Det svenska rättssystemet är byggt för en annan tid – där barn inte dödade varandra. Nu sitter barn på Sis-hem och koordinerar sprängningar hos socialsekreterare. Luay Mohageb efterlyser även en totalreformering av hela kriminalvården.

Jag visste givetvis på förhand att vi har låga straff i Sverige. Framförallt för ungdomar. Men jag blir ändå förvånad över vad domstolen landar i. Tio månaders ungdomsövervakning för Simon. Nio månaders ungdomsövervakning för Adam.

Ungdomsövervakning är en relativt ny påföljd som ligger mellan ungdomsvård och sluten ungdomsvård. Man kan få fotboja, tvingas vara hemma och får inte gå ut på helgerna, får inte dricka alkohol. Om man bryter mot reglerna kan man istället få en annan påföljd. Skulle Simon eller Adam göra det skulle de troligen få sluten ungdomsvård i ett par månader.

Det slår mig hur otroligt lite det skiljer sig mellan Adam och Simons påföljder. Adam, som givetvis har begått ett grovt vapenbrott, har inte varit drivande i brottet. Han har blivit kontaktad och instruerad att förvara en pistol utomhus tills någon annan skulle plocka upp den. Brottet varade i några timmar under en kväll.

Ungdomsövervakning är en relativt ny påföljd som ligger mellan ungdomsvård och sluten ungdomsvård. Man kan få fotboja, tvingas vara hemma och får inte gå ut på helgerna, får inte dricka alkohol.

Simon å andra sidan har under månaders tid skickat ut kriminella uppdrag till jämnåriga och varit drivande i gängkriminell brottslighet. Brottsligheten som till exempel Axel och Adam ägnade sig åt sker inte utan hans medverkan. Kidnappningsförsök, transporter av pistoler, kokainhantering. Han har varit en brottsaggregator. En manipulatör som fått in yngre och jämnåriga i gängmiljön i syfte att användas till våldsdåd och vapen- eller narkotikatransporter. För det får han en månad längre ungdomsövervakning än Adam.

Det är ett fullständigt systemfel. En tydlig bild av att staten inte vet vad de håller på med. Sveriges institutioner är inte rustade för den här typen av brottslighet bland unga. Inte heller brott som sker inom organiserad brottslighet och av gatugäng. Institutionerna är byggda under en annan tid, för ett annat Sverige. Ett land som Sverige har, av självklara anledningar, inte haft anledning att stifta lagar för att stävja att barn ägnar sig åt brott inom organiserad gängbrottslighet. Det har inte varit ett problem tidigare.

Det är ett fullständigt systemfel. En tydlig bild av att staten inte vet vad de håller på med. Sveriges institutioner är inte rustade för den här typen av brottslighet bland unga.

Men nu är läget ett annat. Det svenska samhället har genomgått drastiska förändringar och ungdomar i kriminella nätverk är ett enormt problem. Vi har rekordmånga ungdomar under 18 år i häktena, och bara de första sex månaderna 2023 åtalades tjugofyra 15-åringar för mord och olika varianter av mord i gängmiljön.

2013 hade vi sexton stycken 15–17-åringar misstänkta för olika varianter av mord, 2023 hade vi 262. Det är vansinniga siffror.

Majoriteten av dem är ungdomar som varit i systemet tidigare. Som vi satt in insatser mot men med uselt resultat. I vissa fall har föräldrarna helt enkelt inte varit intresserade av socialtjänstens hjälp eftersom de tror att de kan klara sig själva, i andra fall har insatserna helt enkelt varit för lama.

Femtonårige Noah var väldigt drivande och försökte övertyga pojken om att utföra ett mord för 200 000. Troligen får han inte mer än ett års sluten ungdomsvård som straff. I en miljö som sannolikt inte kommer rehabilitera honom.

Noah är ett av dessa barn som varit föremål för statens insatser. Det har inte hjälpt överhuvudtaget. När jag kollade igenom hans mobiltelefon för att hitta bevis för kidnappningsförsöket hittade jag en annan chattkonversation, med en annan 15-åring. Noah var väldigt drivande och försökte övertyga pojken om att utföra ett mord för 200 000. Pojken skulle resa utomlands med sin familj i närtid och Noah såg det som ett ypperligt tillfälle att koordinera mordet. Handskar, transport och pistol skulle ordnas.

Det är oklart om mordet någonsin genomfördes, men oavsett kommer Noah att åtalas för stämpling till mord vid ett annat tillfälle, och troligen dömas för det. Troligen får han inte mer än ett års sluten ungdomsvård som straff. En miljö som sannolikt inte kommer rehabilitera honom. Är man så långt gången att man rekryterar andra barn till morduppdrag krävs något mycket mer ingripande.

Jag kan inte landa i någon annan slutsats än att vi behöver ungdomsfängelser. Statens insatser är just nu inte tillräckliga, och det faktum att nio av tio ungdomar som misstänkts för grova brott återfaller i brottslighet borde i sig utesluta vårt nuvarandearbetssätt helt och hållet. Ändå fortsätter det på samma sätt. Hela systemet är chockat. Handlingsförlamat. Politiker har visserligen utlovat fler anstalter och till och med ungdomsfängelser.

Jag kan inte landa i någon annan slutsats än att vi behöver ungdomsfängelser. Nio av tio ungdomar som misstänkts för grova brott återfaller i brottslighet. Ändå fortsätter det på samma sätt. Hela systemet är chockat. Handlingsförlamat.

Men det finns en sak som inte adresseras. Jag har pratat med flera personer som jobbar inom kriminalvården. De berättar att viss personal är underkvalificerad. Det är som att man anställt bara för att anställa – utan att ställa relevanta krav. Så min fundering blir, även om det är viktigt att bygga ungdomsfängelser och fler anstalter, hur ska vi få tag på personal när vi inte ens kan få kompetent personal utifrån rådande omständigheter? I framtiden lär säkerhetsklassningarna bli ännu tuffare, kan vi säkerställa att tillräckligt många tar sig igenom den? Det är frågor som politikerna aldrig besvarar.

När jag var i Norge berättade kollegorna där om deras ungdomsfängelser. Det finns god kompetens bland personal och barnpsykologer nära till hands. Det är en stark kontrast till det svenska systemet just nu. Vi har slappa HVB- och Sis-hem där det i många fall är fritt fram för en ungdom att avvika. Ett förekommande problem är också insmugglade mobiltelefoner. Det finns personal som antingen tar mutor eller helt enkelt gör tjänster åt barnen.

Vi har slappa HVB- och Sis-hem där det i många fall är fritt fram för en ungdom att avvika. Ett förekommande problem är också insmugglade mobiltelefoner. Det finns personal som antingen tar mutor eller helt enkelt gör tjänster åt barnen.

Och dessa barn fortsätter sina kriminella kontakter och brottslighet genom telefonen när de sitter på en institution som ska rehabilitera dem.

En BRÅ-rapport från 2023 om barn och unga i kriminella nätverk la fram förslag om att begränsa mobiler och andra kommunikationsverktyg på de slutna institutionerna. Det vore en viktig åtgärd. Jag har sett bilder på en ungdom från ett slutet Sis-hem i en av hans vänners mobiltelefoner. På en av bilderna tar han en selfie medan han pekar finger mot kameran. Han sitter i ett klassrum vid tillfället. Runt den perioden sprängdes bostaden hos en socialsekreterare, och ungdomen misstänks ha koordinerat sprängningen via telefon från Sis-hemmet.

Det är tydligt: vi har ett system som helt enkelt inte är kapabelt att hantera problemen som finns i dagens samhälle. En total reform krävs.

Texten är ett utdrag ur Luay Mohagebs kommande bok “Fallet Rusher : när medelklassens barn blev gangsters” som släpps den 2 juni. Det publiceras exklusivt för Parabol.