Margareta Zetterström överästter en italiensk 1800-talsförfattare och får i efterordet syn på en intressant figur. Nu vänder hon sig till Parabols läsare med en efterlysning.

När jag översatte den italienske 1800-talsförfattaren Alessandro Manzonis bok Historien om skampålen (utgiven 2024 av Celanders förlag) var den försedd med ett efterord av Leonardo Sciascia, skrivet någon gång på 1970-talet. I detta efterord nämns en fransk 1900-talsroman som jag aldrig tidigare hade hört talas om. Manzonis skildring av hur några domare under pestepidemin i Milano år 1630 dömde helt oskyldiga personer till döden hade nämligen fått Sciascia att tänka på romanen L’autre (Den andre), skriven av en författare vid namn Charles Rohmer och 1951 utgiven av förlaget Gallimard. Och Sciascia skrev nu i sitt efterord att denna roman (som han tydligen läst i italiensk översättning) är ”det mest fruktansvärda av allt som, från 1945 och framåt, publicerats om de nazistiska förbrytelserna”.

I privatlivet kunde dessa personer te sig som hedervärda och bildade varelser, goda familjefäder och ömsinta vänner – men som ‘ondskans byråkrater’ agerade de i strid med alla medmänsklighetens moraliska bud och, dessutom, i full medvetenhet om vad de gjorde.

Dessa stora ord kom sig av att Sciascia såg likheter mellan de ”ondskans byråkrater” som på 1600-talet, helt grundlöst, utpekade ett antal personer som ”pestspridare” och de tyska nazister som administrerade och organiserade Förintelsen. I privatlivet kunde dessa personer te sig som hedervärda och bildade varelser, goda familjefäder och ömsinta vänner – men som “ondskans byråkrater” agerade de i strid med alla medmänsklighetens moraliska bud och, dessutom, i full medvetenhet om vad de gjorde.

Jag blev förstås nyfiken på romanen L’autre och lyckades till slut, efter envist sökande, köpa ett gulnat exemplar av en fransk antikvariatsbokhandlare. Äntligen hade jag boken i min hand, och jag blev sannerligen inte besviken. Sciascia hade rätt! Det är en mycket klarsynt och drabbande skildring av vad som händer i miljöer och samhällen där ”människovärde” är något som inte tillkommer alla människor och där man gör skillnad mellan den egna gruppen och ”de andra”, de som berövats sina mänskliga rättigheter och därför kan behandlas precis hur som helst.

Det är en mycket klarsynt och drabbande skildring av vad som händer i miljöer och samhällen där ‘människovärde’ är något som inte tillkommer alla människor och där man gör skillnad mellan den egna gruppen och ‘de andra’, de som berövats sina mänskliga rättigheter och därför kan behandlas precis hur som helst.

Leonardo Sciascia uppfattade Charles Rohmers roman som en skildring av de nazistiska lägren, och ändå sägs där aldrig i klartext att lägret i boken är just tyskt. Men några personer på härskarsidan har tyskklingande namn (som Franck, Hilda, Magda). Det eldas ständigt i lägrets ugnar och ryker ur dess höga skorstenar, och de fångar som inte är tillräckligt ”arbetsföra” sorteras obönhörligt ut och förs bort, uppenbart för avlivning. Samtidigt som lägerkommendanten lever ett ombonat familjeliv i en bekväm villa bredvid lägret där han utnyttjar en av fångarna som gårdskarl, och den mannen är också romanens huvudperson.

Min fråga är nu bara: Vem var bokens författare? Jag har själv letat länge efter uppgifter om denne Charles Rohmer. Men hittills inte hittat någonting, inte ens ett födelse- eller dödsår. Det enda jag vet är att förlaget Gallimard 1952 utgav ytterligen en bok av honom, Le personnage et son ombre (Personen och hans skugga). Men den har jag ännu inte lyckats få tag på. Överallt får jag svaret ”non disponible”.

Är det någon som vet någonting om Charles Rohmer? Vem var han? Var levde han? Hade han själv upplevt någonting av det han skildrar i sin roman? Är hans namn, möjligen, en pseudonym?

Det enda svenska vittnesbörd om Charles Rohmers existens som jag stött på är från Dagens Nyheter den 3 augusti 1952 (tack, Jan Stolpe, för tipset!). Under rubriken ”Koncentrationslägret och privatmoralen” presenterade där översättaren C.G. Bjurström, vid den tidpunkten direktör för Svenska institutet i Paris, romanen L’autre som ”en angelägen bok” om de tyska lägren, ja rentav om de tyska gaskamrarna. Men han betonade också bokens ”allmängiltiga” karaktär. Om författaren själv däremot inte ett ord.

Därför vänder jag mig nu till tidskriften Parabols läsare och frågar: Är det någon som vet någonting om Charles Rohmer? Vem var han? Var levde han? Hade han själv upplevt någonting av det han skildrar i sin roman? Är hans namn, möjligen, en pseudonym?