Porrindustrin på de åtalades bänk

Denna bild är ett resultat av ett AI-samarbete mellan Blundlund och Parabol.
Denna bild är ett resultat av ett AI-samarbete mellan Blundlund och Parabol. Du kan läsa mer om vårt samarbete här.

Alyssa Ahrabare från den franska organisationen Osez le féminisme berättar hur de lyckades åtala människohandlare och pornografer i ett historiskt franskt rättsfall.

Nästa år i Paris kommer ägaren av en porrsajt åtalas. Det är ett historiskt mål som omfattar 40 målsäganden och tre organisationer som civila parter (Osez le féminisme, Mouvement du Nid och Les Effronté-es). Det är en seger för kvinnorörelsen och inte minst för oss i gruppen Osez le féminisme, som drivit frågan och är civil part i målet. Osez le féminisme (“Våga vara feminist”) är en organisation som ger holistiskt stöd till över 40 offer i båda rättsfallen, inklusive juridisk assistans, psykologisk traumaterapi, och socialt stöd, med ett team på 30 jurister, två specialpsykologer och en socialarbetare.

Åtalet rör en rad punkter: våldtäkt, prostitution och människohandel.1 Föremålet för åtalet är den franska hemsidan ”French Bukkake”, ägd av Pascal Ollitrault (känd som Pascal OP), som lägger upp extremt våldsamma pornografiska videor. Enligt en rapport från Haut Conseil à l’égalité entre les femmes et les hommes (Jämställdhetsrådet) är dessa fall snarare en norm än ett undantag, och den pornografiska industrin gynnas av omfattande straffrihet för att bagatellisera “allvarliga kränkningar av människovärdet”.2

Föremålet för åtalet är den franska hemsidan ”French Bukkake”, ägd av Pascal Ollitrault (känd som Pascal OP), som lägger upp extremt våldsamma pornografiska videor.

Förundersökningen inleddes 2020, och utredarna upptäckte snart att många anmälningar hade lämnats in över hela Frankrike sedan flera år tillbaka, men att de inte hade följts upp. Under arbetets gång avslöjade utredarna ett system för sexuellt utnyttjande i syfte att utföra våldtäkter. En rättslig utredning inleddes då för “gruppvåldtäkt”, “grov människohandel”, “grovt koppleri”, “penningtvätt”, “dolt arbete” och “distribution av inspelning av bilder som rör utförandet av en avsiktlig attack på en persons integritet”.

Undersökningen avslöjade “Bukkake”-filmernas dystra verklighet. Betalande prenumeranter var inbjudna att delta i gruppvåldtäkter baserat på ett särskilt dehumaniserande scenario: många män penetrerade en kvinna (ibland över 80 gånger på mindre än två timmar) innan de kollektivt ejakulerande på offret, som förevisades på en lastpall som en vara. 500 män identifierades i utredningen. Alldagliga män, porrkonsumenter som bjöds in att våldta och tortera kvinnor framför kameran. De är ännu inte åtalade.

Franska jämställdhetsrådet publicerade en rapport i år om porrindustrins brottslighet där även offrens vittnesmål finns redovisade.3

Utredningen relaterad till “French Bukkake”-fallet har visat på en välorganiserad strategi för att fånga in offren. En man vid namn Julien D. riktade in sig på kvinnor på sociala nätverk. Han närmade sig dem under en falsk kvinnlig profil, kallad “Axelle Vercoutre”, och med hjälp av myten om “lycklig och lukrativ prostitution” övertygade han dem att prova att bli “lyxeskorter”. Han utgav sig sedan för att vara köpare, träffade kvinnorna och våldtog dem. Att våldta offren för att utöva kontroll över dem är en vanlig praxis
som används av hallickar och människohandlare.

Efter våldtäkterna uppmuntrade Julien D. kvinnorna att prova att vara med i pornografiska filmer som endast skulle visas för begränsad publik utomlands. De skulle bege sig till en angiven adress där sedan flera dagar av fasa följde. Producenten, Pascal OP, verkade först trevlig med avsikt att tvinga fram deras samtycke och spela in det. Därefter rapporterar målsägandena att de våldtogs framför kameran, förödmjukades och torterades genom inspelning av förnedrande scener. Håranalys visar även att några av dem drogades utan deras vetskap.

Producenten, Pascal OP, verkade först trevlig med avsikt att tvinga fram deras samtycke och spela in det. Därefter rapporterar målsägandena att de våldtogs framför kameran, förödmjukades och torterades genom inspelning av förnedrande scener.

Kvinnor blev också lurade när de bad om att videos som låg på nätet skulle raderas.4) Offren rapporterar om betydande psykiska svårigheter efter inspelningen. Vissa försökte vidta rättsliga åtgärder så tidigt som 2017, men polisen agerade inte: varningar i Toulouse, Brignoles, Les Andelys och Reims (där Julien D. bodde) följdes inte upp.5

När utredningen avslutades i juli 2023 väcktes åtal mot sjutton personer (producenter, regissörer och skådespelare) anklagade för våldtäkt (ofta begått som en del av en grupp), människohandel, grovt koppleri. och dolt arbete.6) Flera har suttit i häkte i förebyggande syfte sedan 2020.

Rättegången kommer att hållas sommaren 2024.7

På grund av bevisen som utredningen lyfte fram har den franska senaten tagit fram en rapport med titeln “L’Enfer du décor” (Helvetet bakom gardinerna).8

Resultaten visar tydligt att pornografi är ett system för våld mot kvinnor. Därefter undertecknades en resolution av 255 senatorer (som gör den till den mest undertecknade senattexten av den franska femte republiken) som slår fast att kampen mot pornografiskt våld ska prioriteras. Resolutionen antogs enhälligt vid en offentlig session den 1 mars 2023.

Därefter undertecknades en resolution av 255 senatorer som slår fast att kampen mot pornografiskt våld ska prioriteras. Resolutionen antogs enhälligt.

För de civila parterna i målen är varje steg på vägen en kamp. Målsäganden har inte alltid pengar att resa till Paris för intervjuer, utfrågningar och expertis kring fallet. Många är traumatiserade och lever i mycket prekära situationer på grund av fysiska och psykiska efterverkningar av det våld de utsatts för. Dessutom finns filmerna fortfarande online. Trots otaliga försök har det visat sig omöjligt att få dem raderade.

Många kvinnor blir hotade eller blir igenkända och trakasserade på gatan. De upplever både en social död och en pågående rädsla för att närstående, familjer eller arbetskamrater ska råka se filmerna. Svårigheterna som de går igenom gör det extremt svårt för fler offer att träda fram. Utsattheten belyser ett misslyckande i rättssystemet för kvinnor som utsätts för våld.

Till syvende och sist: ordet pornografi döljer ett organiserat globalt kriminellt system. På videorna kan vi se verkliga personer som utsätts för förödmjukande och nerbrytande handlingar, t ex utlösning i ansiktet, spottande i ansiktet, urinering eller avföring på offret.

Till syvende och sist: ordet pornografi döljer ett organiserat globalt kriminellt
system.

Den här typen av våld utgör normen: det är vad industrin kallar “mainstream” , alltså ’vanlig’ porr, med innehåll som uppvisar extremt våld där kvinnor binds, piskas, strypts till kvävning, misshandlas… Kvinnor bär munkorg för att tvinga dem att hålla munnen öppen och penetreras oralt utan begränsning. Kvinnor får elektriska stötar. I alla andra sammanhang betraktas detta som tortyr. I det här sammanhanget innebär det dock att internationella kriminella nätverk som skulle kunna hållas ansvariga inom de befintliga rättsliga ramarna kan komma undan med brott i yttrandefrihetens namn.

EU:s medlemsstater, inklusive Frankrike och Sverige, använder argumentet “yttrandefrihet” för att begränsa det potentiella skyddet av kvinnor och flickor mot våld på nätet, särskilt delning av intima bilder utan samtycke, i direktivförslaget om våld mot kvinnor och flickor som för närvarande diskuteras inom EU:s institutioner.

EU:s ministerråd, som företräder medlemsstaternas “intressen”, har inkluderat ändringar av artiklarna 7 till 10 i direktivförslaget som syftar till att tackla våld mot kvinnor på nätet. Dessa ändringar begränsar kriminaliseringen av icke-samtycke av intima bilder, stalking, s k förföljelse, och uttryck av hat på nätet på betydande sätt.

Villkoret allvarlig skada för offret lades till, likaledes villkoret att gärningen är offentlig, vilket innebär att handlingar i privata grupper eller forum samt betalplatser online inte kommer att
inkluderas.

Villkoret “allvarlig skada” för offret lades till, likaledes villkoret att gärningen är “offentlig”, vilket innebär att handlingar i privata grupper eller forum samt betalplatser online inte kommer att inkluderas. Avslutningsvis står det nu i både domskäl och lagrum att kriminalisering av dessa typer av sexuellt våld på nätet måste balanseras med yttrandefrihet, akademiska hänsyn, konst och vetenskap.

Yttrandefrihet är inte en absolut rättighet. Europakonventionen om mänskliga rättigheter slår fast att den kan begränsas i ett demokratiskt samhälle för legitima syften, såsom skydd av andras rättigheter och anseende. När det gäller ärekränkningsprocesser mot överlevande av sexuellt våld som fördömer förövaren, används inte yttrandefriheten som en sköld. Detta belyser ett mycket farligt paradigmskifte av både synsätt och kultur.

Traditionellt sett skyddar juridiken endast tal som är förenligt med ett humanistiskt samhällskontrakt, inte hatretorik. I den europeiska rättskulturen var yttrandefrihet traditionellt sett en rättighet som skyddade de svaga mot de starka. Denna rättighet är nu mobiliserad i kriget mot kvinnor.

Pornografi är en attack mot alla kvinnors grundläggande rättigheter. Våldet är en naturlig del av dess ekonomiska funktion då innehållet ständigt måste “överraska och chocka” konsumenten.

Pornografi har fördömts och bekämpats i varje våg i kampen för kvinnors rättigheter. Efter 70-talets kvinnofrihetsrörelse gav feministiska rörelser en röst till offer som vittnade om våldtäkter, kidnappningar, våld och sexuell handel. Det här har vi vetat i årtionden. Det är hög tid att kämpa. Det händer nu. Vad vi ser är ett systematiskt, globalt våld som kräver ett globalt motstånd.

Som en allmänt riktad politisk respons efterlyser vi bekräftelse av de grundläggande principer som vårt samhälle bygger på: avvisande av hat och våld, och en uttalad respekt för mänsklig värdighet. Obegränsad frihet för pornokrater innebär att trampa på rättigheterna för de mest utsatta och diskriminerade i vårt samhälle.

I Frankrike har beslutsfattare, särskilt senatorer, varit avgörande för de framsteg som hittills uppnåtts. Det krävs mod att ta ställning mot något som blivit så normaliserat. Vi förväntar oss att även svenska beslutsfattare är modiga. Det är dags att Sverige står på rätt sida i historien även i denna sak.

Översättning: Charlotte Brandin

Fotnoter


  1. AFP, « Pornographie : quatre mises en examen à Paris pour «viol, proxénétisme et traite d’être humain» » [archive], sur Le Parisien, 19 octobre 2020 (consulté le 19 juillet 2023) []
  2. «Pornographie : le rapport qui alerte sur la banalisation des « atteintes graves à la dignité humaine » », Le Monde.fr,‎ 26 septembre 2023 (lire en ligne [archive], consulté le 27 septembre 2023) []
  3. Haut Conseil à l’Egalité entre les Femmes et les Hommes, Rapport n°2023-09-27 VIO-59 publié le 27 septembre 2023[]
  4. Samuel Laurent, Lorraine de Foucher et Nicolas Chapuis, « Pratiques dégradantes et arnaques en série : les supplices de
    l’internationale du porno », Le Monde,‎ 17 décembre 2021 (lire en ligne [archive], consulté le 19 juillet 2023[]
  5. Robin d’Angelo, « Une enquête pour traite des êtres humains expose les pratiques de l’industrie du porno » [archive], sur Mediapart, 20 novembre 2023 (consulté le 11 août 2023. Undersökningen avslöjade också kopplingar till webbplatsen ’Jacquie et Michel’, via Michel Pirons inblandning: Robin D’Angelo, « Les confessions de l’ancien numéro deux de Jacquie & Michel » [archive], sur Mediapart (consulté le 29 octobre 2023) []
  6. Lorraine de Foucher, « Affaire « French Bukkake » : procès requis pour « viols », « proxénétisme » et « traite d’êtres humains » », Le Monde,‎ 19 juillet 2023 (lire en ligne [archive], consulté le 19 juillet 2023[]
  7. Organisationen Osez le feminisme! (”Våga feminism!”) och den andra civila parten i ärendet har lämnat in en överklagan för att länka beslutet att förbise de försvårande omständigheterna kring sexism och rasism, tillsammans med anklagelser om tortyr och grymhet, ett förfarande som enligt organisationen är kartlagt.[]
  8. 8 Sénat français, Rapport d’information n° 900 (2021-2022) de Mmes Annick BILLON , Alexandra BORCHIO FONTIMP , Laurence COHEN et Laurence ROSSIGNOL , fait au nom de la délégation aux droits des femmes, déposé le 27 septembre 2022, Porno :
    l’enfer du décor – Rapport – Sénat senat.fr[]
Alyssa Ahrabare
Jurist och vicepresident för den franska sektionen av Europeiska kvinnolobbyn.

Så kan vi åtala Onlyfans för koppleri

Denna bild är ett resultat av ett AI-samarbete mellan Blundlund och Parabol.
Denna bild är ett resultat av ett AI-samarbete mellan Blundlund och Parabol. Du kan läsa mer om vårt samarbete här.

I USA har överlevare lämnat in stämningar mot Pornhub. Den svenska sexköpslagen erbjuder en unik möjlighet att kunna åtala också Onlyfans ägare för koppleri, eftersom uppsåt inte behöver bevisas. Även prenumeranterna kan åtalas för sexköp. Max Waltman förklarar hur lagen kan användas.

Lagar för att ta itu med skadorna av pornografiproduktion har föreslagits av olika anledningar alltsedan 1600-talets brittiska obscenitetslagar (s.k. sedlighetslagar).1 Emellertid erbjuder Sverige en särdeles kraftfull lag sedan 1999, då vi beslutade att kriminalisera sexköpare. Förvisso var hallickar och bordellägare redan kriminaliserade. Sexköpslagens koncept var dock att hålla personer i prostitution avkriminaliserade samtidigt som de andra parterna kriminaliserades. Denna lagstiftning baserades på en feministisk förståelse av prostitution som relaterad till våld mot kvinnor, könsförtryck, exploatering och substantiell ojämlikhet snarare än relaterat till ett ömsesidigt utbyte mellan två jämlika parter.2 Vi kan utvidga detta rättspolitiska förhållningssätt till pornografiproduktion.

Regeringens proposition från 1998 avvisade kriminalisering av människor i prostitution eftersom de ”åtminstone i flertalet fall” var ” den svagare parten som utnyttjas av andra”.3 Faktum är att regeringen ville ”motivera” dem att ”söka hjälp för att komma bort från prostitution” – en ståndpunkt som talade emot alla former av påföljd för att de varit verksamma som prostituerade.4 Sexköpslagen erkänner att köpare och personer i prostitution inte har samma sociala, politiska och ekonomiska makt. De senare har i de överväldigande fallen upplevt allvarliga sexuella övergrepp under barndomen, extrem fattigdom, psykisk sjukdom och tillhör oftare en minoritet som drabbats av social diskriminering och andra svårigheter på grund av hudfärg eller etnisk tillhörighet.5 6 Köparna har pengar, precis som pornografiproducenter och distributörer, och därför ”övertaget” över de som utnyttjas i prostitution och pornografi.

Aktivister i USA och några andra länder pratar ofta med stolthet om de pågående stämningarna som lämnas in av överlevare, till exempel vid en federal domstol i Kalifornien den 17 juni 2021 av trettiofyra kvinnor som blivit utnyttjade i pornografi.7

Syftet är bland annat att bevisa hur aktörerna bakom Pornhub såg kriminella produktionsmetoder som en konkurrensfördel, inklusive människohandel och utpressning.8

Aktörerna bakom Pornhub såg kriminella produktionsmetoder som en konkurrensfördel, inklusive människohandel och utpressning.

De huvudtilltalade anklagas för att ha samarbetat med östeuropeiska hallickar som producerade pornografi som var omöjlig (eller för dyr) att producera lagligt i USA, men som ändå genererade mer intäkter.4 Sådana stämningar är ohållbara för att stödja alla de många personerna som vill lämna sexindustrin. Varför? Därför att de riktar sig mot de värsta fallen: uppenbart olagliga situationer där andra allvarliga brott lätt kan bevisas utom rimligt tvivel såsom människohandel med barn, serievåldtäkter, människorov, fysiskt olaga tvång, människohandel och upphovsrättsintrång utan samtycke (s.k. hämndpornografi).

Just hämndpornografi är ett samtyckesbrott mot de stereotypa ”snälla tjejerna” som är enkelt att bevisa utom rimligt tvivel. Emellertid befinner sig få kvinnor i vanlig prostitution i en så privilegierad situation att de kan undvika att ”samtycka” hela tiden de utsätts för övergrepp, utnyttjas eller kränks. Detta gäller särskilt inom pornografi, men också inom webbkamera och på OnlyFans.9 Kärnan i exploatering är att det vanligtvis samtyckes till.

Emellertid befinner sig få kvinnor i vanlig prostitution i en så privilegierad situation att de kan undvika att ”samtycka” hela tiden de utsätts för övergrepp, utnyttjas eller kränks.

Det nuvarande straffrättsliga systemet konstruerades av egendomsägande vita män i Västeuropa och Nordamerika, av helt andra skäl än de som åberopades för att införa Sveriges prostitutionslagar. Dessa män fruktade att andra män skulle ta deras slavar, deras fruar, deras egendom och döda dem – ibland bara för att de höll fast vid en annan religion. Även om slavförordningar har avskaffats har de grundläggande antagandena i vårt straffrättssystem inte blivit föremål för en liknande översyn. Samma liberala synsätt är fortfarande intakt; mycket makt och omsorg ges till den anklagade, skenbart för att förhindra godtyckliga anklagelser från den som anklagar (åtminstone när den åtalade tillhör samhällets dominerande grupp). Därav ligger bevisbördan generellt hos åklagaren, inte förövaren.10

Men Sveriges prostitutionslagar vänder i praktiken på bevisbördan, som hamnar på de anklagades axlar eftersom lagarna är lätta att tillämpa: att köpa någon, att få en procent på en persons prostitutionsinkomst eller att ”främja” någons prostitution är prima facie bevis för brottsligt uppsåt.

Dessa lagar skulle vara lika lätta att tillämpa på den som betalar någon för att delta i pornografi. Till exempel, om någon administrerar en webbplats eller tar provision från inkomsterna från pornografi; eller om någon betalar en annan för att delta i pornografi, behöver åklagaren inte bevisa ”subjektivt uppsåt” som de behöver under en lag om människohandel, våldtäkt eller barnpornografi.

Dessa lagar skulle vara lika lätta att tillämpa på den som betalar någon för att delta i pornografi. Till exempel, om någon administrerar en webbplats eller tar provision från inkomsterna från pornografi; eller om någon betalar en annan för att delta i pornografi, behöver åklagaren inte bevisa subjektivt uppsåt.

Åklagaren behöver inte bevisa att förövaren haft uppsåt att utnyttja någons sårbarhet, unga ålder eller att de inte förstått att hon inte ”samtyckte”. Prostitutionslagarna gäller nämligen redan alla som köps för sex och (hävdar jag) används i pornografi.

Däremot bygger de amerikanska civilrättsliga processerna mot Pornhub på lagar som gör åtskillnad mellan skyddsvärda och oskyddade individer, barn kontra vuxna, människohandel kontra prostitution, koppleri kontra våldtäkt etcetera. Dessa distinktioner utesluter de flesta personer i prostitution eftersom nämndemän, åklagare och poliser fortfarande mentalt tenderar att separera så kallade bra tjejer från ”dåliga” tjejer, kvinnor i människohandel från kvinnor i prostitution, minderåriga från vuxna etcetera. Ändå är dessa grupper samma människor, bara vid olika tidpunkter.

Till exempel tycks minst hälften av personer i prostitution börja före 18 års ålder.11 Något som också den senaste undersökningen Pornography Production Harm in Sweden, där 105 personer med erfarenhet av pornografisk produktion i Sverige intervjuades, funnit.12 Dessutom, har en majoritet av personer i prostitution också upplevt allvarliga sexuella övergrepp under barndomen – även detta nyligen funnet bland 75 % av de 105 personerna med erfarenhet av pornografi i Sverige.13

Sexindustrin drar fördel av tidigare övergrepp och försummelse, dvs. de förhållanden som skapar en sårbar eller osäker befolkning från vilken pornografer kan rekrytera. När dessa personer blir äldre börjar många fördomar mot dem att verka hårdare så att de får svårare att lämna prostitution och pornografi, inklusive våldtäktsmyter som att ”bara dåliga tjejer blir våldtagna”. I det läget behöver inte längre hallickarna i pornografin använda uppenbart tvång eller våld för att rekrytera – rekvisit som behöver uppfyllas under de nuvarande amerikanska exemplen med stämningsansökningar. Samhällets ohjälpsamma respons bidrar nämligen till att tvinga in dessa utsatta personer i sexindustrin i alla fall.

Horizontal rules

Med den kunskap vi idag besitter om utnyttjande i pornografi och hur lagarna fungerar står det klart att inget utsatt barn kommer att vara säkert om inte alla vuxna också är säkra. Därför rekommenderas att de svenska prostitutionslagarna tillämpas på pornografer, vilka täcker alla personer som medverkar/utnyttjas inom pornografi – inte bara en liten klass av individer som anses skyddsvärda.

Horizontal rules

Observera att den svenska koppleribestämmelsen i 6 kap. 12 § Brottsbalken (BrB) gäller ”[d]en som främjar eller på ett otillbörligt sättekonomiskt utnyttjar att en person har tillfälliga sexuella förbindelser mot ersättning.” Kommersiell pornografi produceras i Sverige och distribueras online, där personer – även i den bästa av världar – bokstavligen har tillfälliga sexuella förbindelser mot ersättning.14 I den något sämre av världar, vår värld, rekryterar pornografer utsatta människor precis som hallickar gör; pornograferna siktar in sig på dem med minst valmöjligheter.

I den något sämre av världar, vår värld, rekryterar pornografer utsatta människor precis som hallickar gör; pornograferna siktar in sig på dem med minst valmöjligheter.

Den svenska prostitutionsutredningen från 1993 föreslog i sitt slutbetänkande 1995 att prostitutionslagarna skulle tillämpas på pornografiproduktion.15 Den föreslog inte att tillämpa en sexköpslag på pornografiproduktion; även om profitörerna kunde ses som delaktiga i ett sexköp så var pornografiproduktion ”främst ett främjande av eller ett profiterande på att en svagare part utnyttjas för tillfälliga sexuella förbindelser, dvs. ett slags koppleri”.16

I ett annat slutbetänkande publicerat av 1998 års sexualbrottsutredning år 2001 konstaterades att koppleriparagrafen kunde liknas vid sådana allmänna lagar och förordningar som gäller för ”jämförbar verksamhet i näringslivet”, t.ex. arbetsmiljölagen och dess förbud mot barnarbete som reglerar ”produktion och spridning av bilder och filmer”.17 Utan trovärdiga förklaringar ansågs det dock att om kopplerilagen tillämpades på pornografiproduktion skulle yttrandefriheten bli ”illusorisk”.18

Därmed inte sagt att det är tillåtet för producenter att bryta mot allmän lag under produktionen – även när distributionen inte kan begränsas annat än genom de två riksdagsbeslut som grundlagsändringar i Sverige kräver. Domen mot konstnären Anna Odell, som simulerade ett självmordsförsök på Liljeholmsbron på Södermalm 2009, är kanske det tydligaste exemplet på att man inte är fri från ansvar om man begår ett brott under produktion av annars grundlagsskyddad media.

Domen mot konstnären Anna Odell, som simulerade ett självmordsförsök på Liljeholmsbron på Södermalm 2009, är kanske det tydligaste exemplet på att man inte är fri från ansvar om man begår ett brott under produktion av annars grundlagsskyddad media.

Odell gjorde motstånd genom att sparka på polis och sjukvårdspersonal medan hon skrek, vred sig och flaxade omkring. Hon dömdes alltså för våldsamt motstånd och oredligt förfarande trots att hennes agerande hörde till ett i övrigt grundlagsskyddat konstverk, vars syfte var att belysa psykisk ohälsa och tvångsvårdsproblem – och vars vidare spridning i media är obegränsad.19

Högsta domstolen erkänner att pornografi inte tjänar något sådant lovvärt offentligt syfte utan bara är en form av underhållning – och då uppenbarligen bara för vissa grupper.20 Men om Odell dömdes under en filminspelningen borde det inte finnas något konstitutionellt hinder för att tillämpa kopplerilagar på pornografiproduktion.

Andra goda exempel är svenska våldtäkts- och andra sexualbrottsdomar där förövarna filmade övergreppen, ibland med konstnärliga ambitioner, för att producera pornografi. Ingen åtalad åberopade yttrandefrihet ens för att mildra domen eller för att protestera mot konfiskeringen av videorna.21

I en annat mer välkänt fall dömdes en journalist på Expressen av HD för olagligt förvärv samt innehav av en halvautomatisk pistol – och två redaktörer till anstiftan respektive medhjälp – trots att köpet och innehavet gjordes för att illustrera en artikel som beskrev lättillgängligheten på illegala vapen i Sverige i allmänhet och Malmö i synnerhet.22 Den wallraffande artikeln kan verkligen beskrivas i termer av ett journalistiskt scoop! Ändå menade HD att ”[t]yngden av det publicistiska intresset har inte motiverat att ett erbjudande om vapenköp fullföljdes”.23 Om så var fallet vore det väl ytterst märkligt om ”framställningar av ren underhållningskaraktär och utan kulturellt värde” skulle kunna produceras av pornografer med levande människor utan påföljd under koppleriparagrafen i 6 kap. 12 § BrB, vilken straffar den som ”främjar eller otillbörligt ekonomiskt utnyttjar . . . tillfälliga sexuella förbindelser mot ersättning”.24

Koppleriparagrafens direkta tillämpning på pornografiproduktion kan också, utan någon lagändring, stödjas på grundval av HD:s beslut från 1979 att upprätthålla koppleriparafens tillämpning på tidningsannonser för prostitution. Hovrätten hade redan där avfärdat invändningen att en sådan tillämpning vare sig implicerades i paragrafens lydelse eller i dess förarbeten, vilket inkluderade ett utredningsbetänkande publicerat så sent som 1976.25 Likaså skulle avsaknaden av omnämnande av pornografiproduktion i koppleriparagrafens förarbeten inte hindra tillämpningen av kopplerilagen på pornografiproduktion idag.

Kom ihåg koppleriparagrafens lydelse i 6 kap. 12 § BrB: ”Den som främjar eller på ett otillbörligt sätt ekonomiskt utnyttjar att en person har tillfälliga sexuella förbindelser mot ersättning, döms för koppleri till fängelse i högst fyra år.” Bestämmelsen gör ingen åtskillnad mellan köpare, utförare/aktör, personer i prostitution eller andra. Med andra ord säger en individs inblandning i ”tillfälliga sexuella förbindelser” ingenting om huruvida det köpta sexet genomförs med en kund, en utförare/aktör, en konsument, någon annan, eller med en (betalande) tredjepart (t.ex. producent eller regissör) som också utför/agerar. Bestämmelsen verkar således tillämplig på pornografisk produktion som främjar eller utnyttjar personer som ägnar sig åt tillfälliga sexuella förbindelser mot ersättning och kräver därför ingen lagändring.

Avsaknaden av uttryckliga hinder för att tillämpa kopplerilagen antyds avett nyligen avgjort fall i Svea hovrätt, vilket kan hävdas vara felaktigt på annan grund. Ett koppleriåtal mot en pornograf ogillades, dock inte på grund av yttrandefrihetsrättsliga skäl – utan för att koppleriparagrafen ansågs otillämplig om betalningen för sex gjordes till ett kommersiellt aktiebolag ägt till hälften vardera av den åtalade personen och av personen i prostitution som utförde pornografin: ”Oavsett om betalningen avsett produktion av en film eller det sexuella umgänget som sådant har det vid dessa förhållanden inte varit fråga om koppleri,” skrev domstolen.26

Men kom ihåg, koppleriparagrafens uttryckliga formuleringen är ”tillfälliga sexuella förbindelser mot ersättning”; den skiljer inte mellan gemensamt eller separat ägda bolag, och inte heller använder paragrafen termen ”tjänst” som sexköpslagen i 6 kap. 11 § BrB – endast ”tillfälliga sexuella förbindelser”. 6 kap. 12 § BrB. Pimping är hallickverksamhet och koppleri är koppleri, särskilt i ett gemensamt bolag där endast en person får betalt för tillfälliga sexuella förbindelser. Hennes affärspartner pimpade henne de facto, dvs. ”främjade” hennes prostitution – inte hans prostitution – och därför utnyttjade han antagligen också ”på ett otillbörligt sätt ekonomiskt” hennes tillfälliga sexuella förbindelse mot ersättning.

Koppleribestämmelsens förarbeten talar för att tolkningen bör vara extensiv snarare än restriktiv, följa den sociala utvecklingen genom implikationer såsom för tidningsannonser och (som jag föreslår) pornografiproduktion. Anledningen till att vi anammade den ”svenska” modellen var för att förebygga prostitution, som vi nu tydligt ser som könsrelaterat våld och ojämlikhet mellan könen. Precis som Högsta domstolens dom 1979 angående annonser för prostitution erkände, dvs. att annonser främjade prostitution med ”mycket starkare effekt” än traditionella metoder för annonsering såsom tips från taxichaufförer eller gatuhallickar, skulle samma rättsanalytiska motiv att förhindra sexuell exploatering och könsbaserat våld kunna åtgärdas genom att utvidga koppleribestämmelsen till att även omfatta pornografiproduktion, om inte mer.27.

Bland de 105 personerna som medverkade/utnyttjades i pornografi i Sverige frågade intervjuare hur många som utsatts för våld under produktionen: där hade 55 % blivit slagna (53/97); i 40 % av fallen ingick våldet i regin. Likaså hade 64 % (64/101) våldtagits som en del i pornografin. Av dem som svarade mer specifikt på denna fråga (37 personer) uppgav 8 att de våldtagits en eller ett par gånger, 12 att de våldtagits mellan 3–10 gånger och 17 uppgav att de våldtagits 10 eller fler gånger.28

Bland de 105 personerna som medverkade/utnyttjades i pornografi i Sverige hade 55 % blivit slagna; i 40 % av fallen ingick våldet i regin.

Detta är mycket höga siffror, även i prostitution internationellt sett. Att tillämpa kopplerilagarna på pornografiproduktion skulle motverka precis denna typ av övergrepp, vilka är mycket svåra att få upprättelse för när de utsatta är äldre och inte uppfyller de fyrkantigt dogmatiska rekvisit som annars tillämpas i våldtäkts-, människohandels och misshandelslagar – lagar som de svenska prostitutionslagarna kompletterar så bra. Precis som sexköparen har övertaget utnyttjar kopplaren i praktiken alltid personen i prostitution – även i skenbart ”gemensamt ägda bolag”. Den empiriska kärnan i prostitution och pornografi är exploatering, vilket är anledningen till att vi inte behöver en presumtion om oskuld; bara främjandet av prostitution, inklusive i pornografi, räcker för en fällande dom. Subjektivt uppsåt är onödigt att slå fast när objektivt uppsåt framgår av fakta.

Emellertid måste vi först uttryckligen förkasta den uppenbart felaktiga tolkningen som 1998 års Sexualbrottskommitté gjorde i sitt slutbetänkande 2001, vars vinklade läsning av tidigare förarbeten och praxis okritiskt antagits av dåvarande regering. Jag har följt vart och ett av dess källhänvisningar och mer därtill; kommitténs tolkningar förvrängde det som stod i källorna, klippte det ur sin kontext eller tillskrev källorna påståenden som inte fanns där.29 Min misstanke är att regeringen hade positionerat sig ideologiskt för att avvisa varje reglering av pornografi och därför sade till sina jurister att ”gå och hitta några källor!” Men man kan inte hitta källor om det inte finns några att hitta. Detta faktum förenklade mitt arbete.

Horizontal rules

Om läsaren har följt mitt resonemang hit kommer hen att notera att en person i prostitution utan hallick inte kan ”koppla” eller ”människohandla sig själv” – inte heller vara sin egen hallick. Därför kräver OnlyFans och annan webbkameraprostitution där det inte finns en hallick som tredje part en särskild rättsanalys.

För det första kan aktörerna bakom plattformen OnlyFans åtalas för koppleri, för anstiftan eller för medhjälp med tanke på att plattformen både främjar och otillbörligt ekonomiskt utnyttjar att personer har tillfälliga sexuella förbindelser med andra utförare – och med tanke på att det ofta finns andra hallickar såsom ”pojkvänner”, chefer eller ”account managers”.

Aktörerna bakom Onlyfans kan åtalas för koppleri, anstiftan eller medhjälp.

Bland de 105 personerna i Sverige med erfarenhet av pornografi uppgav 44 % att deras människohandlare eller hallickar var involverade i produktionen av deras pornografi. Nästan en tredjedel (35 %, 31/89) hade en ”boyfriend” eller ”account manager” vars beteende motsvarade innebörden av termen hallick, det vill säga en person som främjar och otillbörligt ekonomiskt utnyttjar en annan persons prostitution för pornografi eller andra ändamål. Flera kvinnor uppgav att hallickar administrerade deras konton på Scandalbeauties.30

För det andra kan regeringen skriva ett tillägg i nästa proposition om sexualbrotten att sexköps- och kopplerilagarna även ska gälla ”sexuella handlingar” som inte innebär direkt fysisk kontakt – något som redan gäller alla andra sexualbrott i 6 kap. BrB, bland vilka lagstiftarna ”utmönstrat” det föråldrade begreppet ”sexuellt umgänge” till förmån för ”sexuella handlingar”.31. Då skulle även prenumeranterna och de som ger dricks kunna åtalas för ”sexköp” med tanke på att de beställer sexuella handlingar direkt från en person som prostitueras av plattformen. Handlingarna specificeras ofta i detalj av dessa prenumeranter.

Det nuvarande undantaget för ”nakenposering” skulle fortfarande kunna behållas (eller inte).32 Det kan särskiljas genom att personen på OnlyFans köps för specifikt beställda sexuella handlingar åt en viss köpares användning i realtid, ofta inklusive dildos och annan invasiv utrustning. OnlyFans är inte sådan posering som inte faller under sexköpslagen; den involverar ofta specifika erforderliga sexhandlingar, inte endast det som i vardagligt tal menas med ”posering”. 33 

Skadorna av till exempel penetration med penisattrapper, ”sexleksaker” eller gruppvåldtäkter som filmas för att tillfredsställa konsumenten är mycket närmare skadorna av prostitution med direkt fysisk kontakt och visar sig vara nära besläktade med de som dokumenterats göras mot personer som används för att göra pornografi.

Om begreppet ”sexuella handlingar” fick ersätta ”sexuellt umgänge” skulle aktörerna bakom OnlyFans och liknande plattformar också kunna åtalas för koppleri där utföraren är ensam – inte enbart där det finns två eller fler utförare.

Fotnoter


  1. Den första sedlighetsdomen som inte var kopplad till religiösa frågor eller förtal av offentlig person anses vara Kingv. Sedley, 1 Keble 620, (1662) 83 E.R. 1146 (K.B.) (U.K.). Se vidare Frederick F. Schauer, The Law of Obscenity (Washington, DC: Bureau of Nat’l Affairs, 1976), 4; Albert B. Gerber, Sex, Pornography, and Justice (New York: Lyle Stuart, 1965), 55; Leonard W. Levy, Blasphemy: Verbal Offense against the Sacred, from Moses to Salman Rushdie (New York: Alfred A. Knopf, 1993), 214.[]
  2. Se t.ex. Max Waltman, “Sweden’s Prohibition of Purchase of Sex: The Law’s Reasons, Impact, and Potential.” Women’s Studies Int’l Forum 34, no. 5 (2011): 449–74.[]
  3. Prop. 1997/98:55 Kvinnofrid, 104.[]
  4. Ibid.[][]
  5. Se t.ex. Melissa Farley et al., “Prostitution and Trafficking in Nine Countries: An Update on Violence and Posttraumatic Stress Disorder,” J. Trauma Practice 2, nr 3–4 (2004): 37–39, 42, 57; Steven P. Kurtz et al., “Sex Work and ‘Date’ Violence,” Violence against Women 10, nr 4 (2004): 365; Chris Bagley & Loretta Young, “Juvenile Prostitution and Child Sexual Abuse: A Controlled Study,” Canadian Journal of Community Mental Health 6 (1987): 12–14 tab.2; Mimi H. Silbert & Ayala M. Pines, “Entrance Into Prostitution,” Youth & Society 13, nr 4 (1982): 479. Djupintervjuer med överlevare uppvisar högre procentsatser och frekvenser av övergrepp och misshandel under barndomen. Se t.ex.Evelina Giobbe, ”Confronting the Liberal Lies About Prostitution,”i Living With Contradictions: Controversies In Feminist Social Ethics, red. Alison M. Jaggar (Westwiew Press, 1994), 123, 126 n.10; Susan Kay Hunter, “Postitution Is Cruelty and Abuse to Women and Children,” 1 Michigan Journal of Gender & Law (1993): 92 n.2, 99. Notera vikten av att använda definitioner med beteende-specifika termer som inte kräver att respondenterna själva benämner sin erfarenhet som våldtäkt för att den ska räknas som våldtäkt. Se t.ex. Dean G. Kilpatrick et al., Drug-facilitated, Incapacitated, and Forcible Rape: A National Study (Charleston, SC: Nat’l Crime Victims Res. & Treatment Center, 2007): 24–25. Extrem fattigdom, se t.ex. Alice Cepeda, “Prevalence and Levels of Severity of Childhood Trauma among Mexican Female Sex Workers,” Journal of Aggression, Maltreatment & Trauma 20 (2011): 671–72 (refererar forskning från såväl industrialiserade som utvecklingsregioner där fattigdomsrelaterade socioekonomiska prediktorer till inträde i prostitution belyses); Cecilia Kjellgren, Gisela Priebe & Carl Göran Svedin, Utvärdering av samtalsbehandling med försäljare av sexuella tjänster (FAST): Delrapport 5 ur Prostitution i Sverige (Linköping University Electronic Press, 2012), 21 (finner att det vanligaste motivet till inträde i prostitution bland 34 personer i Sverige som påbörjade behandling vid Mikamottagningarna var behovet att finansiera sitt uppehälle (n=14) samt att några klienter även hamnat i prostitution när de var på rymmen i tonåren och behövde få pengar för att överleva (”survival sex”); Chandré Gould, Selling Sex in Cape Town: Sex Work and Human Trafficking in a South African City, i samarbete med Nicole Fick (SWEAT) (Inst. Security Studies, 2008), PDF e-bok, 115; jfr Farley et al., “Nine Countries,” 51 tab.8 & 65 (belyser att 75 % av de 854 personerna i prostitution som också uppgav behovet av ”a home or a safe place” i kombination med 89 % som ville ”ta sig ur prostitutionen” samt 76 % som uppgav ett behov av ”arbetsträning” sammantagna är tecken på att fattigdom och brist på alternativa medel för överlevnad är kritiska hinder för personer att ta sig ur prostitutionen). Psykisk sjukdom, se: Den internationella organisationen Prostitution Research & Education (PRE) genomförde en omfattande enkät- och intervjustudie i Sverige med 105 personer som hade erfarenhet av att ”filmas i sexarbete eller prostitution”, alternativt erfarenhet av att ”sälja nakenbilder, pornografi eller sexuella handlingar via webkamera”. Melissa Farley et al., Pornography Production Harm in Sweden: Filmed Prostitution is Inseparable from Non-Filmed Prostitution (Stockholm: Prostitution Research & Education, 2023), 20. Andelen som som uppfyllde kriterierna för PTSD var 81 % (85/105), vilket är en ”extremt hög nivå av PTSD”. Ibid., 56. Andelen är betydligt högre än bland de 854 personer i prostitution i nio länder som undersöktes tidigare av Farley och andra forskare i respektive land; där uppfyllde 67 % av alla deltagare PTSD, men personer med erfarenhet av pornografi hade signifikant och anmärkningsvärt starkare symtom, vilket är i linje med denna studie. Melissa Farley, “‘Renting an Organ for Ten Minutes’: What Tricks Tell Us about Prostitution, Pornography, and Trafficking,” i Pornography: Driving the Demand in International Sex Trafficking, red. David E. Guinn & Julie DiCaro (DePaul Univ., 2007), 146. PTSD är ett objektivt mått på övergrepp som indikerar dess svårighetsgrad, men som inte är beroende av direkta vittnesmål. Endast 6 % av genomsnittspopulationen (normalpopulationen) kommer erfara PTSD under sina liv. Av de 81 % av deltagarna i den svenska studien med PTSD hade två tredjedelar (67 %) svåra eller mycket svåra symtom. Tretton procent av kvinnliga krigsveteraner diagnosticerades med PTSD i USA 2023. Syrianska krigsflyktingar som flyttade till Sverige hade en 30-procentig nivå av PTSD. Ibid., 56 (refererar svenska forskare). Deltagarna i den här studiens 81 % av PTSD är i samma nivå som de 88 % PTSD som uppvisades bland överlevare från tortyr i mellanöstern, Centralafrika, Sydasien och sydöstra Europa. Ibid., 57 (refererar internationella forskare). Dessutom uppgav 65% (68/104) att de genomfört minst ett suicidförsök, ibid., 53–54, vilket är långt utöver den motsvarande siffran i den vuxna befolkningen som helhet: omkring 3–10 % genomför åtminstone ett försök under sin livstid enligt Riksförbundet för suicidprevention och efterlevandestöd, ”Om självmord”, hämtat 2023-11-19, https://spes.se/om-sjalvmord/ (scrolla till under ”Riskfaktorer”). Notera att hela 2/3 av de som avled i suicid 2022 var män, enligt Folkhälsomyndigheten, ”Statistik om suicid”, hämtat 2023-11-19, https://perma.cc/4TBA-DMCX.[]
  6. Nästan exakt hälften av de 105 pornografiska utförarna i Sverige identifierade sig själva som av svenskt ursprung emedan den andra hälften angav antingen multietnisk kulturell härkomst eller identifierade sig som kommandes från andra länder än Sverige. Farley et al., Pornography Production Harm in Sweden, 22. SCB uppger att andelen utrikes födda eller inrikes födda med två eller en utrikes född förälder år 2022 var 35 %. Om vi räknar inrikes födda med en utrikes född förälder som svenskar blir andelen med utländsk bakgrund lägre, det vill säga 27 %. Se även Demand Abolition, Who Buys Sex? Understanding and Disrupting Illicit Market Demand (2018), 7–8, 15 (updaterad Mars 2019) (rapporterar en enkätundersökning med 8 201 män i USA i vilken 6,2 % uppger att de köpt sex inom det senaste året och 20,6 % någon gång under sin livstid samt att personerna som de köpt för sex ”mestadels är unga kvinnor och till oproportionerligt stor del svarta”); Barbara Goldsmith, “Women on the Edge,” New Yorker, 26 april 1993, på s. 65 (finner att intervjuer med över 3 000 kvinnor i gatuprostitution i New York City visade att ungefär hälften var afroamerikaner, en fjärdedel latinamerikaner och den återstående fjärdedelen vita); Jennifer James, Entrance into Juvenile Prostitution: Final Report (Wash., DC: National Institute of Mental Health, 1980), 17, 19 (finner att afroamerikanska flickor utgjorde 25 % av urvalet (n=136) bland flickor i prostitution i Seattleområdet där bara 4,2 % av populationen var afroamerikaner); Brottsförebyggande rådet (BRÅ), The Organisation of Human Trafficking: A Study of Criminal Involvement in Sexual Exploitation in Sweden, Finland, and Estonia (BRÅ, 2008), 8, 36–43.[]
  7. Se Complaint, Fleites v. MindGeek LLP, nr 2:21-cv-4920 (CD Cal. 17 juni 2021).[]
  8. Se t.ex. , ibid., ¶¶ 168–184.[]
  9. Detta är ett av de tydligaste resultaten från min systematiska litteraturgenomgång som genomförts åt regeringens offentliga utredning av pornografiproduktionens förhållanden i Sverige och utlandet.[]
  10. För en liknande analys, se t.ex. Catharine A. MacKinnon, “Gender in Constitutions,” the Oxford Handbook of Comparative Constitutional Law, red. Michel Rosenfeld & András Sajó (Oxford University Press.2012), 397–416.[]
  11. T.ex. Farley et al., “Prostitution in Nine Countries,” 40; Jody Raphael & Deborah L. Shapiro, Sisters Speak Out: The Lives and Needs of Prostituted Women in Chicago; A Research Study (Chicago: Center for Impact Research, 2002), 13; Mimi H. Silbert and Ayala M. Pines, “Sexual Child Abuse as an Antecedent to Prostitution,” Child Abuse & Neglect 5 (1981): 409.[]
  12. Farley et al., Pornography Production Harm in Sweden, 22.[]
  13. Ibid., 25.[]
  14. Farley, et al., Pornography Production in Sweden, et passim.[]
  15. SOU 1995:15 Könshandeln, 230–31.[]
  16. Ibid., 231.[]
  17. SOU 2001:14 Sexualbrotten, 411–12.[]
  18. För en mer ingående rättsvetenskaplig kritik av förarbetet på denna punkt, se Max Waltman, Pornography: The Politics of Legal Challenges (Oxford University Press, 2021), 318–27.)

    Ändå reglerar koppleribestämmelsen bara sex för kompensation mellan människor – inte simulerad eller animerad pornografi. Yttrandefriheten är knappast illusorisk om pornografer kan fortsätta att producera pornografi utan att utnyttja utsatta människor. Förvisso, förutom Tryckfrihetsförordningen och Yttrandefrihetsgrundlagens skyddar ”ett fritt meningsutbyte, en fri och allsidig upplysning och ett fritt konstnärligt skapande”, TF 1 kap. 1 §; YGL 1 kap. 1 §. Därtill utsträcks grundlagarnas skydd också, som Högsta domstolen (HD) uttryckte det 1979, till ”framställningar av ren underhållningskaraktär och utan kulturellt värde, även pornografi . . .”.((NJA 1979 s 602, på s. 608[]

  19. För närmare källhänvisningar till fallet Odell, se Waltman, Pornography, 327–32 & 500–01 nn. 107–142[]
  20. Se NJA 1979 på s. 608; jfr Prop. 1986/87:151 Om ändringar i tryckfrihetsförordningen m.m., 21.[]
  21. För kompletta källhänvisningar till flera rättsfall med våldtäkts- och andra sexualbrott som filmats men där straff likväl dömts ut, se Waltman, Pornography: Legal Challenges, 329–32 & 500–01 nn. 121–42.[]
  22. NJA 2015 s 45[]
  23. NJA 2015 på s. 60[]
  24. NJA 1979 s. 602 på s. 608[]
  25. NJA 1979 s 602 på s. 605–606 (HovR).[]
  26. Svea hovrätts avd. 04 dom 2022-06-15 i mål nr B 4927-22, s. 9.[]
  27. I hovrätten uttalades denna analys på följande träffande sätt: ”I förarbetena till BrB angavs som ”främjande åtgärd” bl.a. att lämna anvisning på adresser till prostituerade. Även om motiven inte direkt åsyftat annonsering i dagspressen, är dock det nämnda exemplet till sin innebörd väl jämförbart med annonsering. Med hänsyn till att annonseringen har en mycket starkare effekt än det förfarande som motiven direkt åsyftat är det allmänt sett betydelsefullt att som ett led i bekämpningen av prostitutionen motverka sådan annonsering varom i målet är fråga.” NJA 1979 s 602 på s. 605–06 (HovR).[]
  28. Farley, et al., Pornography Production in Sweden, 43[]
  29. Se Waltman, Pornography: Legal Challenges, 318–27, för en kritisk genomgång av betänkandets påståenden.[]
  30. Farley et al., Pornography Production Harm in Sweden, 35.[]
  31. Se Prop. 2004/05:45 En ny sexualbrottslagstiftning, 31–35, 107 & 150.[]
  32. Prop. 1997/98:55 Kvinnofrid, 136–37.[]
  33. S.v. ”posera”, Svenska akademins ordlista (2023) (definierar ”poseras” som att ”inta en uttrycksfull men konstlad kroppsställning för att uppnå någon (ofta estetisk) effekt”).[]
Max Waltman
Fil dr i statsvetenskap

Bli prenumerant!

Parabol är öppen och gratis att läsa. När du delar en artikel från Parabol för att diskutera den med dina vänner ska de inte mötas av en betalvägg. Vi vill att våra skribenters texter skall kunna läsas av så många som möjligt.

Tack vare att du blir prenumerant kan detta bli möjligt:

  • Finansierade omkostnader

  • Spännande och bättre reportage

  • Råd att betala våra skribenter

Latte 50 kr/mån Dagens lunch 100 kr/mån Super delux 500 kr/mån

Här kan du läsa mer om Parabol och hur du kan stötta oss.

Fondant, vår konstshop!

Tillsammans med Blundlunds har vi öppnat Fondant, där du kan stödja Parabol genom konstköp för fortsatt verksamhet. Här erbjuds exklusiva konstverk med ständigt aktuella teman.

Till Fondant