I de senaste numren av Parabol har flertalet debattörer lyft frågan om freden och det stundande valet, med fokus på vad fredsvänner ska rösta på. Det alla dessa debattörer verkar inställda på är att freden kan röstas fram – det kan den inte, eftersom den är intimt sammanbunden med det kapitalistiska systemet, skriver Andreas Sörensen från SKP.

Kriget växer från deras fred, som sonen från sin moder, skrev den tyska kommunisten Bertold Brecht på 30-talet. Med deras avsåg han kapitalet och det som Brecht insåg för snart 100 år sedan är vad som saknas i diskussionen idag – att kriget och risken för kriget kommer från det kapitalistiska systemet.

Även om de nya vänsterpartien är oeniga om detaljer, så är deras perspektiv likadant: det är politiken som behöver förändras, inte systemet, trots att det är detta system som ger upphov till krig. Detta är symptomatiskt för en vänster som anpassat sig till det kapitalistiska systemets ramar.

Valter Mutt och Annika Lillemets skriver i Parabol nr 5/26: ”Vad ska vi fredsvänner rösta på?” De frågar sig var klassanalysen är och förklarar att det inte är “elitens barn som dör och lemlästas i skyttegravarna”, vilket naturligtvis stämmer, men det förklarar ingenting och är knappast en klassanalys. Det säger ingenting om krigens ursprung, om deras mål – och deras oundviklighet i ett kapitalistiskt system. Artikeln är i stället en lång plädering för fred, en abstrakt fred som man verkar tro går att rösta fram.

Svaret på Mutts och Lillemets artikel, ”Det finns visst alternativ för fred i höstens val”, där flera representanter för olika vänsterpartier står som undertecknare, säger dessvärre inte mycket mer. Här ondgör man sig istället över att “[inget av riksdagspartierna tar ställning mot krigsretoriken och kapprustningen” och att Donald Trump får tillgång till svenska militärbaser. Sverige behöver en annan politik, skriver man, och den politiken menar man finns i deras partier.

Kriget växer från kapitalets fred, som sonen från sin moder. Kriget är blott en fortsättning på politiken med andra medel. Därför går det inte att rösta bort krig.

Även om de är oeniga om detaljer, så är deras perspektiv likadant: det är politiken som behöver förändras, inte systemet, trots att det är detta system som ger upphov till krig. Detta är symptomatiskt för en vänster som anpassat sig till det kapitalistiska systemets ramar, som inte kan se utanför det. Det måste man dock göra, om man vill förstå vilka möjligheter till fred som finns.

Kriget växer från kapitalets fred, som sonen från sin moder. Den kapitalistiska konkurrensen medger ingen vila, utan tillväxten är för kapitalismen en naturlag – varje företag måste växa i oändlighet. Problemet är bara att världen inte är oändlig, utan marknaderna är i slutändan begränsade. Resurserna är begränsade. De viktigaste transportrutterna är ett fåtal och hur viktig kontrollen över dessa är har USA:s och Israels krig mot Iran visat. Varje land och varje block strävar efter kontroll över dessa, för att skapa så bra förutsättningar för sina egna företag som möjligt och för att slå mot sina konkurrenter. Slutet på denna process är inte svår att räkna ut – det är den våldsamma kampen. Omfördelningskriget.

All fredspolitik som inte också förbinds med en systemkritik blir ett stöd för kapitalismen. Fredspolitiken måste vara revolutionär.

Kriget är blott en fortsättning på politiken med andra medel, skrev krigsteoretikern von Clausewitz en gång. Detta stämmer likafullt idag, under kapitalismens mest utvecklade form. Så länge konkurrensen tillåter det sker kampen med politik, med tariffer, med embargon och andra former. När konkurrensen kräver det, lämnar den fredliga politiken arenan och kriget blir kapitalets främsta medel i konkurrensen.

Att i detta läge få människor att tro att en annan politik under samma system är en lösning är kontraproduktivt, för att uttrycka det milt och dessvärre blir all fredspolitik som inte också förbinds med en systemkritik ett stöd för kapitalismen. Fredspolitiken måste vara revolutionär. För en sådan politik finns det bara ett alternativ i höstens val.