapitlet börjar tala om produktionen. Hela denna långa och omständliga analys blir oförklarlig och skulle vara onödig om det bara hade varit att gå direkt på produktionen. Därmed skulle vi kunna lämna saken därhän.

Men det finns mer att säga om Ankarloos kritik. Ankarloo återger ett hopklippt citat från två ställen i min text, att ”varorna inte har värde i sig själva före bytet, de är noga räknat inte alls varor utan produkter […] med bruksvärden, men ännu inte varor med värde”.⁴Vad jag här framhäver är en grundläggande distinktion från Marx, mellan produkt och vara, men Ankarloo menar att detta ”förvirrar mer än det klargör”. Distinktionen mellan produkt och vara är tvärt om viktig och klargörande. Marx var redan från början av sitt arbete klar över den.

Ankarloo slänger också fram vad han tror är ett trumfkort, ännu ett hopklippt citat från det fjärde kapitlet av Kapitalet.

I sitt efterlämnade forskningsmanuskript, känt som Grundrisse, var hans tanke att börja presentationen av sina resultat med ett kapitel om produktionen, följt av ett om cirkulationen. ”Kapitlet om produktionen slutar objektivt med produkten som resultat; det om cirkulationen börjar med varan, vilken själv åter är bruksvärde och bytesvärde.”⁵) Resultat av produktionen är alltså en produkt, inte en vara, och varans särskiljande egenskap, att ha värde, kan följaktligen inte bestämmas enbart i produktionen utan måste dra in hela processen av produktion och cirkulation.

Om vi övergår till hur Marx går till väga i Kapitalet så inleds boken med fyra kapitel vilka rör sig först på nivån av varubytet (kap. 1), sedan på nivån av varuägarnas utbytesrelationer (kap. 2) och slutligen på den enkla varucirkulationens nivå (kap. 3 och 4). Värdet bestäms i det inledande kapitlet, då framställningen ännu inte befinner sig på vare sig cirkulationens eller produktionens nivå.

Men hur ökar penningsumman så att den blir till kapital? Pengar i sig kan inte förändra värdestorleken och därmed inte heller föröka sig själva.

I slutet av första kapitlet understryker Marx att varans värde, till skillnad från bruksvärdet (som förverkligas i konsumtionen), ”förverkligas endast i utbytet, dvs. i en samhällelig process”.⁶) Ankarloo slänger också fram vad han tror är ett trumfkort, ännu ett hopklippt citat från det fjärde kapitlet av Kapitalet, om hur pengar förvandlas till kapital, vilket han menar ska bevisa att värdet uppstår i produktionen (som här alltså ännu inte har behandlats i detta kapitel). ”Det ändrar ingenting i saken, om penningen träder in som cirkulationsmedel mellan varorna och att köp och- säljhandlingarna sinnligt skiljs från varandra. Varornas värde är framställt i deras priser, innan de träder in i cirkulationen, som en förutsättning för, inte ett resultat av den”.⁷)

Ankarloo tillägger en sats som står fem sidor senare. ”Cirkulationen eller varubytet skapar inget värde.”⁸ Det anförda citatet säger inget om värdets uppkomst i produktionen, däremot att värdets framställning i varornas priser inte kan uppstå i cirkulationen utan redan har skett och inte kan öka i cirkulationen. Det handlar alltså här inte om den kvalitativa bestämningen av värdet, vad som gör varan till ett föremål med värde, utan om den kvantitativa ökningen av värdet, värdestorleken, vilken inte kan förändras i cirkulationen där det fortfarande bytas ekvivalenter, dvs. lika värden byts mot lika värden. Om värdet däremot ökas, har det blivit till kapital.

Men hur ökar penningsumman så att den blir till kapital? Pengar i sig kan inte förändra värdestorleken och därmed inte heller föröka sig själva. Marx understryker här att kapital ”inte kan ha sitt ursprung i varucirkulationen och det kan inte heller uppstå utanför den. Det måste samtidigt uppstå utanför och innanför varucirkulationen”.⁹Lösningen på denna gåta följer i nästa avsnitt, om köp och försäljning av arbetskraft.

Ankarloo tar oss också med på ett besök i ett varuhus och menar att varuhuset består varken av sålda varor eller blott produkter med bruksvärden, vilket värdeformsteorin verkar hävda. Detta är ett obegripligt påstående. Varorna i varuhuset är ju mitt inne i cirkulationsprocessen och har sannolikt redan genomgått flera byten.

Låt mig till slut bara påpeka ett par andra märkliga påståenden. Ankarloo använder ett par gånger termen alienerat arbete. Det finns en alienationsteori i Kapitalet som handlar om hur arbetaren möter sitt eget arbete i främmande gestalt eller kapitalgestalt. Detta behandlas senare, i kapitel tjugotvå, på en mycket mer konkret nivå. Men i de första kapitlen bestämmer Marx inte det abstrakta arbetet som alienerat arbete. Detta är ett eget tillägg av Ankarloo.

Ankarloo tar oss slutligen också med på ett besök i ett varuhus och menar att ”varuhuset består varken av sålda varor eller blott produkter med bruksvärden, vilket värdeformsteorin verkar hävda”. Detta är ett obegripligt påstående. Varorna i varuhuset är ju mitt inne i cirkulationsprocessen och har sannolikt redan genomgått flera byten, från producenten till grossisten, från grossisten till butiken och väntar nu på att köpas av konsumenten.

Om nu värdeformsteorin menar, som Ankarloo påstår, att värdet uppstår i cirkulationen, så är det är svårt att förstå hur den samtidigt skulle kunna hävda att varorna i butiken inte har några värden.