Svenska medier sprider desinformation om organstölderna

Denna bild är ett resultat av ett AI-samarbete mellan Blundlund och Parabol.
Denna bild är ett resultat av ett AI-samarbete mellan Blundlund och Parabol. Du kan läsa mer om vårt samarbete här.

Kriget i Gaza har aktualiserat frågan om de tidigare israeliska organstölderna. Journalisten Donald Boström går igenom vad som hänt sedan hans avslöjande 2009 och frågar sig varför svenska ledarsidor inte vill se att organstölderna även var ett israeliskt nationellt trauma.

Samtidigt som Israels bombningar nu betraktas som folkmord på civila i Gaza av många experter inom FN, och når historiska nivåer i dödandet av palestinska barn, flyter den gamla israeliska organskandalen upp till ytan igen. Humanistiska haverier som blivit en PR-mardröm för Israels hökar.

I en artikel i Aftonbladet, 17/8 2009, beskrev jag att palestinska familjer anklagade Israel för att olovligt ta organ från deras söner som skjutits. Det var ett korrekt påstående som beskrev vad som hade hänt unga palestinska män. Personal på Israels Rättsmedicinska Institut berättade när jag besökte dem i de lokaler på Rättsmedicinska i Abu Kabir, där organen stals, att de ”tog allt som gick att ta”.1

Ett exempel på den desinformation som nu sprids är bland annat en famös ledare i Dagens Nyheter härförleden, författad av Isobel Hadley-Kamptz.2 I sin text, mer liknande en trolltext än ledare, lägger hon försåtligt till ordet ”för” och påstår att jag skrivit att soldaterna skjuter palestinier ”för” att stjäla deras organ. Att detta inte är sant vet naturligtvis Hadley-Kamptz, eftersom det inte är något jag har skrivit. Med den medvetna lögnen förminskar skribenten både det israeliska organstöldstraumat och skapar samtidigt ännu en antisemitisk vandringssägen.

Med den medvetna lögnen förminskar skribenten både det israeliska organstöldstraumat och skapar samtidigt ännu en antisemitisk vandringssägen.

För att fylla kunskapsluckorna för den som vill veta omständigheterna kring vad som hänt med kropparna på det israeliska Rättsmedicinska Institutet vill jag uppmana alla att läsa den kanske mest omfattande text som skrivits i ämnet: The Body of the Enemy, skriven av en av världens främsta forskare i detta ämne, professor Nancy Scheper-Hughes, vid University of California, Berkeley och mig själv. Artikeln är publicerad i en av USA:s mest välrenommerade akademiska tidskrifter, The Brown Journal of World Affairs, som produceras av Watson Institute for Public and international Affairs at Brown University.3

Israel har en lång problematisk historia i sitt förhållande till organ. Skälet till det är den av religiösa skäl särskilt stora bristen på organ jämfört med andra länder.

Ett av de första dokumenterade fallen daterar sig så långt tillbaka som till 1968 då en man vid namn Avraham Sadegat drabbades av en stroke och blev inlagd på Beilinson Hospital i Petah Tikva. Medan Avraham Sadegats oroliga fru satt i sjukhuskorridoren och väntade på att läkarna skulle vårda hennes man till det bästa, tog de istället ut mannens hjärta och genomförde det som sägs vara Israels första framgångsrika hjärttransplantation. För familjen väcker det än idag bittra minnen eftersom den transplanterade patienten, enligt donatorns familj, erhöll hjärtat genom bedrägeri och lurendrejeri.4

“Jag ställde många frågor om Avrahams situation, sa Avraham Sadegats fru Ofra, men läkarna svarade kortfattat och undvikande. De vände bort sina huvuden, de ville nästan inte se mig i ögonen.” Det stulna hjärtat och transplantationen väckte en mediestorm, eftersom sjukhuset och donatorns familj inte oväntat gav olika versioner av historien.

Under 2000 började Chen Kugel, då andre man på Israels Rättsmedicinska Institut, läcka detaljerad information om organstölder på sin arbetsplats till israelisk media.5

Under 2000 började Chen Kugel, då andre man på Israels Rättsmedicinska Institut, läcka detaljerad information om organstölder på sin arbetsplats till israelisk media.

”Det var en hel industri, det kom in beställningar på organ och kroppsdelar med tillhörande prislista”, berättade Chen Kugel. När Kugel med tre kollegor skrev brev till hälsoministeriet där de krävde att denna ”irregularitet”, måste upphöra, avskedades tre av dem med omedelbar verkan. Chen Kugel var anställd av armén och kunde inte avskedas. (Det är också Chen Kugel som tagit hand om att analysera de kroppar som kom in efter Hamas attack på oskyldiga civila den 7 oktober.)

Den israeliske journalisten Ronen Bergman, publicerade vid två tillfällen i början på 2000-talet, undersökande artiklar i veckobilagan till Yediot Ahronot Daily, baserat på information från Chen Kugel. En publicering som ledde till skapandet av en rättskommission anförd av den ansedde domaren, Dr Arye Segelson. Denna statliga och hemligstämplade utredning ledd av Segelson bekräftade såväl organstölder som försäljning av organ.

Därefter följde några uppmärksammade fall med vad som hänt med organen tillhörande den avlidna israeliska soldaten, Dani Heller, och Sergeanten Zeev Buzaglo som då omkommit under en övning. 2002 beordrade justitieminister Elyakim Rubinstein polisen att inleda en utredning mot chefen för det Rättsmedicinsks Institutet i Israel, Dr Yehuda Hiss, som anklagades för olaglig försäljning och handel med organ och kroppsdelar från avlidna personer utan samtycke från deras anhöriga.

Organstölderna kom att debatteras under Knessetmötet Nr 326 i juli 2002, där de nationalreligiösa Mafdal partiet stormade mot landets moraliska förfall. Israeliska State controler report, (Riksrevisonsverket) tog upp saken i sin skriftliga rapport. Och när den dåvarande chefen för det rättsmedicinska institutet, Yehuda Hiss, erkände i israelisk tv:s Channel 2 den 19 december 2009, följde erkännanden även från armén och hälsoministeriet vilka medgav att organ och vävnader skördades från både palestiniers och israelers döda kroppar.

I mars 2013 pågick 164 stämningar eller rättsliga förfaranden mot staten Israel, hälsoministeriet och Dr. Hiss på grund av de oegentligheter som utförts på deras nära och kära. 36 procent av stämningarna framlades av familjer till avlidna soldater.

I mars 2013 pågick 164 stämningar eller rättsliga förfaranden mot staten Israel.

Två av målsägandena var israeliska araber, men jag känner inte till någon palestinsk familj som har fört sin talan till domstol.

Slutet för oegentligheterna på det statliga Rättsmedicinska Institutet kom i oktober 2012 när polisen hittade organ och kroppsdelar från 8 200 personer i en container på institutet. Det ledde till stora demonstrationer i Tel Aviv. Chefen Yehuda Hiss fick slutligen sparken.6

Donald Boström
Journalist

Bli prenumerant!

Parabol är öppen och gratis att läsa. När du delar en artikel från Parabol för att diskutera den med dina vänner ska de inte mötas av en betalvägg.

Samtliga i redaktionen, alla våra skribenter, vår webbred och våra konstnärer arbetar gratis. Tack vare att du blir prenumerant kan detta bli möjligt:

  • Finansierade omkostnader

  • Spännande och bättre reportage

  • Råd att betala våra skribenter

Latte 50 kr/mån Dagens lunch 100 kr/mån Super delux 500 kr/mån

Här kan du läsa mer om Parabol och hur du kan stötta oss.